Psalm 1

1 1Lycklig den som inte följer de gudlösa,
inte går syndares väg
eller sitter bland hädare
2utan har sin lust i Herrens lag
och läser den dag och natt.
3Han är som ett träd
planterat nära vatten –
det bär sin frukt i rätt tid,
aldrig vissnar bladen.
Allt vad han gör går väl.

4Inte så med de gudlösa –
de liknar agnar som vinden för bort.
5Därför döms de gudlösa där rätten råder
och syndarna i de rättfärdigas krets.

6Herren är med på de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg leder till intet.

Psalm 2

2 1Varför är folken i uppror,
varför detta gagnlösa mummel?
2Jordens kungar reser sig
och furstarna gaddar sig samman
mot Herren och hans smorde.
3”Vi sliter sönder deras band
och kastar av oss deras bojor!”
4Han som tronar i himlen ler,
Herren ser på dem med löje.
5Nu talar han till dem i vrede,
han skrämmer dem i sin harm:
6”Jag har invigt min konung
på Sion, mitt heliga berg.”

7Jag vill berätta vad Herren bestämt.
Han sade till mig: ”Du är min son,
jag har fött dig i dag.
8Be mig, så ger jag dig folken som arv
och hela jorden som egendom.
9Du skall krossa dem med en spira av järn,
slå sönder dem som lerkärl.”

10Konungar, besinna er,
ta varning, ni jordens härskare!
11Tjäna Herren i fruktan,
hylla honom i bävan!
12Annars vredgas han och ni går under,
ty hans vrede kan lätt blossa upp.
Lyckliga de som flyr till honom.

Psalm 3

3 1En psalm av David när han flydde för sin son Absalom.

2Herre, mina fiender är många!
Många reser sig mot mig.
3Många säger om mig:
”Han får ingen hjälp av Gud.”

4Men du, Herre, är min sköld och min ära,
du är den som ger mig seger.
5Jag ropar högt till Herren,
och han svarar från sitt heliga berg.
6Jag lade mig ner, jag sov,
jag vaknade – Herren stöder mig.
7Jag fruktar ej för de tiotusen,
som ansätter mig från alla håll.

8Herre, grip in! Rädda mig, min Gud!
Du slår mina fiender på käken,
du krossar de gudlösas tänder.
9Hjälpen kommer från Herren.
Ge välsignelse åt ditt folk!

Psalm 4

4 1För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.

2Svara mig när jag ropar,
Gud, du som skaffar mig rätt.
Du öppnar vägen när jag är trängd.
Visa mig nåd och hör min bön.

3Ni mäktiga,
hur länge skall ni skymfa min heder,
älska tomhet och bruka lögn?
4Ni skall veta att Herren har varit
förunderligt god mot mig,
han hör när jag ropar till honom.

5Upprörs ni, så synda inte.
Säg där ni ligger på er bädd: ”Var stilla!”
6Ge rätta offer, förtrösta på Herren.

7Många säger: ”Vem kan ge oss lycka?”
Herre, låt ditt ansikte lysa över oss.
8Av dig har jag fått en större glädje
än de som fått korn och vin i mängd.
9Jag lägger mig ner i frid och sover.
Du, Herre, låter mig bo i trygghet.

Psalm 5

5 1För körledaren, till flöjtspel. En psalm av David.

2Lyssna på mig, Herre, hör mina suckar!
3Ge akt på mitt rop, min konung och Gud,
till dig går min bön.
4Herre, om morgonen skall du höra min röst,
då bereder jag mitt offer och väntar.

5Du är inte en Gud som kan tåla brott,
ingen ond får bo hos dig.
6De övermodiga skall skygga för din blick,
du hatar alla ogärningsmän.
7Du förgör lögnarna, Herre,
mördare och bedragare avskyr du.
8Men jag får gå in i ditt hus,
ty din godhet är stor.
Jag faller ner i vördnad,
vänd mot ditt heliga tempel.
9Herre, led mig rätt,
jag omges av fiender,
jämna din väg för mig.
10I deras mun finns ingen sanning,
deras inre är fördärv,
en öppen grav är deras strupe,
sin tunga gör de hal.
11Låt dem stå med skuld, o Gud,
låt deras planer fälla dem!
Stöt bort dem för deras många synder –
de trotsar dig!

12Men alla som flyr till dig
skall fröjdas och alltid jubla,
du skyddar dem och de höjer glädjerop,
alla som älskar ditt namn.
13Du, Herre, välsignar den rättfärdige.
Din ynnest täcker honom som en sköld.

Psalm 6

6 1För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.

2Herre, tukta mig inte i din vrede,
straffa mig inte i din harm!
3Förbarma dig, Herre, jag är kraftlös,
bota mig, Herre, min kropp tvinar bort
4och min själ är fylld av skräck –
o Herre, hur länge?
5Kom tillbaka, Herre, rädda mitt liv,
hjälp mig i din godhet,
6ty ingen åkallar dig bland de döda.
Vem lovsjunger dig i dödsriket?
7Jag är matt av mitt suckande.
Jag dränker min bädd i tårar var natt,
sängen dryper av gråt.
8Mina ögon är skumma av sorg,
mina fiender har fått dem att åldras.

9Gå bort från mig, ogärningsmän,
Herren har hört min gråt.
10Herren har hört min åkallan,
Herren har tagit emot min bön.
11Mina fiender skall slås med skam och skräck,
ja, tvärt ta till flykten med skam.

Psalm 7

7 1En klagosång av David, som han sjöng till Herren med anledning av benjaminiten Kush.

2Herre, min Gud, jag flyr till dig,
rädda mig från förföljarna, befria mig,
3så att ingen river min strupe som ett lejon
och släpar bort mig utan räddning.
4Herre, min Gud, om jag handlat fel,
om orätt fläckat mina händer,
5om jag lönat min vän med ont
och plundrat min ovän på allt,
6må då fienden hinna upp mig,
trampa mig till marken
och lägga min ära i mullen!

7Res dig, Herre, i din vrede,
kväs mina ovänners raseri!
Vakna upp, min Gud,
du som har kallat till dom.
8Låt folken samlas omkring dig!
Trona i höjden över dem!
9Det är Herren som dömer folken.
Fäll domen över mig, Herre!
Jag är rättfärdig, utan skuld.
10Gör slut på de ondas anslag,
låt den som har rätt stå fast!
Ty han som prövar hjärtan och njurar,
han är en rättfärdig Gud.
11Gud håller min sköld,
de redbara räddar han.
12Gud är en rättvis domare,
en Gud som alltid kan vredgas.
13Om någon inte ger vika,
då slipar han sitt svärd,
spänner sin båge och siktar,
14håller dödens vapen redo
och gör sina pilar brinnande.
15Den mannen är dräktig med ondska,
han går havande med ofärd,
och han föder lögn.
16Han gräver en grop och gör den djup
men faller i egen fälla.
17Ofärden drabbar honom själv,
våldet kommer över hans eget huvud.

18Jag vill tacka Herren för hans rättvisa dom
och lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.

Psalm 8

8 1För körledaren. En psalm av David.

2Herre, vår härskare,
väldigt är ditt namn över hela jorden.
Jag vill besjunga din himmelska prakt
3med ett barns, ett dibarns mun.
Du har rest ett värn mot dina fiender
för att betvinga ovän och hämnare.
4När jag ser din himmel, som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
5vad är då en människa att du tänker på henne,
en dödlig att du tar dig an honom?
6Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
7Du lät honom härska över dina verk,
allt lade du under hans fötter:
8får och oxar, all boskap,
och markens vilda djur,
9himlens fåglar och havets fiskar,
allt som vandrar havets stigar.
10Herre, vår härskare,
väldigt är ditt namn över hela jorden.

Psalm 9–10

9 1För körledaren. En psalm av David.

2Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta,
vittna om alla dina under.
3Jag vill jubla av glädje över dig
och lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4Ty mina fiender vek tillbaka,
de vacklade och gick under för din blick.
5Du har dömt och skaffat mig rätt,
du satte dig på tronen, en rättvis domare.
6Du röt åt folken, förgjorde de onda,
du strök ut deras namn för evigt.
7Fienden är borta, krossad för alltid.
Du lade städerna öde, ingen minns dem.
8Herren regerar i evighet,
han har rest sin tron för att döma.
9Han råder rättvist över världen,
dömer folken med oväld.
10Herren är en borg för den förtrampade,
en borg i tider av nöd.
11De som känner dig, Herre, litar på dig,
ty du sviker inte dem som kommer till dig.
12Lovsjung Herren som bor på Sion,
förkunna hans gärningar för folken!
13Han som hämnas blodsdåd minns,
han har inte glömt de förtrycktas klagan.

14Var barmhärtig, Herre,
se hur jag förtrycks av mina fiender,
du som kan lyfta mig bort från dödens portar,
15så att jag får sjunga ditt lov,
jubla över din hjälp i Sions portar.
16Folken föll i den grop de grävt,
de fastnade i snaran de gillrat.
17Herren gav sig till känna, han skipade rätt,
i sitt eget dåd blev den gudlöse snärjd.
18Ner i dödsriket skall de gudlösa fara,
alla de folk som glömmer Gud.
19Ty den fattige är ej för evigt glömd,
de förtrycktas hopp inte borta för alltid.
20Herre, grip in! Låt inte människor ta makten!
Ställ folken inför din domstol!
21Herre, fyll dem med fruktan!
Låt folken veta att de är dödliga!

10 1Varför, Herre, står du långt borta
och håller dig dold i tider av nöd?
2I övermod jagar de gudlösa den förtryckte.
Låt dem fastna i sina egna ränker.
3Den gudlöse prisar sin egen lystnad,
välsignar sin vinst, föraktar Herren.
4Han tänker i sitt övermod:
”Gud straffar inte, det finns ingen Gud.”
5Den gudlöse har framgång i allt han gör,
dina domar rör honom inte.
Han fnyser åt sina fiender,
6han tänker: ”Inget kan få mig att falla,
jag går med stadiga steg.”
7Svek och våld fyller hans mun,
hans tunga gömmer ondska och ofärd.
8Han ligger på lur vid gårdarna
och mördar den oskyldige i lönndom.
Hans ögon följer den värnlöse,
9han lurar som ett lejon i snåret,
han ligger på lur för att fånga den arme
och dra åt sitt nät.
10Han hukar till språng,
och den värnlöse fälls av hans kraft.
11Han tänker: ”Gud bryr sig inte om det,
han vänder sig bort, han ser det aldrig.”

12Herre, grip in! Gud, höj din hand,
glöm inte de förtryckta!
13Varför får den gudlöse förakta Gud
och tänka: ”Han straffar inte.”
14Du ser det som tynger och plågar,
du märker det och ger med din hand.
Den värnlöse lämnar sin sak åt dig,
du är den faderlöses hjälpare.
15Krossa den gudlöses och ondes makt!
Straffa hans ondska, gör slut på den!

16Herren är konung för evigt,
de främmande folken är borta ur hans land.
17Herre, du hör vad de betryckta begär,
du lyssnar och stärker deras mod.
18Du skaffar rätt åt de kuvade och faderlösa,
så att ingen längre flyr landet i skräck.

Psalm 11

11 1För körledaren. Av David.

Hos Herren tar jag min tillflykt.
Hur kan ni säga till mig:
”Fly som en fågel till bergen!”
2Se, de gudlösa spänner bågen,
de har lagt sin pil mot strängen
för att skjuta de rättrådiga i dunklet.
3När grundvalarna raseras,
vad kan den rättfärdige göra?

4Herren är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen.
Hans ögon ser,
hans blickar prövar människan.
5Herren utväljer de rättfärdiga
men förkastar gudlösa och våldsmän.
6Han låter eldkol och svavel
regna över de onda,
en glödhet vind är vad de bjuds.
7Ty Herren är rättfärdig,
rättfärdiga gärningar älskar han.
De rättrådiga skall se hans ansikte.

Psalm 12

12 1För körledaren. En psalm av David.

2Hjälp, Herre, de fromma är borta,
det finns inga trofasta människor kvar.
3Alla ljuger för varandra,
talar med hala tungor och falska hjärtan.
4Må Herren tysta alla hala tungor,
den mun som talar stora ord,
5alla som säger: ”Vår tunga gör oss starka,
vi har ordet i vår makt, vem är herre över oss?”

6De svaga förtrycks och de fattiga klagar,
därför vill jag nu gripa in, säger Herren,
jag vill ge hjälp åt den som föraktas.

7Herrens ord är rena ord,
silver renat i degeln, guld sju gånger luttrat.
8Herre, bevara oss,
skydda oss alltid för detta släkte!
9De gudlösa finns överallt omkring oss,
stor är människors uselhet.

Psalm 13

13 1För körledaren. En psalm av David.

2Hur länge skall du glömma mig, Herre?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte?
3Hur länge skall tankarna mala,
mitt hjärta ängslas dag efter dag?
Hur länge skall min fiende triumfera?
4Se på mig, svara mig, Herre, min Gud!
Ge ny glans åt mina ögon,
låt mig inte somna in i döden,
5låt inte min fiende säga att han besegrat mig,
mina ovänner jubla över mitt fall.

6Jag litar på din godhet,
mitt hjärta skall jubla över din hjälp.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
ty han är god mot mig.

Psalm 14

14 1För körledaren. Av David.

Dårarna tänker: ”Det finns ingen Gud.”
De handlar fördärvligt och skändligt,
ingen gör det goda.
2Herren blickar ner från himlen,
han ser på människosläktet:
Finns det någon som är klok,
någon som söker sig till Gud?
3Men alla har avfallit, alla är fördärvade.
Ingen gör det goda, ingen enda.
4Har de ingenting lärt, dessa ogärningsmän,
som lever på mitt folk, äter det som bröd
och aldrig åkallar Herren?
5Så drabbas de av skräck,
ty Gud är hos de rättfärdiga.
6Era onda anslag mot den svage
skall göras om intet,
ty Herren är hans tillflykt.

7O att det från Sion kom räddning för Israel!
När Herren vänder sitt folks öde,
då skall Jakob glädja sig, Israel jubla!

Psalm 15

15 1En psalm av David.

Herre, vem får gästa ditt tält?
Vem får bo på ditt heliga berg?
2Den som lever oförvitligt och gör det rätta
och är sann i tal och tanke.
3Den som inte går med förtal,
inte vållar sin nästa skada
och inte smädar sin granne.
4Den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som fruktar Herren.
Den som håller sin ed fast det står honom dyrt.
5Den som inte ger lån mot ränta
och inte kan mutas att fälla en oskyldig.

Den som handlar så står alltid trygg.

Psalm 16

16 1Ett kväde av David.

Skydda mig, Gud, jag flyr till dig.
2Jag säger till Herren: Min härskare,
mitt högsta goda är du.
Usla är de 3som hålls heliga i landet,
dessa väldiga vill jag inte veta av.
4Låt dem ha så många beläten de vill,
de som åtrår andra gudar –
jag tar inte del i blodsoffren åt dem,
jag tar inte deras namn i min mun.
5Herren är min andel, min bägare.
Du bestämmer mitt öde.
6En ljuvlig lott har tillfallit mig,
ja, min arvedel finner jag skön.
7Jag vill prisa Herren, han ger mig råd,
mitt inre förmanar mig om natten.
8Jag har alltid Herren inför mig,
när han står vid min sida vacklar jag inte.
9Därför gläds mitt hjärta och jublar,
min kropp är i trygghet,
10ty du lämnar mig inte åt dödsriket,
du låter inte din trogne se graven.
11Du visar mig vägen till liv,
hos dig finns glädjens fullhet,
ständig ljuvlighet i din högra hand.

Psalm 17

17 1En bön av David.

Hör min rättvisa sak, Herre, ge akt på mitt rop!
Lyssna till min bön, jag talar utan svek!
2Av dig väntar jag min rätt,
dina ögon ser vad som är sant.
3Du prövar mitt hjärta, rannsakar mig om natten,
du granskar mig men finner inget brott.
Inget ont kom över mina läppar
4trots allt vad människor gjorde.
Vid de ord du talat höll jag fast,
från budens stigar 5vek jag aldrig,
jag gick din väg utan att snubbla.

6Jag ropar och du svarar mig, Gud.
Lyssna på mig, hör mina ord,
7visa din underbara trofasthet,
du som med din starka hand
räddar dem som söker skydd hos dig
undan sina fiender.
8Bevara mig som din ögonsten,
göm mig i dina vingars skugga
9för de gudlösa som ansätter mig,
mina dödsfiender som omringar mig!
10De är förstockade,
de tar stora ord i sin mun.
11Jag hör deras steg omkring mig,
de är ute efter att slå mig till marken.
12De liknar lejonet, redo att riva,
en best som ligger på lur.

13Herre, grip in! Ryck fram mot de onda!
Fäll dem, rädda mitt liv med ditt svärd!
14Herre, döda dem med din hand,
gör slut på dem, på deras andel i livet!
Men dina skyddslingar mättar du,
deras barn får vad de behöver
och lämnar kvar åt sina barn.

15Frikänd skall jag se ditt ansikte
och mättas av din åsyn när jag vaknar.

Psalm 18

18 1För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul.

2Jag har dig kär, Herre, min styrka,
3Herre, min klippa, min borg och min räddare,
min Gud, berget som är min tillflykt,
min sköld och mitt starka värn, min fristad.
4Till Herren, den högtlovade, ropade jag,
och jag blev räddad från mina fiender.
5Dödens bränningar brusade kring mig,
förödelsens stormflod skrämde mig.
6Dödsrikets snaror omgav mig,
framför mig väntade dödens fällor.
7I min förtvivlan klagade jag för Herren,
ropade jag till min Gud,
och han hörde min röst i sitt tempel,
mitt rop nådde fram till hans öra.

8Då skakade jorden och skälvde,
bergens grundvalar darrade,
vacklade under hans vrede.
9Från hans näsborrar utgick ett rökmoln,
från hans mun förtärande eld.
Han sprutade glöd och brand.
10Himlen vek han undan och steg ner
med töcknet under sina fötter.
11Han red på keruben, han flög,
han svävade fram på vindens vingar.
12Han dolde sig inne i mörkrets tält,
i molnens fuktiga massor.
13I glansen kring honom
for molnen fram,
hagel och gnistrande bränder.
14Herren dundrade i himlen,
den Högste lät höra sin röst.
15Han sköt sina pilar vida omkring,
han sände ljungande blixtar.
16Havets bädd kom i dagen
och jordens grundvalar blottades
för ditt rytande, Herre,
för din vredes stormvind.

17Från höjden fattade han min hand
och drog mig upp ur djupa vatten.
18Han räddade mig från mäktiga fiender,
från motståndare som var starkare än jag.
19De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren kom till min hjälp.
20Han förde mig ut i frihet,
han räddade mig, ty han älskar mig.

21Herren lönade min rättfärdighet,
mitt rena och skuldlösa liv,
22ty jag har hållit mig till Herrens vägar
och inte avfallit från min Gud.
23Alla hans bud har jag haft för ögonen
och aldrig övergett hans lagar.
24Fläckfri var jag inför honom,
jag vaktade mig för att synda.
25Därför lönade Herren min rättfärdighet,
mitt rena liv inför honom.
26Mot den trogne är du trofast,
du är redlig mot den redlige.
27Den rene möter du med renhet,
den svekfulle med list.
28Du upprättar det förnedrade folket,
men de högmodiga kuvar du.
29Du låter min lampa lysa,
Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.
30Med Guds hjälp störtar jag fram mot muren,
med dig stormar jag över vallen.
31Guds väg är utan brist,
Herrens ord är utan slagg.
Han är en sköld för alla som flyr till honom.

32Vem är Gud utom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33Gud rustar mig med styrka,
så att jag vandrar den rätta vägen.
34Han gör mig snabbfotad som gasellen
och ger mig fotfäste på bergen.
35Han lär mig krigets hantverk,
lär mig spänna kopparbågen.
36Du gav mig din räddande sköld,
du stödde mig med din starka hand.
Du hörde min bön och min makt blev stor.
37Du gjorde vägen fri framför mig
och gav stadga åt mina steg.
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
jag vände inte förrän jag förintat dem.
39Jag krossade dem.
De förmådde inte resa sig,
de låg där under mina fötter.
40Du rustade mig med styrka för striden
och tvang angriparna på knä inför mig.
41Mina fiender drev du på flykten,
deras motstånd kunde jag krossa.
42De ropade, men ingen räddare fanns,
de ropade till Herren, men han svarade inte.
43Jag malde dem till stoft i vinden,
jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44Du räddade mig från folkens angrepp.
Du satte mig till hövding över folken,
okända folkslag blev mina tjänare.
45De lydde min minsta vink,
främlingar kröp för mig.
46Främlingar bleknade
och kom darrande ut ur sina fästen.

47Herren lever! Lovad vare han, min klippa,
och upphöjd min Gud, min räddare,
48han som ger mig hämnd på mina fiender
och lägger folken under mina fötter!
49Du låter mig undslippa fienden,
du rycker mig undan angriparen
och räddar mig från våldsmän.
50Därför tackar jag dig, Herre, bland folken
och lovsjunger ditt namn.
51Stora segrar skänker Herren åt sin konung,
han handlar trofast mot sin smorde,
mot David och hans ätt för evigt.

Psalm 19

19 1För körledaren. En psalm av David.

2Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.
3Dag talar till dag därom
och natt undervisar natt.
4Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
5men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord.
Där har han rest ett tält åt solen,
6den liknar en brudgum som lämnar sin kammare,
en hjälte som gläds åt att löpa sin bana.
7Den stiger vid himlens ena ände
och når i sitt kretslopp den andra.
Ingenting är gömt för dess glöd.

8Herrens lag är utan brist,
den ger liv på nytt.
Herrens lära är sann,
den gör den oerfarne vis.
9Herrens påbud är rätta,
de ger hjärtat glädje.
Herrens befallningar är klara,
de gör blicken ljus.
10Herrens ord är rena,
de skall alltid bestå.
Herrens stadgar är sanna,
de är alla rättfärdiga,
11mer åtråvärda än guld,
än rent guld i mängd,
och sötare än honung,
än självrunnen honung.
12Genom dem blir din tjänare varnad,
att följa dem ger riklig lön.
13Vem känner sina fel?
Fria mig från synder jag inte vet om,
14men hindra mig också från öppet trots,
låt det inte få makt över mig!
Då är jag utan brist
och fri från svåra synder.
15Ta i nåd emot mina ord,
mitt hjärtas bön till dig,
Herre, min klippa, min hjälpare.

Psalm 20

20 1För körledaren. En psalm av David.

2Må Herren svara dig på nödens dag,
må Jakobs Guds namn bli ditt värn.
3Må han sända dig hjälp från templet
och stödja dig från Sion.
4Må han minnas dina matoffer,
må han ta emot dina brännoffer.
5Må han ge dig vad du önskar
och låta dina planer lyckas.
6Då skall vi jubla över din seger
och triumfera i vår Guds namn.
Må Herren ge dig allt du ber om.

7Nu vet jag att Herren ger seger åt sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel
och räddar med sin starka hand.
8Andra litar till vagnar och hästar,
men vi litar till Herrens, vår Guds, namn.
9De segnar ner och faller,
vi reser oss, vi håller stånd.

10Herre, ge seger åt kungen,
svara oss då vi ropar!

Psalm 21

21 1För körledaren. En psalm av David.

2Herre, kungen gläds åt din styrka,
han jublar över din hjälp.
3Vad han önskar ger du honom,
du vägrar ej det han ber om.
4Du kommer till honom med goda gåvor,
du sätter på hans huvud en krona av guld.
5Han ber dig om liv och du ger det,
oändligt många levnadsår.
6Din hjälp gör hans ära stor,
du skänker honom prakt och glans.
7Du ger honom välsignelser för evigt,
bereder honom glädje inför dig.
8Ty kungen förtröstar på Herren,
med den Högstes nåd står han säker.
9Din hand når alla dina fiender,
din starka arm når dem som hatar dig.
10Du sätter dem som i en brinnande ugn
när du visar dig.
Herren förtär dem i sin vrede,
elden slukar dem.
11Deras avkomma utplånar du från jorden,
deras barn från människors ätt.
12De ville tillfoga dig ont,
de smidde planer, men förgäves.
13Du driver dem på flykten,
du siktar på dem med din båge.

14Herre, visa din höghet och styrka,
vi vill hylla din makt med sång och spel.

Psalm 22

22 1För körledaren. En psalm av David.

2Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.
3Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
jag ropar om natten men finner ingen ro.
4Dock är du den Helige,
till din tron stiger Israels lovsång.
5På dig förtröstade våra fäder,
de litade på dig, och du kom dem till hjälp.
6De ropade till dig och blev räddade,
de litade på dig, och du svek dem aldrig.

7Men jag är en mask, inte en människa,
hånad och föraktad av envar.
8Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
9”Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
– han är ju älskad av Herren.”
10Du hjälpte mig ut ur min moders liv,
du lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11Från min födelsestund är mitt liv i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit min Gud.
12Dröj inte långt borta, jag är i nöd,
och ingen finns som hjälper mig.
13Tjurar skockar sig runt mig,
jag är kringränd av bestar från Bashan.
14De spärrar upp sina gap
som rovlystna, rytande lejon.
15Jag rinner bort likt vatten som slås ut,
benen lossnar i min kropp,
mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt bröst.
16Min mun är torr som en lerskärva,
tungan klibbar vid gommen.
Du lägger mig i gravens mull.
17Hundar samlas runt mig,
jag omringas av en hord av våldsmän.
Händer och fötter är skrumpnade,
18jag kan räkna varje ben i min kropp.
De står där och stirrar på mig,
19de delar mina plagg emellan sig,
de kastar lott om mina kläder.
20Men du, Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp!
21Rädda mig undan svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22Rädda mig ur lejonets gap,
mitt arma liv undan vildoxens horn!

23Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder,
i tempelskaran skall jag prisa dig.
24Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, Jakobs ätt,
bäva för honom, Israels ätt!
25Ty han föraktade inte den svage
och vände inte ryggen åt hans nöd,
han dolde inte sitt ansikte
utan hörde hans rop om hjälp.
26Du är källan till min lovsång
i den stora tempelskaran.
Inför dem som fruktar Herren
får jag frambära de offer jag lovat.
27De betryckta får äta och bli mätta,
de som sökt sig till Herren får prisa honom.
– Må ni alltid vara fyllda av livsmod.

28Hela jorden skall minnas vad som skett
och vända om till Herren,
alla folk och stammar skall tillbe inför honom.
29Ty kungamakten är Herrens,
han härskar över folken.
30De som sover i mullen kan inte hylla honom,
de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom.
Men jag lever för honom,
31och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,
32förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in.

Psalm 23

23 1En psalm av David.

Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
2Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
3Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
4Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
5Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
6Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Psalm 24

24 1Av David, en psalm.

Jorden är Herrens med allt den rymmer,
världen och alla som bor i den.
2Det är han som har lagt dess grund i havet
och fäst den över de strömmande vattnen.

3Vem får gå upp till Herrens berg,
vem får gå in i hans tempel?
4Den som har skuldlösa händer och rent hjärta,
som inte håller sig till falska gudar
och aldrig har svurit falskt.
5Han får välsignelse av Herren
och riklig lön av Gud, sin räddare.
6Här är det släkte som sökt sig till Herren,
som träder fram inför ditt ansikte, du Jakobs Gud.

7Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
8Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.
9Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
10Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.

Psalm 25

25 1Av David.

Herre, jag sätter mitt hopp till dig, 2du min Gud,
jag förtröstar på dig: svik mig inte,
låt inte mina fiender triumfera!
3Den som hoppas på dig blir aldrig sviken,
men den trolöse skall stå där tomhänt.
4Herre, lär mig dina vägar,
visa mig dina stigar.
5Led mig i din sanning, lär mig,
du som är min Gud, min räddare,
ständigt hoppas jag på dig.
6Herre, kom ihåg din barmhärtighet,
den godhet du alltid har visat.
7Glöm min ungdoms synder, allt jag brutit,
tänk på mig i din trofasthet,
Herre, du som är god.

8Herren är pålitlig och god,
därför visar han syndarna vägen.
9Han leder de ödmjuka rätt,
de ödmjuka lär han sin väg.
10Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet
mot dem som håller hans förbund och hans bud.
11Herre, min synd är stor,
förlåt den, ditt namn till ära.
12Var och en som fruktar Herren
får veta vilken väg han skall välja.
13Själv får han leva i ro,
och hans barn skall ta landet i arv.
14De som fruktar Herren blir hans förtrogna,
hans förbund skall ge dem insikt.

15Min blick är ständigt fäst på Herren,
det är han som löser min fot ur snaran.
16Vänd dig till mig, var barmhärtig,
ty jag är ensam och betryckt.
17Lindra mitt hjärtas plåga,
för mig ut ur mitt trångmål.
18Tänk på mitt lidande och mitt betryck
och förlåt mig alla mina synder.
19Se på mina fiender – så många de är,
så hätska i sitt hat!
20Rädda mitt liv, befria mig,
svik mig inte, jag flyr till dig.
21Låt oskuld och redlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.

22O Gud, befria Israel
från all dess nöd!

Psalm 26

26 1Av David.

Herre, skaffa mig rätt,
ty oförvitligt har jag levat.
På Herren förtröstar jag
utan att vackla.
2Granska mig, Herre, och pröva mig,
rannsaka hjärta och njurar!
3Jag har din godhet för ögonen,
och jag lever i din sanning.
4Jag sitter aldrig i lag med lögnare
och sluter mig inte till hycklarna.
5Jag hatar de ondas skara
och sitter inte i lag med gudlösa män.
6Jag sköljer i oskuld mina händer
och går runt ditt altare, Herre,
7jag låter tacksägelsen ljuda
och vittnar om alla dina under.
8Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
9Ryck inte bort mig med syndarna,
ge mig inte en mördares död.
10De är redo till lömska brott
och har handen full av mutor.
11Men jag lever oförvitligt.
Befria mig, var barmhärtig!

12Jag står på säker mark.
I tempelskaran prisar jag Herren.

Psalm 27

27 1Av David.

Herren är mitt ljus och min räddning,
vem skulle jag frukta?
Herren är ett värn för mitt liv,
vem skulle jag bäva för?
2När de onda kommer emot mig
för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
då skall de själva snava och falla.
3Om en krigshär hotar mig
känner jag ingen fruktan,
om kriget kommer
är jag ändå trygg.
4Ett enda ber jag Herren om,
detta begär jag:
att få vara i Herrens hus
varje dag i mitt liv
för att se Herrens ljuvlighet
och söka svar i hans tempel.
5Ty han gömmer mig i sin hydda
på olyckans dag,
han gömmer mig i sitt tält,
han räddar mig upp på klippan.

6Nu kan jag triumfera
över fienderna omkring mig.
Jag vill offra i hans tält,
offra med segerjubel.
Jag vill sjunga och spela till Herrens ära.

7Hör, Herre, när jag ropar,
visa mig nåd och svara mig.
8”Sök Herren”, manar mitt hjärta.
Dig, o Herre, söker jag.
9Dölj inte ditt ansikte för mig,
visa inte bort din tjänare i vrede,
du som varit min hjälpare.
Stöt inte bort mig, överge mig inte,
min Gud, du som räddar mig.
10Om min far och min mor överger mig
skall Herren ta sig an mig.
11Visa mig, Herre, din väg!
Led mig på en jämn stig,
jag omges av fiender,
12låt inte mina ovänner sluka mig.
Menedare träder fram,
vittnen i våldets tjänst.
13Men jag är viss om att möta Herrens godhet
här i de levandes land.

14Hoppas på Herren!
Var stark, fatta mod
och hoppas på Herren!

Psalm 28

28 1Av David.

Till dig, Herre, ropar jag.
Min klippa, var inte stum!
Svara mig inte med tystnad,
då blir jag lik dem som lagts i graven.
2Hör hur jag bönfaller dig,
hur jag ropar till dig om hjälp
och sträcker mina händer mot ditt tempel,
mot det allra heligaste.
3Släpa inte bort mig
med gudlösa och ogärningsmän.
De säger sig vilja väl
men har ont i sinnet.
4Löna dem för vad de gjort,
för deras onda dåd!
Löna dem för deras handlingar,
låt deras gärningar drabba dem!
5De ger inte akt på Herrens verk,
på allt vad han har gjort.
Han skall riva ner dem,
inte bygga upp dem.

6Lovad vare Herren,
ty han har hört min bön.
7Herren är min styrka, min sköld,
på honom förtröstar jag.
Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar,
hela min varelse tackar honom.
8Herren är sitt folks styrka,
sin smordes tillflykt och räddning.
9Rädda ditt folk
och välsigna din egendom.
Var deras herde, bär dem för evigt.

Psalm 29

29 1En psalm av David.

Ära Herren, ni gudasöner,
ära Herrens majestät,
2ära Herrens höga namn,
fall ner inför Herren i helig skrud!

3Herrens röst över vattnen!
Ärans Gud dundrar,
Herren hörs över de stora vattnen.
4Herrens röst i sin kraft,
Herrens röst i sin prakt,
5Herrens röst knäcker cedrarna,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6Han får Libanon att hoppa som en kalv,
Sirjons berg som en vildoxe.
7Herrens röst slår blixtar,
8Herrens röst får öknen att skälva,
Herren får Kadeshöknen att skälva.
9Herrens röst skrämmer hindarna att kalva,
lämnar träden nakna.

Allt i hans tempel ropar: ”Ära!”
10Herren tronar ovan himmelshavet,
Herren tronar som konung för evigt.
11Herren ger styrka åt sitt folk.
Herren välsignar sitt folk med fred.

Psalm 30

30 1En psalm, en sång vid tempelinvigningen. Av David.

2Jag vill lovsjunga dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender triumfera.
3Herre, min Gud, jag ropade till dig
och du gjorde mig frisk.
4Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
du gav mig liv, du räddade mig från graven.

5Sjung Herrens lov, ni hans trogna,
prisa hans heliga namn!
6Ofärd är i hans vrede,
men i hans nåd är liv.
Om kvällen är gråten min gäst
men om morgonen jublet.

7När det gick mig väl tänkte jag:
Jag skall alltid stå trygg.
8Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget.
Men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt.
9Till dig, Herre, ropade jag,
Herren bad jag om förskoning.
10Vad har du för vinst av min död,
av att jag sänks i graven?
Kan mullen prisa dig?
Kan den förkunna din trofasthet?
11Lyssna, Herre, skona mig,
Herre, bli min hjälpare!

12Du vände min dödsklagan i dans,
du tog av mig sorgens dräkt
och klädde mig i glädje.
13Därför skall jag sjunga ditt lov
och aldrig tystna.
Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig.

Psalm 31

31 1För körledaren. En psalm av David.

2Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig,
3lyssna på mig,
skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
4Ja, du är min klippa och min borg.
Du skall leda och styra mig,
ditt namn till ära.
5Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,
du är min tillflykt.
6Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
7Du hatar dem som dyrkar falska gudar,
men jag litar på Herren.
8Jag vill jubla av glädje över din godhet,
du som såg mitt elände
och tog dig an mig när jag led.
9Du gav mig inte i fiendens våld,
du förde mig ut i frihet.

10Förbarma dig, Herre, jag är i nöd,
mina ögon är skumma av sorgen,
jag är matt till kropp och själ.
11Mitt liv rinner bort i ängslan
och mina år i suckan.
I nöden sviker mig kraften
och benen murknar i min kropp
12för alla mina fienders skull.
Jag blir hånad,
jag är en börda för mina grannar,
en skräck för mina vänner,
de som ser mig på gatan viker undan.
13Jag är bortglömd som en död,
jag är som ett krossat kärl.
14Jag hör folkhopen viska.
Skräck från alla håll –
de gaddar sig samman
och smider planer mot mitt liv.
15Men jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: Du är min Gud.
16I din hand ligger mina dagar,
rädda mig ur mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
17Låt ditt ansikte lysa över mig,
hjälp din tjänare i din godhet!
18Herre, svik mig inte när jag ropar.
Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden,
19låt de läppar som ljuger förstummas,
deras fräcka tal mot den rättfärdige
i högmod och förakt.

20Stor är din godhet,
som du sparat åt dina trogna
och som du ger i allas åsyn
åt dem som tar sin tillflykt till dig.
21Du håller dem gömda hos dig
undan människors ränker,
du bevarar dem i ditt hägn
undan elaka tungor.
22Lovad vare Herren,
ty han var förunderligt god mot mig
i nödens tid.
23Jag greps av oro och sade:
Jag är bortstött från dig.
Men du hörde hur jag bönföll dig,
hur jag ropade till dig om hjälp.

24Älska Herren, ni hans trogna!
Herren bevarar de trofasta,
men de förmätna straffar han strängt.
25Var starka, fatta mod,
alla ni som hoppas på Herren!

Psalm 32

32 1Av David, en dikt.

Lycklig den vars brott har förlåtits
och vars synd har plånats ut!
2Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren
och vars sinne är utan svek!
3Så länge jag teg tynade jag bort.
Jag jämrade mig dagen lång,
4dag och natt låg din hand tung på mig,
jag blev som en åker i sommarens torka.
5Då erkände jag min synd för dig,
jag dolde inte min skuld.
Jag sade: Jag vill bekänna
mina brott för Herren.
Och du förlät min synd och skuld.

6Därför ber dina trogna till dig
i nödens tid.
När de stora vattnen stiger
når de inte dem.
7Du är min fristad,
du bevarar mig för nöden,
du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.

8Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå,
jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.
9Var inte som en häst eller mula utan förstånd –
med tygel och betsel måste de tämjas.

10Den gudlöse drabbas av många plågor,
men den som litar på Herren
skall omslutas av godhet.
11Ni rättfärdiga, gläd er över Herren och jubla!
Alla rättrådiga, ropa av fröjd!

Psalm 33

33 1Jubla över Herren, ni rättfärdiga!
De redbara skall sjunga hans lov.
2Tacka Herren till lyrans klang,
spela på tiosträngad harpa!
3Sjung till hans ära, sjung en ny sång,
jubla till strängarnas välljud!

4Herrens ord är att lita på,
han handlar alltid trofast.
5Rätt och rättfärdighet älskar han,
Herrens kärlek fyller hela jorden.
6Genom Herrens ord blev himlen till
och rymdens här på hans befallning.
7Som i en lägel samlade han havet
och lade djupens vatten i säkert förvar.
8Må hela jorden bäva inför Herren,
alla som bor där frukta honom.
9Han talade och allt blev till,
han befallde och det skedde.

10Herren gäckar folkens planer
och gör deras avsikter om intet.
11Men Herrens plan står fast för evigt,
hans avsikter från släkte till släkte.
12Lyckligt det folk som har Herren till Gud,
det folk han valt till sin egendom!
13Från himlen blickar Herren ner
och ser på alla människor.
14Från sin tronsal betraktar han
alla dem som bor på jorden,
15han som ensam gett dem liv och tanke
och som följer alla deras gärningar.
16Stora härar räddar inte kungen,
stor styrka hjälper inte kämpen,
17stridshästar säkrar inte segern,
de räddar ingen med all sin kraft.
18Men Herren vakar över dem som fruktar honom,
över dem som hoppas på hans nåd,
19han räddar dem från döden
och håller dem vid liv i hungertid.

20Vi sätter vårt hopp till Herren,
han är vår hjälp och vår sköld.
21I honom har våra hjärtan sin glädje,
vi förtröstar på hans heliga namn.
22Herre, låt din nåd vila över oss,
ty vi hoppas på dig.

Psalm 34

34 1Av David, när han spelade vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom.

2Jag vill alltid prisa Herren,
ständigt sjunga hans lov.
3Stolt ger jag Herren äran,
de betryckta hör det och gläds.
4Lova Herren med mig,
låt oss tillsammans ära hans namn!

5Jag sökte mig till Herren och han svarade mig,
han befriade mig från all fruktan.
6Se mot honom och stråla av glädje,
sänk inte blicken i skam.
7Jag eländige ropade, Herren hörde,
han räddade mig ur all min nöd.
8Herrens ängel håller vakt
kring hans trogna och räddar dem.
9Se och smaka Herrens godhet,
lycklig den som flyr till honom!
10Frukta Herren, ni hans heliga,
de som fruktar honom lider ingen brist.
11Lejon kan lida nöd och hungra,
de som sökt sig till Herren saknar ingenting.

12Kom, mina barn, lyssna på mig,
jag vill lära er att frukta Herren.
13Är du en som älskar livet
och vill se många lyckliga år?
14Bevara då din tunga från ont
och dina läppar från falska ord.
15Sky det onda och gör det goda,
sträva efter att hålla fred.
16Herrens ögon ser de rättfärdiga,
och hans öron hör deras rop.
17Herren inskrider mot dem som gör det onda,
han utplånar deras minne på jorden.
18De rättfärdiga ropar, och Herren hör
och räddar dem ur all nöd.
19Herren är nära de förtvivlade,
han hjälper de modlösa.
20Den rättfärdige drabbas av mycket ont,
men Herren räddar honom från allt.
21Han skyddar varje ben i hans kropp,
inte ett enda skall krossas.
22Olyckan dödar den gudlöse,
den rättfärdiges fiender står med skuld.
23Herren räddar sina tjänares liv,
de som flyr till honom är fria från skuld.

Psalm 35

35 1Av David.

Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig!
Strid mot dem som strider mot mig!
2Tag rustning och sköld,
grip in till min hjälp!
3Höj spjut och lans
mot mina förföljare!
Säg till mig: Jag är din räddning.
4Skam och vanära må drabba dem
som står efter mitt liv.
Låt dem som har ont i sinnet mot mig
vika tillbaka i smälek.
5Låt dem bli som agnar i vinden,
när Herrens ängel driver bort dem.
6Låt deras väg bli mörk och hal,
när Herrens ängel förföljer dem.
7Ty utan skäl lade de ut sitt nät
och grävde en grop åt mig.
8Låt fördärvet överraska dem,
låt nätet de lagt ut snärja dem själva
och låt dem falla i gropen de grävt.
9Jag skall jubla över Herren
och glädjas åt hans hjälp.
10Hela min varelse ropar:
Herre, vem är som du?
Du räddar den svage från hans överman,
den svage och fattige från plundraren.

11Falska vittnen träder fram.
Man förhör mig om det jag inte vet,
12man lönar mig med ont för gott,
jag är övergiven.
13När de var sjuka
klädde jag mig i säckväv,
jag späkte mig med fastor
och bad med huvudet sänkt,
14som för en vän, en bror.
Som i sorg efter en mor
gick jag svartklädd och böjd.
15Men när jag snubblade
gladdes de och gick samman,
de gick samman mot mig för att slå,
och jag anade ingenting.
De rev och klöste utan hejd.
16De hånar mig skamlöst,
de visar tänderna mot mig.

17Herre, hur länge skall du se på?
Befria mig från deras grymheter,
rädda mitt liv från lejonen!
18Då skall jag tacka dig i tempelskaran,
prisa dig bland allt folket.
19Låt inte mina lömska fiender glädjas,
låt inte dem som hatar mig utan grund
göra försmädliga miner.
20Ty deras ord skapar osämja,
och mot de stilla i landet
har de svekfulla planer.
21De öppnar sin breda mun
och skrattar hånfullt:
”Vad var det vi sa!”
22Du ser det, Herre, var inte tyst.
Herre, dröj inte långt borta.
23Vakna, res dig, skaffa mig rätt!
Ta dig an min sak, min Gud och härskare!
24Döm mig rättvist, Herre, min Gud.
Låt dem inte få glädjas,
25låt dem inte få tänka:
”Ha! Det blev som vi ville”,
inte få säga: ”Vi slukade honom!”
26Skam och smälek må drabba alla
som gläds åt min olycka.
Klä dem i skam och nesa,
de som triumferar över mig.
27Men låt dem som unnar mig min rätt
få jubla och glädja sig,
låt dem ständigt säga: ”Herren är stor,
han unnar sin tjänare välgång.”

28Jag skall vittna om din trofasthet
och prisa dig dagen lång.

Psalm 36

36 1För körledaren. Av Herrens tjänare David.

2Synden viskar sitt ord i den gudlöses hjärta,
hos honom finns ingen fruktan för Gud.
3Synden smickrar honom till att tro
att hans ogärning aldrig röjs och blir avskydd.
4Hans ord är ondska och svek,
åt insikt och godhet vänder han ryggen.
5Han ligger på sin bädd och smider onda planer,
han har slagit in på orätt väg,
han skyr inte något ont.

6Herre, till himlen sträcker sig din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
7Din rättfärdighet är som väldiga berg,
din rättvisa som det djupaste hav.
Herre, du hjälper både människor och djur.
8Din nåd är dyrbar, o Gud,
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
9De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
10Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.

11Låt din nåd aldrig vika från de dina,
din rättfärdighet aldrig från de redbara.
12Låt inte de stolta trampa ner mig,
låt inte de onda driva bort mig.
13Där ligger de, ogärningsmännen,
slagna, reser sig aldrig.

Psalm 37

37 1Av David.

Reta inte upp dig på de onda,
avundas inte dem som gör orätt!
2De torkar snabbt som gräset
och vissnar bort som grönskan.
3Förtrösta på Herren och gör det goda,
så får du bo i ditt land och leva trygg.
4Ha din glädje i Herren,
han ger dig allt vad ditt hjärta begär.
5Lägg ditt liv i Herrens hand.
Lita på honom, han kommer att handla.
6Han skall låta din rätt lysa som gryningsljuset,
din rättvisa sak som middagssolen.
7Var stilla inför Herren, vänta på honom.
Reta dig inte på den som har framgång,
den som når sina onda syften.
8Stilla din harm, låt din vrede slockna,
reta inte upp dig, det leder bara till ont.
9De som gör det onda skall drivas bort,
men de som hoppas på Herren får äga landet.
10En kort tid, och den gudlöse är inte mer,
du letar där han fanns, och han är borta.
11Men de ödmjuka får äga landet
och njuta en ostörd fred.
12De gudlösa vill den rättfärdige ont,
och de visar tänderna mot honom.
13Herren ler åt dem,
han ser att deras stund kommer.
14De gudlösa drar sina svärd
och spänner sina bågar
för att fälla den fattige och förtryckte,
för att slakta den som handlar rätt.
15Men svärdet tränger in i deras eget hjärta,
och deras bågar bryts sönder.

16Bättre det lilla den rättfärdige har
än de gudlösas stora rikedom,
17ty de gudlösas makt skall brytas,
men Herren stöder de rättfärdiga.
18Herren tar sig an de frommas liv,
de behåller sin arvslott för alltid.
19De drabbas inte när olyckan kommer,
när svälten råder äter de sig mätta.
20Men de gudlösa går under,
och som i en glödande ugn
försvinner Herrens fiender,
försvinner som rök.
21Den gudlöse lånar men betalar inte igen,
den rättfärdige är frikostig och givmild.
22Ty de som Gud välsignat får äga landet,
men de han förbannat skall drivas bort.
23Människans steg styrs av Herren,
han vill trygga hennes väg.
24Snubblar hon faller hon inte omkull,
ty Herren håller hennes hand.

25Ung har jag varit, gammal är jag,
men aldrig såg jag den rättfärdige övergiven
eller hans barn tigga om bröd.
26Alltid lånar han frikostigt ut,
och hans barn blir välsignade.
27Sky det onda och gör det goda,
så får du bo kvar för alltid.
28Ty Herren älskar det rätta
och överger inte sina trogna.
Men syndarna skall förgöras för alltid
och de gudlösas barn drivas bort.
29De rättfärdiga skall äga landet
och bo där för alltid.
30Den rättfärdiges mun talar vist
och hans tunga säger det rätta.
31Han bär sin Guds lag i hjärtat,
han går utan att vackla.
32Den gudlöse spejar på den rättfärdige
och söker tillfälle att döda honom.
33Herren ger honom inte i den gudlöses våld
och låter honom inte bli fälld i rätten.
34Hoppas på Herren och följ hans väg!
Han skall upphöja dig, du skall äga landet,
när de gudlösa drivs bort får du se på.

35Jag såg en gudlös i hans kraft,
han stod hög som en ceder på Libanon.
36Jag gick förbi och han var borta,
jag sökte honom och han fanns inte mer.
37Ge akt på den fromme, se på den redbare,
fridens man har en framtid,
38men syndarna går alla under,
de gudlösa berövas sin framtid.
39De rättfärdigas räddning kommer från Herren,
han är deras värn i nödens tid.
40Herren hjälper och befriar dem,
befriar dem från de gudlösa,
räddar dem när de flyr till honom.

Psalm 38

38 1En psalm av David, till påminnelse.

2Herre, tukta mig inte i din vrede,
straffa mig inte i din harm!
3Dina pilar har trängt in i mig
och din hand vilar tung på mig.
4Ingenting är helt på min kropp
för din vredes skull,
ingenting är friskt i mig
för mina synders skull.
5Min skuld har växt mig över huvudet,
den är en börda, för tung för mig.
6Mina sår stinker och varas
för min dårskaps skull.
7Jag är krokig och böjd,
dagen lång går jag sörjande.
8Höfterna brinner av smärta,
ingenting är helt i min kropp.
9Jag är kraftlös och krossad,
jag skriker ut mitt hjärtas jämmer.
10Herre, du känner min längtan,
mina suckar når fram till dig.
11Mitt hjärta bultar, mina krafter sviker,
mina ögons ljus har slocknat.
12Mina vänner och grannar skyr min plåga,
mina närmaste håller sig borta.
13De som står efter mitt liv gillrar fällor,
de som vill mig ont förtalar mig
och tänker ständigt på svek.
14Jag är lik en döv som ingenting hör,
en stum som inte öppnar sin mun.
15Jag är lik en man som inte hör,
en som inte kan svara.
16Men, Herre, jag hoppas på dig,
du skall svara mig, Herre, min Gud.
17Jag är rädd att de skall skratta åt mig,
de som hånar mig när jag snavar.
18Ty jag är nära att stupa,
jag är ständigt plågad.
19Jag bekänner min skuld,
jag sörjer över min synd.
20Fiender utan orsak har jag många,
talrika är de som hatar mig utan skäl.
21De lönar gott med ont,
de är emot mig för att jag sökt det goda.
22Överge mig inte, Herre,
min Gud, dröj inte långt borta!
23Skynda till min hjälp,
Herre, du min räddning!

Psalm 39

39 1För körledaren. En psalm av David.

2Jag tänkte: Jag skall ta mig i akt
och inte synda med min tunga,
jag skall sätta lås för min mun,
så länge gudlösa är inom hörhåll.
3Så höll jag mig tyst och blev stum,
jag teg, men till ingen nytta.
Min plåga blev bitter,
4hjärtat brände i mitt bröst,
jag stönade, det brann som eld.
Jag kunde inte tiga.

5Herre, lär mig inse att jag skall dö
och hur få mina tillmätta dagar är,
inse att jag är förgänglig.
6En handfull dagar är allt du ger mig,
för dig är min livstid ett intet.
Bara en vindfläkt är människan,
7som en skuggbild vandrar hon kring.
Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar,
hon vet inte vems de en gång skall bli.

8Herre, vad har jag då att hoppas på?
Mitt hopp står till dig.
9Befria mig från alla mina synder,
låt mig slippa bli smädad för dårskap.
10Jag tiger och öppnar inte min mun
– det är ju du som låtit detta ske.
11Ta bort den plåga du lagt på mig!
Jag förgås under slagen av din hand.
12Du tuktar och straffar en man för hans synd,
likt malen förtär du allt han har kärt.
Bara en vindfläkt är människan.

13Herre, hör min bön och lyssna till mitt rop,
tig inte när jag gråter!
Ty en tid är jag gäst hos dig,
en främling som alla mina fäder.
14Vänd bort din blick, så kan jag glädjas
innan jag går bort och inte mer finns till.

Psalm 40

40 1För körledaren. Av David, en psalm.

2Länge väntade jag på Herren,
och han böjde sig ner till mig
och hörde mitt rop.
3Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur slam och dy.
Han ställde mig på fast mark,
mina steg gjorde han trygga.
4Han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och bäva
och sätta sin lit till Herren.

5Lycklig den som litar fast på Herren
och inte vänder sig till de trotsiga
och dem som avfaller till lögnens makter.
6Stora är de ting du har gjort,
dina under, Herre, min Gud,
och dina planer med oss.
Ingen kan mäta sig med dig.
Jag vill tala och berätta om dem,
men de är fler än jag kan räkna.
7Slaktoffer och matoffer önskar du inte,
du har lärt mig att lyssna.
Brännoffer och syndoffer begär du inte,
8därför säger jag: Jag är här.
I bokrullen står vad jag skall göra.
9Gärna gör jag din vilja, min Gud,
jag har din lag i mitt hjärta.
10Jag bär bud om din trofasta hjälp
till den stora tempelskaran.
Jag håller inte tillbaka mina ord,
det vet du, Herre.
11Jag tiger inte om din hjälp,
att du är trofast och räddar förkunnar jag.
Jag döljer inte din godhet och trohet
för den stora tempelskaran.
12Du, Herre, håller inte tillbaka
din barmhärtighet mot mig,
din godhet och din trohet
skall alltid bevara mig.

13Jag hotas från alla håll
av olyckor utan tal.
Mina synder har hunnit upp mig,
jag förmår inte se dem.
De är fler än håren på mitt huvud,
och modet sviker mig.
14Jag ber dig, Herre, befria mig!
Herre, skynda till min hjälp!
15Skam och smälek må drabba alla
som vill beröva mig livet.
Låt dem vika tillbaka med vanära,
de som vill mig ont.
16Må de rysa av skam,
de som nu skrattar hånfullt åt mig.
17Men alla som kommer till dig
skall jubla av glädje över dig.
De som längtar efter din hjälp
skall alltid säga: ”Herren är stor.”
18Jag är betryckt och fattig.
Herre, skynda till mig!
Min hjälp och min räddare är du.
Min Gud, dröj inte!

Psalm 41

41 1För körledaren. En psalm av David.

2Lycklig den som tar sig an den svage,
honom skall Herren rädda på olyckans dag.
3Herren bevarar honom och ger honom liv,
han prisas lycklig i landet.
Du låter inte fiender sluka honom.
4Herren stöder honom när han ligger sjuk.
På sjukbädden gör du honom frisk.

5Jag sade: ”Herre, visa mig nåd,
gör mig frisk, jag har syndat mot dig.”
6Mina fiender säger elakt om mig:
”När skall han dö och hans namn plånas ut?”
7De som besöker mig talar tomma ord,
de lägger allt ont på minnet,
går sedan ut och sprider det.
8Alla mina ovänner viskar om mig
och smider onda planer mot mig.
9”Något fruktansvärt har drabbat honom,
där ligger han och reser sig aldrig.”
10Också min vän som jag litade på
och som delade mitt bröd, han trampar på mig.

11Men du, Herre, visa mig nåd, hjälp mig upp,
så får jag ge dem vad de förtjänat!
12Om min fiende inte får triumfera
vet jag att jag är älskad av dig.
13Jag är utan skuld, därför stöder du mig,
du låter mig alltid vara dig nära.


14Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.

Psalm 42–43

42 1För körledaren. En dikt av Korachs ättlingar.

2Som hjorten längtar till bäckens vatten,
så längtar jag till dig, o Gud.
3Jag törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma,
när får jag träda fram inför Gud?
4Tårar har blivit min föda
dag och natt.
Ständigt frågar man mig:
”Var är din Gud?”
5Jag överväldigas av sorg
när jag minns det som var,
hur jag gick i den Mäktiges hägn
upp till Guds hus,
med tacksägelse och glädjerop
i skaran som drog upp till högtid.

6Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud.

7Min själ är tyngd av sorg,
därför går min tanke till dig
från Jordans och Hermons land,
från Misars berg.
8Djup ropar till djup
i dånet av dina forsar.
Alla dina brottsjöar
slår samman över mitt huvud.

9Om dagen skall Herren skänka sin nåd,
om natten skall jag sjunga till hans ära
och be till Gud som ger mig liv.

10Jag säger till Gud, min klippa:
Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå sörjande,
plågad av fiender?
11Det skär mig in i märgen
när mina fiender hånar mig,
när de ständigt frågar:
”Var är din Gud?”

12Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud.

43 1Skaffa mig rätt, o Gud,
ta dig an min sak!
Rädda mig från ett trolöst folk,
från falska, fördärvade människor!
2Du är min Gud, min tillflykt.
Varför har du stött bort mig?
Varför måste jag gå sörjande,
plågad av fiender?
3Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig till ditt heliga berg
och till din boning,
4så att jag får komma till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd,
och tacka dig till lyrans klang,
Gud, min Gud.

5Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud.

Psalm 44

44 1För körledaren. Av Korachs ättlingar, en dikt.

2Vi har hört, o Gud,
våra fäder har berättat för oss
om dina gärningar på deras tid,
dina dåd i forna dagar.
3Du fördrev andra folk men lät våra fäder slå rot,
folken kuvade du, men dem lät du växa till.
4De tog inte landet med sitt svärd,
deras egen kraft gav dem inte seger
men din hand, din kraft och din gunst,
ty du älskade dem.
5Du är min konung och min Gud,
du skänker Jakob seger.
6Med din hjälp skall vi slå ner våra motståndare,
i ditt namn trampa ner våra fiender.
7Jag litar inte till min båge,
mitt svärd ger mig inte seger.
8Nej, du gav seger över våra fiender,
du lät motståndarna stå där med skam.
9I Gud har vi alltid vår stolthet,
ditt namn prisar vi ständigt.

10Men nu har du stött bort och förnedrat oss,
du drar inte i fält med våra härar.
11Du lät fienden driva oss på flykt,
och våra motståndare fick plundra.
12Du gjorde oss till slaktfår
och skingrade oss bland folken.
13Du sålde ditt folk för ingenting
och gjorde dig ingen förtjänst.
14Du gör oss till åtlöje för våra grannar,
till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15Du gör oss till en visa bland folken,
ett mål för allas förakt.
16Ständigt känner jag min vanära,
jag måste rodna av skam,
17när jag hör dem som smädar och hånar,
ser fienden som vill hämnas.

18Vi utsätts för detta, fast vi inte glömt dig
och inte svikit förbundet med dig.
19Vårt hjärta har inte vänt sig från dig,
våra steg har inte vikit från din väg.
20Men du har krossat oss som du krossade draken
och höljt oss i djupaste mörker.
21Om vi hade glömt vår Gud
och sträckt våra händer mot en avgud,
22skulle då inte Gud ha märkt det,
han som vet vad som göms i vårt hjärta?
23Det är din skuld att vi ständigt dödas,
att vi räknas som slaktfår.

24Vakna! Varför sover du, Herre?
Res dig! Stöt inte bort oss för alltid!
25Varför döljer du ditt ansikte
och glömmer vår nöd och plåga?
26Vi har sjunkit ner i gruset,
vi ligger tryckta mot marken.
27Grip in, kom till vår hjälp,
befria oss, du som är god!

Psalm 45

45 1För körledaren. Av Korachs ättlingar, en dikt, en kärlekssång.

2Mitt hjärta brusar av härliga ord,
jag sjunger en sång till kungens ära,
min tunga är en snabb skrivares penna.
3Skönast är du bland människor,
ur din mun flödar ljuvligt tal.
Därför har Gud välsignat dig för evigt.
4Fäst svärdet vid din sida, o hjälte,
i höghet och majestät!
5Vinn seger! Dra ut för sanning och rätt!
Din starka hand skall utföra bragder.
6Folken stupar för dig,
dina vässade pilar sitter
i hjärtat på dina fiender, konung.
7Din tron, gudomlige, består i tid och evighet,
din kungaspira är rättens spira.
8Du älskar det rätta, du hatar orätt.
Därför har Gud, din Gud, smort dig
med glädjens olja mer än dina likar.
9Av myrra, aloe och kassia doftar dina kläder,
du gläds åt strängars klang från elfenbensgemaken.
10Kungadottern står bland dina skatter,
i Ofir-guld står bruden på din högra sida.

11Hör, min dotter, lyssna och lär!
Glöm ditt folk och din släkt!
12Kungen åtrår din skönhet,
han är din herre, böj dig för honom!
13Dotter av Tyros, de rika bland folket
skall söka din gunst med gåvor.

14I all sin prakt träder kungadottern in,
av guldbrokad är hennes klänning.
15I lysande färger förs hon fram till kungen,
fram till dig, följd av tärnor, hennes väninnor.
16De förs fram under glädje och jubel,
de tågar in i kungens palats.
17Dina söner skall träda i dina fäders ställe,
du gör dem till furstar i hela världen.
18Jag vill föra ditt rykte till kommande släkten.
Ja, folken skall prisa dig nu och för evigt.

Psalm 46

46 1För körledaren. Av Korachs ättlingar, en sång.

2Gud är vår tillflykt och vår styrka,
en hjälp i nöden, som aldrig svikit.
3Därför räds vi inte om än jorden skälver
och bergen störtar i havets djup,
4om än vattnen brusar och skummar
och bergen darrar vid havets uppror.

5Här är en flod vars strömmar
ger glädje åt Guds stad,
som den Högste har helgat till sin boning.
6Därinne bor Gud, den skall aldrig falla,
den får hjälp av Gud när morgonen gryr.
7Folken larmar, riken vacklar.
Då hörs hans röst och jorden bävar.
8Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg.

9Kom och skåda Herrens gärningar,
som slår världen med skräck.
10Han gör slut på krigen över hela jorden,
han bryter bågen och bräcker spjutet,
sköldarna bränner han upp i eld.

11Lugn! Besinna att jag är Gud,
upphöjd över folken, upphöjd över jorden.

12Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg.

Psalm 47

47 1För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.

2Klappa händer, alla folk,
hylla Gud med jubelrop!
3Ty Herren, den Högste, är värd att frukta,
en stor konung över hela jorden.
4Han lägger länderna under oss,
lägger folken under våra fötter.
5Han väljer åt oss ett eget land,
hans älskade Jakobs stolthet.

6Gud har dragit upp under jubelrop,
Herren vid hornens klang.
7Spela och sjung till Guds ära!
Spela och sjung till vår konungs ära!
8Ja, Gud är all världens konung,
sjung en sång till hans ära!
9Gud är konung över folken,
Gud sitter på sin heliga tron.
10Folkens furstar samlas,
de är Abrahams Guds folk.
Jordens mäktiga tillhör Gud,
han är upphöjd över alla.

Psalm 48

48 1En sång, en psalm av Korachs ättlingar.

2Stor är Herren, högt är han prisad
i vår Guds stad.
3Skönt reser sig hans heliga berg,
en fröjd för hela jorden,
Sions berg, gudaberget,
den store konungens stad.
4Gud bor i dess palats,
han har visat att han är vår tillflykt.
5Kungarna slöt sig samman,
gemensamt ryckte de fram.
6De såg, de häpnade,
de blev förskräckta och flydde.
7Där greps de av bävan,
vånda som hos en födande kvinna,
8som när östanvinden krossar
skeppen som seglar på Tarshish.

9Det vi hört om fick vi se
i Herren Sebaots stad,
i vår Guds stad,
den som Gud har grundat för evigt.
10Vi har besinnat din godhet, o Gud,
här i ditt tempel.
11Liksom ditt namn, o Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din hand skänker oss rätt och seger.
12Sions berg gläder sig,
Juda städer jublar
över dina domslut.

13Vandra runt Sion, gå omkring det,
räkna dess torn,
14ge akt på dess vallar,
betrakta dess palats,
så att ni kan berätta för kommande släkten
15att sådan är Gud,
vår Gud för tid och evighet.
Han skall leda oss.

Psalm 49

49 1För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.

2Hör detta, alla folk!
Lyssna, alla som bor i världen,
3hög och låg,
rik som fattig.
4Vist är mitt tal,
mina tankar är kloka.
5Jag vill lyssna till visdomsord,
tyda min gåta vid lyrans klang.

6Varför skulle jag frukta i olyckans tid,
då bedragares ondska omger mig?
7De litar till sina ägodelar
och skryter med sin rikedom.
8Men ingen kan köpa sig fri
och betala lösen till Gud.
9Att köpa sig fri är dyrt,
man kan aldrig betala priset
10för att få leva evigt
och inte läggas i graven.
11Man ser att de visa dör,
med dåren och narren går de bort
och lämnar sin egendom åt andra.
12Graven blir deras hem för evigt,
deras boning för alla tider,
fast de haft jordagods i sin ägo.
13Människan i all sin glans är utan förstånd,
hon liknar de oskäliga djuren.

14Så går det för dårarna
och för dem som lockas av deras tal:
15likt får drivs de till dödsriket,
döden blir deras herde.
[—]
16Men mig skall Gud köpa fri,
han skall ta mig ur dödsrikets grepp.

17Oroa dig inte när någon blir rik
och välståndet växer i hans hus,
18ty ingenting får han med sig i döden,
hans rikedom följer honom inte dit ner.
19Fast han räknar sig som lycklig i livet
och prisas för att det gått honom väl,
20går han ändå till sina fäder,
till dem som aldrig ser ljuset mer.
21Människan i all sin glans är utan förstånd,
hon liknar de oskäliga djuren.

Psalm 50

50 1En psalm av Asaf.

Gud, Herren Gud, har tagit till orda,
han kallar på jorden från öster till väster.
2Från Sion, det fullkomligt sköna,
träder Gud fram i glans.
3Vår Gud kommer, han skall inte tiga.
Framför honom går förtärande eld
och kring honom rasar stormen.
4Han kallar på himlen därovan,
kallar på jorden, för att döma sitt folk:
5Samla inför mig mina trogna
som sluter förbund med mig genom offer.
6Himlen förkunnar hans rättfärdighet.
Gud är den som dömer.

7Hör, mitt folk, jag vill tala,
Israel, jag vill varna dig.
Jag är Gud, din Gud.
8På dina offer kan jag inte klaga,
dina brännoffer får jag dagligen.
9Men jag behöver inga tjurar från ditt stall,
inga bockar ur dina fållor,
10ty viltet i skogen är mitt,
alla djur bland de väldiga bergen.
11Jag känner alla fåglar i skyn,
alla markens smådjur är mina.
12Vore jag hungrig sade jag det inte till dig,
ty min är världen och allt den rymmer.
13Skulle jag äta kött av tjurar
eller dricka bockars blod?
14Nej, låt tacksägelsen bli ditt offer åt Gud
och infria dina löften till den Högste!
15Ropa till mig när du är i nöd,
jag skall rädda dig, och du skall ära mig.

16Men till den gudlöse säger Gud:
Hur vågar du läsa upp mina bud
och nämna mitt förbund,
17du som hatar all fostran
och vänder ryggen åt mina ord?
18Ser du en tjuv slår du följe med honom,
med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
19Din mun sprider elakt tal,
din tunga spinner lögner.
20Du talar illa om din bror,
du smutskastar din moders son.
21Skulle jag tiga när du handlar så?
Tro inte att jag är som du!
Nej, jag skall ställa dig till svars och straffa dig.
22Betänk det, ni som glömmer Gud,
annars blir ni mitt rov utan hopp om räddning.

23Den som offrar tacksägelse ärar mig,
den som följer min väg skall erfara Guds hjälp.

Psalm 51

51 1För körledaren. En psalm av David 2när profeten Natan varit hos honom, sedan David varit tillsammans med Batseba.

3Förbarma dig, Gud, i din nåd,
stryk ut mina synder i din stora godhet.
4Gör mig fri från all min skuld
och rena mig från min synd.
5Jag vet vad jag har brutit,
min synd står alltid inför mig.
6Mot dig, bara mot dig har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon.
Du har rätt när du ställer mig till svars,
den dom du fäller är rättvis.
7I skuld är jag född,
i synd blev jag till i min moders liv.
8Du som älskar ett uppriktigt hjärta,
ge mig vishet i mitt innersta.
9Rena mig med isop från min synd,
tvätta mig vit som snö.
10Låt mig få höra glädjerop och lovsång,
låt den du har krossat få jubla.
11Vänd bort din blick från mina synder,
stryk ut all min skuld.
12Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig ett nytt och stadigt sinne.
13Driv inte bort mig från din närhet,
ta inte ifrån mig din heliga ande.
14Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.

15Jag skall visa syndarna dina vägar,
så att de vänder åter till dig.
16Skydda mig mot blodsdåd, Gud, min räddare.
Då skall jag jubla över din trofasthet.
17Herre, öppna min mun,
jag vill sjunga ditt lov.
18Slaktoffer vill du inte ta emot,
och ger jag dig brännoffer försmår du det.
19Det offer du begär är ett förkrossat hjärta,
en krossad och nedbruten människa
förkastar du inte, o Gud.

20Låt i din godhet allt gå Sion väl,
bygg upp Jerusalems murar.
21Då skall du få njuta rätta offer,
brännoffer och heloffer,
då skall unga tjurar offras på ditt altare.

Psalm 52

52 1För körledaren. En dikt av David 2när Doeg från Edom hade berättat för Saul att David tagit in hos Achimelek.

3Varför skryter du över det onda
och förhäver dig mot den fromme?
Ständigt 4tänker du ut fördärv,
din tunga är som en vässad kniv,
du är full av svek.
5Du älskar det onda mer än det goda,
kommer hellre med lögn än med sanning.
6Du älskar ord som gör skada
och svekfullt tal.
7Därför skall Gud krossa dig för alltid,
gripa dig, slita dig ur ditt tält,
rycka dig bort från de levandes land.
8De rättfärdiga skall se det och bäva,
och de skall le och säga:
9Där är en man
som inte gjorde Gud till sitt värn.
Han litade på sin rikedom,
han sökte skydd i vad han ägde.

10Men jag är som ett olivträd,
grönskande i Guds hus.
Jag litar på Guds godhet
nu och för evigt.
11Jag skall alltid tacka dig för vad du gjort
och förkunna ditt namn för dina trogna,
ty det är gott.

Psalm 53

53 1För körledaren. En dikt av David.

2Dårarna tänker: ”Det finns ingen Gud.”
De handlar fördärvligt och skändligt,
ingen gör det goda.
3Gud blickar ner från himlen,
han ser på människosläktet:
Finns det någon som är klok,
någon som söker sig till Gud?
4Men alla har avfallit, alla är fördärvade.
Ingen gör det goda, ingen enda.
5Har de ingenting lärt, dessa ogärningsmän,
som lever på mitt folk, äter det som bröd
och aldrig åkallar Gud?
6Så drabbas de av skräck
– en oväntad skräck –
ty Gud strör omkring de gudlösas ben.
De står där med skam,
ty Gud förkastar dem.

7O att det från Sion kom räddning för Israel!
När Gud vänder sitt folks öde,
då skall Jakob glädja sig, Israel jubla!

Psalm 54

54 1För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David 2när männen från Sif hade talat om för Saul att David höll sig gömd hos dem.

3Rädda mig, Gud, genom ditt namn,
skaffa mig rätt genom din kraft.
4Gud, hör min bön,
lyssna till mina ord.
5De övermodiga angriper mig,
våldsmän står efter mitt liv.
De räknar inte med Gud.
6Men Gud är min hjälpare,
Herren är mitt stöd.
7Vänd det onda mot mina motståndare,
förinta dem, du som är trofast.
8Gärna vill jag offra åt dig
och prisa ditt namn, Herre,
ty det är gott.
9Du befriar mig ur all nöd,
och jag skall se mina fienders fall.

Psalm 55

55 1För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David.

2Gud, lyssna till min bön,
dölj dig inte när jag ber,
3hör mig och ge mig svar.
Jag våndas i min oro,
jag får ingen ro 4för fiendens rop,
för de ondas skrän.
De öser sin ondska över mig,
de ansätter mig i sin vrede.
5Mitt hjärta grips av ångest,
dödsskräck faller över mig.
6Jag darrar av fruktan,
jag överväldigas av fasa.
7Om jag ändå hade duvans vingar!
Då flög jag bort för att finna ett bo.
8Långt bort skulle jag fly
och slå mig ner i ödemarken.
9Snabbt skulle jag söka ett skydd
mot vinande vind och storm.

10Herre, skapa förvirring i deras tal!
Våld och split ser jag i staden.
11Dag och natt vandrar de runt den
uppe på murarna.
Därinne bor ondska och elände.
12Fördärv råder i staden,
våld och svek lämnar aldrig dess torg.

13Om jag smädades av en fiende,
då kunde jag bära det,
om jag förnedrades av en ovän,
då kunde jag dra mig undan,
14men du är ju min like,
min vän och min förtrogne –
15vi gladdes åt att gå sida vid sida
i skaran i Guds hus.

16Må de överrumplas av döden,
levande fara ner i dödsriket,
ty ondskan bor mitt ibland dem!
17Men jag ropar till Gud,
och Herren skall rädda mig.
18Morgon och kväll och mitt på dagen
suckar jag och klagar,
och han skall höra mig.
19Han gör mig fri och trygg
när fienderna rycker an
och söker strid med mig.
20Gud skall höra mig och förödmjuka dem,
han som sedan urtiden sitter på tronen.
Ty de ändrar sig aldrig
och fruktar inte Gud.

21Han kränkte freden
och svek givna löften.
22Hans ord är halare än smör,
men hans hjärta vill strid.
Hans tal är lenare än olja
och ändå ett blottat svärd.

23Kasta din börda på Herren,
han skall sörja för dig.
Aldrig låter han den rättfärdige svikta.
24Du, o Gud, skall störta dem ner
i avgrundens djup.
Mördare och bedragare
når inte ens livets mitt.
Men jag förtröstar på dig.

Psalm 56

56 1För körledaren. Ett kväde av David när filisteerna hade gripit honom i Gat.

2Förbarma dig, Gud, jag är förföljd,
ständigt utsatt för angrepp.
3Fienderna förföljer mig ständigt,
många angriper mig och ser ner på mig.
4När jag är rädd förtröstar jag på dig.

5På Gud – jag prisar hans ord –
på Gud förtröstar jag och är inte rädd.
Vad kan dödliga göra mig då?

6Ständigt sårar de mig med sina ord,
de har ont i sinnet mot mig.
7De gaddar sig samman och ligger på lur,
de vaktar på mina steg,
de står efter mitt liv.
8Löna dem för deras ondska,
Gud, slå ner folken i din vrede!
9Du har mätt upp min oro.
Samla mina tårar i din lägel,
de är ju uppskrivna i din bok.
10Mina fiender skall vika
när jag ropar till dig.
Det vet jag: Gud är med mig.

11På Gud – jag prisar hans ord –
på Herren – jag prisar hans ord –
12på Gud förtröstar jag och är inte rädd.
Vad kan människor göra mig då?

13Jag har gett mina löften till dig, o Gud,
jag skall infria dem med tackoffer,
14ty du har räddat mig från döden,
räddat mig från att falla.
Så kan jag vandra inför Gud
i livets ljus.

Psalm 57

57 1För körledaren. Ett kväde av David när han var i grottan, på flykt undan Saul.

2Förbarma dig, Gud, förbarma dig!
Jag flyr till dig,
i dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran har dragit förbi.
3Jag ropar till Gud den Högste,
till Gud som gör gott mot mig.
4Han sänder mig hjälp från himlen
när mina förföljare smädar mig.
Gud visar sin godhet och trofasthet.
5Jag ligger mitt ibland lejon,
glupska på människokött.
Deras tänder är spjut och pilar,
deras tungor är skarpa svärd.
6Visa din höghet i himlen, o Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7De lade ut ett nät för mina fötter
och en snara för min hals,
de grävde en grop åt mig
men föll själva däri.

8Mitt hjärta är redo, Gud,
mitt hjärta är redo,
jag vill sjunga och spela.
9Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden.
10Jag vill tacka dig, Herre, bland folken,
jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.
11Ty till himlen når din godhet,
till skyarna din trofasthet.
12Visa din höghet i himlen, o Gud,
och din härlighet över hela jorden!

Psalm 58

58 1För körledaren. Av David, ett kväde.

2Skipar ni verkligen rätt, ni mäktiga?
Dömer ni människorna rättvist?
3Nej, ni handlar med ont i sinnet,
ni sprider våld över jorden.

4De gudlösa är avfälliga sedan födseln,
från sin första stund går lögnarna vilse.
5Deras gift är som ormars gift,
de liknar en kobra som gör sig döv
6och inte hör ormtjusaren,
inte den förfarne besvärjaren.
7Gud, krossa tänderna i deras mun,
bryt lejonens käkar, Herre!
8Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,
likt gräs som trampas ner och vissnar,
9likt ett ofullgånget foster som löses upp,
en dödfödd som aldrig får se solen.
10Må han rycka bort dem i vrede,
innan de brett ut sig som törnsnår!
11Den rättfärdige gläds när han skådar hämnden,
han skall vada i de gudlösas blod.
12Då skall människorna säga:
Den rättfärdige får sin lön,
ja, det finns en Gud som dömer på jorden.

Psalm 59

59 1För körledaren. Ett kväde av David när Saul hade skickat män för att bevaka huset och döda honom.

2Rädda mig, min Gud, från mina motståndare,
för mig i säkerhet undan mina fiender!
3Rädda mig från ogärningsmännen,
hjälp mig undan mördarna!
4De ligger i försåt för mig,
grymma män angriper mig,
utan att jag syndat eller felat, Herre.
5Fast jag är oskyldig gör de sig redo.
Vakna, kom till mig och se!
6Du, Herre Gud Sebaot, Israels Gud,
res dig och straffa folken!
Skona ingen trolös usling!

7De kommer varje kväll,
de ylar som hundar
och stryker omkring i staden.
8Orden strömmar ur deras mun
och tungorna är som svärd,
de tror att ingen hör dem.
9Men du, Herre, ler åt dem,
du ser med löje på folken.
10Du är min styrka, jag lovsjunger dig,
Gud är min säkra borg.
11Min Gud är trofast och kommer till min hjälp,
Gud låter mig se mina fienders fall.
12Döda dem inte – då kan mitt folk glömma.
Gör dem hemlösa med din makt,
störta ner dem, Herre, vår sköld!
13Varje ord ur deras mun är synd.
Låt dem fångas i sitt högmod
med sina förbannelser och lögner.
14Förgör dem i din vrede, förgör dem i grund!
Då skall alla inse att Gud härskar i Jakob,
ja, till jordens yttersta gräns.

15De kommer varje kväll,
de ylar som hundar
och stryker omkring i staden.
16De driver omkring och letar föda,
blir de inte mätta så gnyr de.
17Men jag skall sjunga om din styrka
och jubla var morgon över din trofasthet,
ty du blev en borg för mig,
dit jag flydde när jag var i nöd.
18Du är min styrka, jag lovsjunger dig,
Gud är min säkra borg,
min Gud är trofast.

Psalm 60

60 1För körledaren. Att lära ut. Ett kväde av David 2när han låg i strid med arameerna i Naharajim och i Sova och Joav vände tillbaka och slog edomeerna i Saltdalen, tolv tusen man.

3Gud, du har förkastat och krossat oss.
Du var vred, upprätta oss igen.
4Du lät landet bäva och rämna.
Det störtar samman, gör det helt igen.
5Du lät ditt folk möta hårda öden,
du gav oss ett vin som fick oss att ragla.
6Res ett baner för dina trogna,
dit de kan fly undan pilbågen.
7Hjälp oss med din starka hand, bönhör mig,
så att de som du älskar blir räddade!

8Gud har talat i sin helgedom:
”I triumf skall jag utskifta Shekem
och mäta upp Suckotdalen.
9Mitt är Gilead, mitt är Manasse.
Efraim är min hjälm
och Juda min härskarstav.
10Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko,
mot filisteerna höjer jag stridsrop.”

11Vem för mig till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12Du, Gud, har ju förkastat oss,
du drog inte i fält med våra härar.
13Bistå oss nu mot fienden,
människors hjälp är ingenting värd.

14Med Gud skall vi utföra stora dåd.
Han trampar ner våra fiender.

Psalm 61

61 1För körledaren, till stränginstrument. Av David.

2Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3Från jordens ände ropar jag till dig
i min förtvivlan.
Rädda mig upp på en klippa
och ge mig trygghet!
4Du är min tillflykt,
mitt befästa torn mot fienden.
5Jag vill bo i ditt tält för alltid,
söka skydd under dina vingar.
6Du, Gud, har hört mina löften
och uppfyllt dina trognas önskningar.
7Du lägger år till kungens livslängd,
han skall leva när släktena skiftar.
8Må han evigt sitta på sin tron inför Gud,
må godhet och trohet bevara honom.
9Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn
och infria mina löften dag efter dag.

Psalm 62

62 1För körledaren. En psalm av David.

2Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer min räddning.
3Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg.
4Hur länge skall ni ansätta mig,
samfällt storma an
som mot en lutande vägg,
en fallfärdig mur?
5De har enats om att störta ner mig.
De älskar svek,
med munnen välsignar de,
men i sitt hjärta förbannar de.

6Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
7Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg.
8Från Gud kommer min hjälp och min ära,
Gud är min tillflykt, min starka klippa.
9Sätt alltid din lit till honom, du folk,
öppna ditt hjärta inför honom.
Gud är vår tillflykt.

10Bara en vindfläkt är människorna,
de dödliga endast ett bländverk.
Läggs de i vågskålen höjer den sig,
ja, de är lättare än luft.

11Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer,
förtrösta inte på den.

12Ett har Gud talat,
två ting har jag hört:
att Gud har makten,
13att du, Herre, är trofast.
Du lönar var och en
efter vad han har gjort.

Psalm 63

63 1En psalm av David när han var i Juda öken.

2Gud, min Gud, dig söker jag,
min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig,
som ett kargt och uttorkat land.
3Då skådar jag dig i helgedomen,
jag ser din makt och din härlighet.
4Din nåd är mer värd än livet.
Min tunga skall prisa dig.
5Jag vill lova dig så länge jag lever
och åkalla dig med lyfta händer.
6Min hunger stillas som av feta rätter,
jag lovsjunger dig med jublande tunga.
7Jag minns dig när jag gått till vila,
jag tänker på dig i nattens timmar,
8ty du kom till min hjälp,
i dina vingars skugga jublar jag.
9Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.

10De som står efter mitt liv går under,
de skall fara ner i jordens djup.
11De skall utlämnas åt svärdet
och bli schakalernas byte.
12Men kungen skall glädja sig över Gud
och hans edsvurna prisa sig lyckliga,
ty lögnarnas mun täpps till.

Psalm 64

64 1För körledaren. En psalm av David.

2Hör mig, Gud, när jag klagar,
rädda mig, fienden fyller mig med skräck!
3Göm mig för de ondas hop,
för skocken av ogärningsmän.
4De vässar sina tungor som svärd,
de siktar med skarpa ord som pilar
5för att skjuta den oskyldige ur bakhåll –
plötsligt skjuter de, utan att tveka.
6De eggar varandra,
de rabblar förbannelser,
de gillrar snaror
och säger: ”Ingen ser det.”
7De tänker ut ogärningar
men döljer vad de tänkt ut –
en avgrund är människans hjärta.
8Men Gud skjuter sin pil,
den träffar dem plötsligt.
9Deras tunga får dem på fall,
alla som ser det förfäras.
10Alla människor grips av fruktan,
de förkunnar Guds verk,
de besinnar vad han har gjort.
11Den rättfärdige gläder sig över Herren
och tar sin tillflykt till honom.
De redbara prisar sig lyckliga.

Psalm 65

65 1För körledaren. En psalm av David, en sång.

2Lovsång tillkommer dig,
o Gud, på Sion.
Vi infriar våra löften till dig,
3du som hör bön.
Till dig kommer alla människor
4för att bekänna sina synder.
När vår skuld blir oss för tung
förlåter du oss.
5Lycklig den utvalde
som får komma dig nära
och vara på dina förgårdar.
Vi mättas av det goda i ditt hus,
av det heliga i ditt tempel.
6Förunderligt svarar du oss och ger seger,
Gud, du som räddar oss,
du tillflykt för hela jorden
och de fjärran haven,
7du som reste bergen med din styrka,
rustad med kraft,
8du som stillade havets brus,
vågornas brus och folkens larm!
9De som bor vid jordens ändar står häpna
inför dina mäktiga gärningar,
öster och väster fyller du med jubel.
10Du tar dig an jorden och ger den regn,
du gör den bördig och rik.
Guds flod är full av vatten.
Du får säden att växa,
du sörjer för jorden.
11Du vattnar åkerns fåror
och jämnar ut dess tiltor.
Med regnskurar gör du jorden mjuk,
du välsignar det som växer.
12Du kröner året med goda gåvor,
där du går fram gror feta skördar.
13Ödemarkens beten frodas,
höjderna klär sig i jubel.
14Ängarna smyckas av fårhjordar
och dalarna höljer sig i säd.
Allt är jubel och sång.

Psalm 66

66 1För körledaren. En sång, en psalm.

Hylla Gud, hela världen,
2spela och ära hans namn,
ära honom med lovsång!
3Säg till Gud: Väldiga är dina verk!
För din makt kryper dina fiender,
4hela världen tillber dig,
spelar till din ära,
lovsjunger ditt namn.

5Kom och se Guds gärningar,
hans väldiga verk bland människor.
6Han förvandlade havet till torr mark,
de gick till fots genom floden.
Låt oss glädjas över honom.
7Han härskar för evigt i sin makt.
Hans ögon vakar över folken –
inga upprorsmän skall resa sig.
8Prisa vår Gud, alla folk,
låt lovsången ljuda!
9Han bevarar oss vid liv,
han låter inte våra fötter slinta.
10Du prövade oss, o Gud,
du renade oss som man renar silver.
11Du lät oss fastna i nätet,
du slog oss i bojor,
12du lät människor rida fram över oss.
Vi gick genom eld och genom vatten,
men du förde oss ut i frihet.

13Jag kommer till ditt hus med brännoffer,
jag infriar mina löften till dig,
14de som kom från mina läppar,
ur min mun när jag var i nöd.
15Feta brännoffer bär jag fram till dig
och röken stiger från baggarna.
Jag offrar tjurar och bockar.

16Kom och lyssna, alla som fruktar Gud,
jag skall berätta vad han gjort för mig.
17Till honom ropade jag,
och lovsång låg redo på min tunga.
18Om jag burit ont i sinnet
skulle Herren inte ha hört mig.
19Men Gud hörde mig,
han lyssnade till min bön.
20Lovad vare Gud,
som inte avvisade min bön,
inte vägrade mig sin nåd.

Psalm 67

67 1För körledaren, till stränginstrument. En psalm, en sång.

2Gud, visa oss nåd och välsigna oss,
låt ditt ansikte lysa mot oss,
3så att hela jorden lär känna vad du gör
och alla folk får veta att du hjälper.
4Folken skall tacka dig, o Gud,
ja, alla folk skall tacka dig.
5Alla länder skall jubla av glädje,
ty du råder rättvist över folken
och leder länderna på jorden.
6Folken skall tacka dig, o Gud,
ja, alla folk skall tacka dig.
7Jorden har gett sin gröda.
Gud, vår Gud, välsignar oss.
8Gud välsignar oss,
och hela jorden skall frukta honom.

Psalm 68

68 1För körledaren. Av David, en psalm, en sång.

2Gud reser sig, hans fiender skingras,
hans motståndare flyr undan.
3Som röken virvlar bort,
som vaxet smälter för elden
förgås de onda inför Gud.
4Men de rättfärdiga gläds inför Gud,
de fröjdar sig och jublar av glädje.
5Sjung till Guds ära, lova hans namn,
hylla honom som rider på molnen!
Herren är hans namn, jubla inför honom,
6de faderlösas fader, änkornas försvarare,
Gud i sin heliga boning.
7Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka,
men upprorsmännen får bo i öknen.

8Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken,
9då bävade jorden, då strömmade det från himlen,
inför Gud, Sinais herre,
inför Gud, Israels Gud.
10Ett ymnigt regn lät du falla, o Gud,
ditt kraftlösa land gav du styrka.
11Där fick din skara bo,
du sörjde för de arma i din godhet, o Gud.
12Herren har sagt sitt ord,
en här av kvinnor sprider segerbudet.
13Kungar och härar flyr, de flyr,
husfrun fördelar bytet.
14Skall ni då ligga stilla i fållorna?
Duvans vingar är täckta av silver
och fjädrarna av rödaste guld.
15När den Väldige skingrade kungarna
föll det snö på Salmon.
16Mäktigt är Bashans berg,
höga toppar har Bashans berg.
17Ni höga toppar, varför ser ni med avund
på berget där Gud har valt att bo,
där Herren vill bo för evigt?
18Guds vagnar var tusen och åter tusen,
när Herren kom i helighet från Sinai.
19Du drog upp mot höjderna, du tog fångar,
du fick gåvor från människor,
också från upprorsmännen –
du, Herre Gud, skulle bo där.

20Lovad vare Herren dag efter dag!
Han bär vår börda, Gud är vår räddning.
21Vår Gud är en räddande gud,
Herren, vår härskare, för oss bort från döden.
22Ja, Gud krossar huvudet på sina fiender,
skallen på den som framhärdar i synd.
23Herren har sagt: Från Bashan skall jag hämta dem,
jag skall hämta dem från havets djup,
24så att du kan vada i fiendens blod
och hundarna får slicka i sig.

25Nu kommer ditt festtåg, o Gud,
min Guds och konungs festtåg i helgedomen.
26Främst går sångare, sedan musikanter
bland flickor som slår på tamburin.
27Lova Gud i tempelskaran,
lova Herren, Israels källa.
28Där är Benjamin, den yngste, som anför dem,
följet av Judas furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29Visa din makt, o Gud,
håll vid makt, o Gud, det du gjort för oss
30från ditt tempel i Jerusalem!
Till dig kommer kungar med gåvor.
31Kväs odjuret i vassen,
tjurhopen och folkens kalvar
[—].
Skingra de folk som vill krig!
32Man kommer med brons från Egypten,
man skyndar från Kush med gåvor till Gud.
33Jordens riken, sjung Guds lov,
spela till Herrens ära!
34Han som rider på himlen, urtidens himmel –
hör, han höjer sin röst, sin väldiga röst!
35Ära Gud i hans makt,
han råder över Israel och härskar över skyarna.
36Fruktansvärd är Gud i sin helgedom.
Israels Gud ger folket makt och styrka.
Lovad vare Gud!

Psalm 69

69 1För körledaren. Av David.

2Rädda mig, Gud!
Vattnet når mig till halsen.
3Jag har sjunkit ner i bottenlös dy
och har inget fotfäste.
Jag har kommit ut på djupt vatten,
strömmen vill dra ner mig.
4Jag har ropat mig trött,
min strupe är hes.
Mina ögon värker,
jag har väntat länge på min Gud.
5Flera än håren på mitt huvud
är de som hatar mig utan grund.
Många är de som vill förgöra mig,
som är mina fiender utan skäl.
Jag tvingas lämna tillbaka
det som jag aldrig stulit.

6Du känner min dårskap, Gud,
min skuld är inte dold för dig.
7Låt mig inte dra skam
över dem som hoppas på dig,
Herre Gud Sebaot.
Låt mig inte dra vanära
över dem som söker sig till dig,
du Israels Gud.
8Det är ju för din skull man hånar mig
och mitt ansikte rodnar av skam.
9Jag har blivit en utstött bland mina bröder,
en främling för min moders barn.
10Lidelsen för ditt hus har förtärt mig,
jag smädas av dem som smädar dig.
11Jag grät och fastade,
då blev jag hånad.
12Jag klädde mig i säckväv,
då blev jag en visa för dem.
13De sladdrar om mig i stadsporten,
drinkare sjunger om mig.

14Jag kommer till dig med min bön,
må stunden vara den rätta.
Svara mig, Gud, i din stora godhet,
ge mig din trofasta hjälp.
15Rädda mig från att sjunka i dyn,
låt mig bli räddad från dem som hatar mig
och från det djupa vattnet.
16Låt inte strömmen dra ner mig
och djupet uppsluka mig,
låt inte graven sluta sitt gap om mig.
17Svara mig, Herre, i din trofasta godhet,
vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
jag är i nöd, skynda dig att svara.
19Kom till mig och gör mig fri,
befria mig från mina fiender.
20Du vet hur jag blir smädad,
hur jag lider hån och skam,
du ser ju alla mina ovänner.
21Deras hån har krossat mig,
mitt hjärta finner ingen bot.
Jag hoppades på medkänsla,
men förgäves,
på någon som ville trösta mig,
men ingen fanns.
22De förgiftade min mat,
i min törst fick jag ättika att dricka.
23Må deras bord bli en fälla för dem
och deras offermåltid en snara.
24Må det mörkna för deras ögon
så att de inte kan se.
Låt deras lemmar mista sin stadga.
25Ös ut din vrede över dem,
låt din glödande harm hinna upp dem.
26Må deras läger bli öde
och ingen mer bo i deras tält.
27De förföljer ju den du har slagit,
ökar plågan för den du har sargat.
28Lägg fram brott efter brott,
låt dem aldrig bli friade.
29Må de strykas ur de levandes bok
och inte stå skrivna bland de rättfärdiga.
30Men jag är betryckt och plågad,
rädda mig, Gud, och för mig i säkerhet.

31Jag vill prisa Guds namn med sång
och tacka och lova honom.
32Det behagar Herren mer än tjurar,
offerdjur med horn och klövar.
33De betryckta skall se det och glädjas,
ni som söker er till Gud skall få nytt mod,
34ty Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte de fångna.
35Himlen och jorden skall prisa honom,
haven och allt som rör sig i dem.
36Gud skall rädda Sion
och bygga upp Juda städer.
Där skall de bo, de skall äga landet.
37Det skall gå i arv till hans tjänares barn,
de som älskar hans namn skall bo där.

Psalm 70

70 1För körledaren. Av David, till påminnelse.

2Gud, befria mig!
Herre, skynda till min hjälp!
3Skam och smälek må drabba dem
som står efter mitt liv.
Låt dem vika tillbaka med vanära,
de som vill mig ont.
4Må de ta till flykten i skam,
de som nu skrattar hånfullt.
5Men alla som kommer till dig
skall jubla av glädje över dig,
och de som längtar efter din hjälp
skall alltid säga: ”Gud är stor.”
6Jag är betryckt och fattig.
Gud, skynda till mig.
Min hjälp och min räddare är du.
Herre, dröj inte!

Psalm 71

71 1Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
2Du som är trofast, hjälp mig, befria mig,
lyssna på mig och rädda mig.
3Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
4Befria mig, Gud, ur de ondas grepp,
rädda mig undan gudlösa våldsmän.
5Du är mitt hopp, o Herre, min Gud,
min trygghet ända från min ungdom.
6Från min första stund har du varit mitt stöd,
från moderlivet min styrka,
jag sjunger ständigt ditt lov.
7Jag har blivit ett tecken för många
i min fasta förtröstan på dig.
8Min strupe fylls av lovsång till dig,
dagen lång vill jag sjunga till din ära.
9Stöt inte bort mig på min ålderdom,
överge mig inte när krafterna sviker.
10De som står mig efter livet smider planer,
mina fiender säger om mig:
11”Gud har övergett honom.
Sätt efter honom, grip honom,
han är räddningslöst förlorad!”
12Gud, dröj inte långt borta!
Min Gud, skynda till min hjälp!
13Skam och vanära må drabba dem som hotar mig,
hölj dem som vill mig ont med smälek och skymf.

14Själv vill jag alltid hoppas på dig,
åter och åter sjunga ditt lov.
15Jag vill vittna om din trofasthet,
ständigt vittna om den hjälp du ger,
fast jag aldrig förmår det till fullo.
16Jag vill besjunga dina storverk, Herre, min Gud,
den trofasthet som endast du kan visa.
17Gud, från min ungdom har du fostrat mig,
och ännu förkunnar jag dina under.
18Överge mig inte, o Gud,
när jag är gammal och mitt hår har grånat,
låt mig förkunna din kraft för nya släkten.

Din makt 19och trofasthet, o Gud, når upp till skyarna.
Du som gör stora ting,
Gud, vem är som du?
20Svåra öden har du låtit drabba mig,
men du skall ge mig liv på nytt
och åter dra mig upp ur djupen.
21Ge mig min storhet tillbaka,
låt mig bli trygg igen.
22Då skall jag prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud.
Jag skall lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23När jag spelar till din ära
stiger jublet från mina läppar,
ty du har befriat mig.
24Dagen lång skall jag vittna om din trofasthet.
Men de som ville mig ont
skall drabbas av skam och smälek.

Psalm 72

72 1Av Salomo.

Gud, ge kungen dina lagar,
kungasonen din rättvisa ordning,
2så att han rättrådigt dömer ditt folk
och låter dina betryckta få sin rätt.
3Låt berg och höjder bära fredens frukter
åt folket genom rättfärdighet.
4Må han värna de armas rätt,
rädda de fattiga, krossa förtryckaren.
5Låt honom leva så länge solen finns
och månen lyser, släkte efter släkte.
6Han skall komma som regn över grödan,
ett stilla regn som vattnar jorden.
7Låt rättvisa grönska i alla hans dagar
och fred och välgång råda,
tills ingen måne lyser mer.

8Må han härska från hav till hav,
från floden till världens ände.
9Hans motståndare skall böja sig för honom,
hans fiender kräla i stoftet.
10Kungar från Tarshish och fjärran kuster
skall komma med gåvor,
kungar från Saba och Seba
skall bära fram sin tribut.
11Honom skall alla kungar hylla,
alla folk skall tjäna honom.

12Han räddar den fattige som ropar,
den arme som ingen hjälper.
13Han förbarmar sig över de svaga och fattiga,
räddar de fattigas liv.
14Han befriar dem från våld och förtryck,
deras liv är dyrbart i hans ögon.

15Må han leva och hyllas med guld från Saba.
Må man ständigt be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16Må säden växa rikligt i landet,
vaja på bergens toppar.
Må landet bli fruktbart som Libanon,
åkerns kärvar stå tätt som gräs.
17Må hans namn leva för alltid,
föras vidare så länge solen lyser.
Den som välsignar skall nämna hans namn,
alla folk skall prisa honom lycklig.


18Lovad vare Herren, Israels Gud,
han som ensam gör under.
19Evigt lovat vare hans härliga namn,
må hans ära uppfylla världen.
Amen, amen.

20Här slutar bönerna av David, Jishajs son.

Psalm 73

73 1En psalm av Asaf.

Ja, Gud är god mot den rättrådige,
mot den vars hjärta är rent.
2Ändå var jag nära att snava,
jag höll på att tappa fotfästet.
3Jag fylldes av avund mot de högmodiga,
jag såg att det gick de gudlösa väl.
4De vet inte av några hinder,
deras hull är fett och frodigt.
5De råkar inte i nöd som andra,
de lider inte som människor gör.
6Därför är högfärden deras halskedja
och våldet den dräkt de bär.
7Deras ögon tittar fram ur fetman,
deras inbilskhet är utan gräns.
8De hånar och talar ondsint,
överlägset och hotfullt.
9De öppnar sitt gap mot himlen,
deras tunga far fram över jorden.
10Därför kommer folket till dem
och suger i sig deras ord.
11De säger: Gud, vad vet han?
Inte vet den Högste vad vi gör!
12Sådana är de gudlösa,
i lugn och ro ökar de sin rikedom.
13Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och sköljde i oskuld mina händer.
14Jag fick lida dagen i ända,
var morgon blev jag tuktad på nytt.
15Hade jag sagt: Jag vill tala som de,
då hade jag svikit dina trogna.
16Jag grubblade och sökte förstå,
men det blev mig för svårt.

17Men så kom jag till Guds helgedom
och insåg hur det går med dem.
18Du för dem ut på hala vägar,
du störtar dem i fördärvet.
19Plötsligt blir de till intet,
de går under och förgås i skräck,
20liksom drömmen är borta när man vaknar,
en bild som är glömd då man stiger upp.

21När mitt sinne var bittert
och det sved i mitt hjärta,
22då var jag utan förstånd,
som ett oskäligt djur inför dig.
23Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig vid handen.
24Du leder mig efter din vilja,
du för mig på härlighetens väg.
25Äger jag dig i himlen
önskar jag ingenting på jorden.
26Min kropp och mitt mod må svika,
men jag har Gud, han är min klippa för evigt.
27De som är fjärran från dig går under,
du förintar alla som är otrogna mot dig.
28Men jag har min lycka i att nalkas Gud,
jag tar min tillflykt till Herren, min Gud,
och skall vittna om allt du har gjort.

Psalm 74

74 1En dikt av Asaf.

Varför, o Gud, har du stött bort oss för alltid?
Varför flammar din vrede mot fåren i din hjord?
2Tänk på din menighet,
den som du en gång förvärvade,
det folk som du friköpt, din egendom,
tänk på Sions berg, där du tog din boning.
3Styr dina steg mot det som lagts i ruiner.
Allt har fienden förött i helgedomen.
4Dina ovänner skränade i ditt hus,
de ställde upp sina tecken där.
5De högg som när man låter yxan gå
i täta skogen.
6Ornamenten slog de sönder
med bila och bräckjärn.
7De satte eld på din helgedom,
skändade och rev ner ditt namns boning.
8De tänkte: Vi skall kuva dem alla!
De brände ner alla gudshus i landet.
9Vi ser inte våra egna tecken,
här finns inga profeter mer –
ingen av oss vet hur länge det varar.
10Hur länge, o Gud, skall fienden få smäda?
Får han förakta ditt namn för alltid?
11Varför håller du tillbaka din högra hand,
varför gömmer du den i manteln?

12Gud, min konung från urtiden,
du som vinner segrar på jorden!
13Du delade havet med din makt,
du klöv drakarnas huvuden på vattnet.
14Du krossade Leviatans huvuden
och gav honom som föda åt öknens djur.
15Du lät källor och bäckar springa fram,
du fick vattenrika floder att sina.
16Din är dagen och din är natten,
du satte månen och solen i deras banor.
17Du stakade ut alla gränser på jorden,
sommar och vinter är ditt verk.

18Herre, tänk på hur fienden smädar
och hur ett folk av dårar föraktar ditt namn.
19Lämna inte åt vilddjuren den som prisar dig,
glöm inte dina hjälplösa för alltid!
20Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21Låt inte de hjälplösa gå besvikna bort,
låt de förtryckta och fattiga prisa ditt namn!
22Grip in, o Gud, hävda din rätt,
tänk på hur du ständigt smädas av dårar!
23Glöm inte ropen från dina fiender,
dina ovänners larm som ständigt hörs!

Psalm 75

75 1För körledaren. En psalm av Asaf, en sång.

2Vi tackar dig, Gud,
vi tackar dig och åkallar ditt namn,
vi berättar om dina under.

3”Jag väljer min tid,
jag fäller en rättvis dom.
4Om jorden bävar med alla som bor där,
är det jag som ger dess pelare stadga.”

5Jag säger till de övermodiga: Hejda ert övermod!
och till de gudlösa: Lyft inte hornen!
6Lyft inte era horn så högt,
tala inte styvnackat och fräckt.
7Ty inte från öster och inte från väster
och inte från öknen kommer upphöjelsen.
8Nej, Gud är den som dömer,
han förnedrar den ene, upphöjer den andre.
9Herren har i sin hand en bägare
med jäsande kryddat vin.
Han räcker den åt var och en –
alla gudlösa i landet måste dricka,
också dräggen måste de svälja.

10Detta skall jag ständigt förkunna,
jag vill lovsjunga Jakobs Gud.
11Alla gudlösas horn skall huggas av,
den rättfärdiges horn skall höjas.

Psalm 76

76 1För körledaren, till stränginstrument. En psalm av Asaf, en sång.

2Gud är känd i Juda,
hans namn är stort i Israel.
3I Salem står hans hydda,
på Sion hans boning.
4Där bröt han sönder de blixtrande pilarna,
sköldar och svärd, alla krigets redskap.
5Fruktansvärd är du,
väldigare än de uråldriga bergen.
6Modiga män blev plundrade,
de hade fallit i sömn,
ingen krigare kunde lyfta sin hand.
7Vid ditt rytande, Jakobs Gud,
föll häst och ryttare i dvala.
8Fruktansvärd är du,
vem kan hålla stånd mot din vrede?
9Ditt domslut förkunnar du från himlen,
jorden förfäras och tystnar,
10när Gud reser sig till dom
för att rädda alla betryckta på jorden.
11Du stävjar människors vrede,
kuvar den vrede som återstår.
12Ge löften åt Herren, er Gud, och infria dem,
må alla grannfolk ge gåvor i fruktan.
13Han slår ner furstarnas mod,
fruktansvärd är han för jordens kungar.

Psalm 77

77 1För körledaren. Av Asaf, en psalm.

2Jag ropar till Gud med hög röst,
jag ropar till Gud, må han höra mig.
3I nödens stund söker jag Herren,
hela natten sträcker jag ut mina händer
utan att tröttna.
Ingenting ger mig tröst.
4Jag tänker på Gud och suckar.
Jag grubblar och krafterna sviker.
5Du låter mig inte sluta ögonen,
jag är utan ro, finner inga ord.
6Jag tänker på forna dagar,
minns längesedan gångna år.
7Tankarna mal om natten,
jag grubblar och söker förstå.
8Förkastar Herren för alltid,
skall han aldrig mer visa nåd?
9Är hans trofasthet slut för all framtid,
är hans löfte upphävt för evigt?
10Är Gud inte längre god mot oss,
står vreden i vägen för hans barmhärtighet?
11Jag tänker: Det är detta som plågar mig,
att den Högste inte handlar som förr.

12Men jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under.
13Jag tänker på allt vad du gjort
och begrundar dina stora verk.
14I helighet, Gud, går du fram.
Vilken gud är så stor som du, o Gud?
15Du är den Gud som gör under,
du visade folken din kraft.
16Med stark arm befriade du ditt folk,
Jakobs och Josefs ättlingar.
17Vattnen såg dig, o Gud,
vattnen såg dig och skälvde,
djupen bävade.
18Från skyarna strömmade vatten,
åskmolnen mullrade
och dina pilar flög.
19Din åskas vagnshjul dånade,
blixtarna lyste upp världen,
jorden darrade och skälvde.
20Genom havet gick din väg,
din stig gick genom stora vatten –
du lämnade inga spår.
21Du ledde ditt folk som en hjord,
dess herdar var Mose och Aron.

Psalm 78

78 1En dikt av Asaf.

Lyssna, mitt folk, till min undervisning,
hör vad jag har att säga!
2Jag vill yppa visdomsord
och tyda det förgångna.
3Vad vi har hört och lärt känna,
vad våra fäder berättade för oss,
4vill vi inte dölja för våra barn.
Vi skall berätta för kommande släkten
om Herrens ära och hans makt
och om de under han gjort.
5Han gav sina bud åt Jakob,
stiftade en lag åt Israel,
där han befallde våra fäder
att undervisa sina barn,
6så att det blev känt för kommande släkten.
Och barnen som föddes
skulle berätta det för sina barn.
7De skulle sätta sin lit till Gud
och aldrig glömma hans gärningar
utan hålla hans bud
8och inte bli som sina fäder,
ett trotsigt och upproriskt släkte,
ett opålitligt släkte
utan trohet mot Gud.

9Efraimiterna var beväpnade med båge
men flydde när striden kom.
10De höll inte förbundet med Gud
och vägrade följa hans lag.
11De glömde hans gärningar
och de underverk han låtit dem se.
12Han gjorde under inför deras fäder
i Egypten, på Soanslätten.
13Han klöv havet och förde dem igenom,
han lät vattnet stå som en mur.
14Om dagen ledde han dem med ett moln
och natten igenom med lysande eld.
15Han klöv klippan i öknen
och gav dem vatten ur djupen att dricka.
16Han lät källor bryta fram ur stenen,
lät floder av vatten strömma ner.
17Men de fortsatte att synda mot honom,
att trotsa den Högste i öknen.
18Med vett och vilja satte de Gud på prov
när de krävde att få mat.
19De klandrade Gud och sade:
”Kan Gud duka ett bord i öknen?
20Han slog på klippan
så att vatten strömmade fram
och bäckar flödade,
men kan han också ge oss bröd
och skaffa kött åt sitt folk?”
21Herren hörde det och vredgades.
Elden slog upp mot Jakob,
vreden bröt fram mot Israel,
22eftersom de inte litade på Gud
och inte trodde på hans hjälp.
23Han gav sin befallning åt molnen därovan
och öppnade himlens dörrar,
24han lät manna regna över dem,
säd från himlen gav han dem.
25Människor fick äta änglars bröd.
Han sände dem föda och de blev mätta.
26Från himlen lät han östanvinden blåsa,
han drev fram sunnanvinden med sin kraft.
27Han lät kött falla ner likt ett stoftregn,
fåglar talrika som havets sand.
28Han lät dem falla mitt i lägret,
runt omkring deras tält.
29De åt och blev mycket mätta,
han lät dem få sitt lystmäte.
30Men innan de stillat sin lystnad,
när de ännu hade maten i munnen,
31bröt Guds vrede fram över dem.
Han dräpte många av de starkaste
och fällde Israels unga män.
32Ändå fortsatte de att synda,
de trodde inte, trots hans under.
33Han lät deras liv sluta i intet
och deras år i skräck.
34När han dräpte sökte de sig till honom,
de vände sig åter till Gud.
35De mindes att Gud var deras klippa,
att Gud den Högste var deras befriare.
36Men deras ord var hyckleri,
vad de sade till honom var lögn.
37De höll inte fast vid honom,
de var inte trogna mot hans förbund.
38Men han är barmhärtig,
han förlåter synder och vill ingens fördärv.
Han håller ofta sin vrede tillbaka,
låter inte all sin harm bryta fram.
39Han tänkte på att de bara var människor,
en vind som far förbi och är borta.

40Hur ofta trotsade de honom inte i öknen
och bedrövade honom i ödemarken!
41Gång på gång satte de Gud på prov
och kränkte Israels Helige.
42De mindes inte den makt han visade
då han befriade dem från fienden,
43då han gjorde tecken i Egypten
och under på Soanslätten.
44Han förvandlade deras floder till blod,
de kunde inte dricka ur bäckarna.
45Han sände flugsvärmar som åt dem
och grodor som plågade dem.
46Han gav deras grödor till gräshoppor,
deras skördar till skadedjur.
47Han förstörde deras vinstockar med hagel
och deras sykomorer med skyfall.
48Han prisgav boskapen åt sjukdomar
och husdjuren åt pest.
49Han sände sin glödande vrede mot dem,
harm och förbittring och nöd,
ett följe av olycksänglar.
50Han gav sin vrede fritt lopp.
Han skonade dem inte från döden
utan prisgav dem åt pesten.
51Han dräpte allt förstfött i Egypten,
de först avlade i Hams hyddor.
52Han förde ut sitt folk som en fårflock
och ledde dem som en hjord genom öknen.
53Han ledde dem tryggt, de var utan fruktan.
Havet höljde deras fiender.
54Han förde dem till sitt heliga land,
till det berg som han själv gjort till sitt.
55Han drev bort folken framför dem,
han skiftade ut deras land
och lät Israels stammar bo i deras hus.

56Men de trotsade Gud den Högste
och satte honom på prov,
de höll inte hans bud.
57De avföll trolöst som sina fäder,
de svek som en slak båge.
58De kränkte honom med sina offerplatser,
gjorde honom svartsjuk med sina gudabilder.
59Gud hörde dem och vredgades,
han förkastade Israel.
60Han övergav sin boning i Shilo,
det tält som han rest bland människor.
61Han lät sin kraft föras bort i fångenskap
och sin härlighet komma i fiendehand.
62Han prisgav sitt folk åt svärdet,
han vredgades på sin egendom.
63De unga männen förtärdes av eld,
flickorna blev utan bröllopssång.
64Prästerna föll för svärdet,
änkorna fick inte hålla dödsklagan.

65Då vaknade Herren som om han sovit,
som när krigaren vaknar ur ruset.
66Han slog tillbaka sina fiender
och utlämnade dem åt evig vanära.
67Han förkastade Josefs ätt,
han utvalde inte Efraims stam.
68Men han utvalde Juda stam
och Sions berg som han älskade.
69Han byggde sin helgedom hög som himlen
och fast som jorden, som han grundlagt för evigt.
70Han utvalde David, sin tjänare,
och tog honom från fårfållorna.
71Han hämtade honom från tackorna
att valla Jakob, hans folk,
Israel, hans egendom.
72Och han vallade dem med hängivet hjärta
och ledde dem med förfaren hand.

Psalm 79

79 1En psalm av Asaf.

Hedningar har trängt in i ditt land, o Gud,
de har skändat ditt heliga tempel
och lagt Jerusalem i grus.
2De lämnar dina tjänares lik
som föda åt himlens fåglar
och dina trognas kroppar åt vilda djur.
3De utgjuter deras blod som vatten
runt om Jerusalem, ingen begraver dem.
4Vi har blivit till åtlöje för våra grannar,
till spott och spe för dem som bor omkring oss.

5Hur länge, Herre, skall din vrede vara
och din lidelse brinna som eld?
6Töm din vrede över de andra folken,
de som inte känner dig,
över de riken
som inte åkallar dig,
7ty de har slukat Jakob,
lagt hela landet öde.
8Lasta inte oss för våra fäders synder,
låt snart din barmhärtighet möta oss,
ty vårt elände är stort.
9Hjälp oss, Gud, vår räddare,
så att ditt namn blir förhärligat.
Befria oss och förlåt våra synder,
ditt namn till ära.
10Varför skall folken få säga:
”Var är deras Gud?”
Låt oss se på när folken får känna
hur du hämnas dina tjänares blod.
11Låt fångarnas jämmer nå fram till dig.
Befria med din starka arm
dem som är dömda att dö.
12Ge våra grannar sjufalt igen
för att de smädat dig, Herre!
13Då skall vi, ditt folk,
fåren i din hjord,
tacka dig för evigt
och från släkte till släkte sjunga ditt lov.

Psalm 80

80 1För körledaren. Av Asaf, en psalm.

2Lyssna, Israels herde,
du som leder Josef som en fårhjord,
du som tronar på keruberna,
träd fram i glans
3inför Efraim, Benjamin och Manasse!
Väck din styrka till liv
och kom till vår hjälp!
4Gud, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!

5Herre Gud Sebaot,
hur länge skall ditt folks böner
mötas av rykande vrede?
6Du har låtit oss äta tårarnas bröd,
gett oss tårar att dricka i övermått.
7Du utsätter oss för våra grannars förakt,
vi hånas av våra fiender.
8Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!

9En vinstock tog du från Egypten,
du drev undan folken och planterade den.
10Du röjde mark och den slog rot
och uppfyllde landet.
11Bergen täcktes av dess skugga
och mäktiga cedrar av dess grenar.
12Den sträckte ut sina rankor till havet
och sina skott ända till Eufrat.
13Varför rev du ner muren omkring den
så att alla som går förbi kan plocka?
14Vildsvin från skogen kan skövla den,
markens smådjur kan äta den kal.

15Gud Sebaot, vänd tillbaka,
blicka ner från himlen och se!
Ta dig an denna vinstock,
16den ranka din hand har planterat.
17De har huggit ner den och bränt den –
låt dem gå under för din straffande blick!
18Håll din hand över mannen vid din högra sida,
över honom som du har fostrat.
19Vi viker inte bort från dig.
Låt oss leva, så skall vi åkalla dig.
20Herre Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!

Psalm 81

81 1För körledaren. Av Asaf.

2Jubla inför Gud, vår styrka,
höj hyllningsrop till Jakobs Gud!
3Stäm upp musik, slå på tamburin,
spela ljuvligt på lyra och harpa!
4Stöt i horn vid nymåne
och vid fullmåne på vår högtidsdag!
5Ty det är en stadga för Israel,
en rättighet för Jakobs Gud,
6en lag som han gav åt Josef
när han drog ut ur Egypten.

Jag hör en okänd stämma.

7Jag lyfte bördan från hans axlar,
hans händer slapp bära korgen.
8När du ropade i nöden räddade jag dig,
jag svarade, dold i åskan,
jag prövade dig vid Merivas vatten.
9Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
Om du ändå ville höra mig, Israel!
10Ingen främmande gud får finnas hos dig,
en utländsk gud får du inte tillbe.
11Jag är Herren, din Gud,
som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun så skall jag fylla den!

12Men mitt folk hörde inte på mig,
Israel ville inte veta av mig.
13Då lät jag dessa förstockade hållas,
de fick följa sina egna planer.
14Om ändå mitt folk ville höra mig,
om Israel ville följa min väg!
15Då skulle jag genast kväsa deras fiender,
gripa in mot deras motståndare,
16så att de som hatar Herren måste krypa för honom,
fyllda av skräck för evigt.
17Då skulle jag ge dem finaste vete,
mätta dem med honung ur klippan.

Psalm 82

82 1En psalm av Asaf.

Gud står i gudaförsamlingen,
i gudarnas krets håller han dom.
2”Hur länge skall ni döma orättfärdigt
och ta parti för de skyldiga?
3Ge de svaga och faderlösa deras rätt,
låt de hjälplösa och fattiga få rättvisa,
4rädda de arma och svaga,
befria dem ur de ondas våld!

5De vet ingenting, förstår ingenting,
de vandrar i mörker.
Jordens grundvalar vacklar.

6Jag säger: Ni är gudar,
alla är ni den Högstes söner,
7men ni skall dö som människor dör
och falla som furstar faller.”
8Gud, grip in, håll dom över jorden,
ty alla folk är din egendom.

Psalm 83

83 1En sång, en psalm av Asaf.

2Gud, var inte tyst,
tig inte, Gud, var inte stum.
3Hör, dina fiender larmar
och dina motståndare reser sig.
4Mot ditt folk smider de lömska planer,
de stämplar mot dem du beskyddar.
5De säger: Kom, vi gör slut på detta folk,
så att ingen längre minns Israels namn!
6De är överens om sin plan,
de sluter förbund mot dig –
7Edoms stammar, ismaeliterna,
Moab och hagareerna,
8Geval och Ammon och Amalek,
filisteerna och de som bor i Tyros.
9Också Assyrien förenar sig med dem
och ger stöd åt Lots ättlingar.
10Gör med dem som du gjorde med Midjan
och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,
11de som förintades vid En-Dor
och blev till gödsel på marken.
12Låt det gå deras furstar som Orev och Seev
och deras hövdingar som Sevach och Salmunna,
13ty de säger: ”Guds betesmarker
vill vi göra till våra.”
14Min Gud, låt dem bli som tisteldun,
som agnar i vinden!
15Som när elden bränner ner skogen
och lågorna sveder bergen,
16så må du jaga dem med din storm
och förskräcka dem med ditt oväder!
17Låt dem stå där med skam,
så att de söker sig till dig, Herre.
18Må de känna blygsel och skräck för evigt
och gå under i smälek,
19så att de inser att du ensam,
du vars namn är Herren,
är den Högste, mäktig över hela jorden!

Psalm 84

84 1För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.

2Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!
3Jag förtärdes av längtan
till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp
mot den levande Guden.
4Sparven har funnit ett rede
och svalan ett bo för sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.
5Lyckliga de som bor i ditt hus
och alltid kan sjunga ditt lov.
6Lyckliga de som har sin styrka i dig,
de som gärna drar upp till templet.
7När de går genom Bakaträdens dal
blir den en flödande källa,
höstregnet fyller den med välsignelse.
8De går genom port efter port,
tills de möter Gud på Sion.
9Herre Gud Sebaot, hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud!
10Ge akt på vår sköld, o Gud,
se i nåd till din smorde!
11En dag på dina förgårdar är bättre
än tusen dagar där hemma.
Jag står hellre vid tröskeln i min Guds hus
än jag bor i de gudlösas tält.
12Herren Gud är sol och sköld.
Herren ger nåd och ära,
dem som lever ostraffligt
vägrar han ingenting gott.
13Herre Sebaot,
lycklig den som förtröstar på dig.

Psalm 85

85 1För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.

2Herre, förr var du god mot ditt land,
du vände Jakobs öde.
3Du tog bort ditt folks skuld
och förlät all deras synd.
4Du drog tillbaka din vrede,
lät den glödande harmen slockna.

5Upprätta oss, Gud, vår räddare,
låt din ovilja mot oss fara!
6Skall du vredgas på oss för alltid,
skall din vrede vara från släkte till släkte?
7Vill du inte ge oss liv igen,
så att ditt folk kan glädjas över dig?
8Herre, visa oss din godhet
och ge oss din hjälp!

9Jag vill höra vad Gud säger.
Herren förkunnar välgång
för sitt folk och sina trogna
och för de redbara.
10De som fruktar honom har nära till hans hjälp,
hans härlighet bor i vårt land.
11Godhet och trofasthet möts,
fred och rättvisa omfamnar varandra.
12Trofasthet spirar ur jorden,
rättvisa blickar ner från himlen.
13Herren själv ger allt gott,
vårt land ger sin gröda.
14Rättvisa går framför honom,
fred och välgång i hans spår.

Psalm 86

86 1En bön av David.

Hör mig, Herre, och svara mig,
jag är hjälplös och fattig.
2Beskydda mig, jag är trogen,
rädda din tjänare, som förtröstar på dig.
Du är min Gud, 3förbarma dig, Herre,
jag ropar till dig hela dagen.
4Låt din tjänare glädjas,
Herre, jag sätter mitt hopp till dig.
5Ja, Herre, du är god, du förlåter,
rik på kärlek till alla som åkallar dig.
6Herre, lyssna till min bön,
hör mig när jag ber.
7I nödens stund ropar jag till dig,
och du svarar mig.

8Herre, bland gudarna är ingen som du,
inga gärningar är som dina.
9Alla de folk du har skapat
skall komma och tillbe inför dig, Herre,
och de skall ära ditt namn.
10Ty du är stor, du gör under,
du ensam är Gud.

11Visa mig, Herre, din väg,
så att jag kan vandra i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn.
12Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,
av allt mitt hjärta
och alltid ära ditt namn,
13ty din godhet mot mig är stor,
du räddar mig ur dödsrikets djup.
14Gud, de övermodiga angriper mig,
en skara våldsmän står efter mitt liv.
De räknar inte med dig.
15Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.
16Vänd dig till mig, var barmhärtig.
Ge din tjänare kraft,
rädda din tjänarinnas son.
17Ge mig ett tecken på din godhet,
och låt mina ovänner se det och blygas.
Du, Herre, hjälper och tröstar mig.

Psalm 87

87 1Av Korachs ättlingar, en psalm, en sång.

Han har lagt dess grund
på de heliga bergen.
2Herren älskar Sions portar
mer än andra boningar i Jakob.
3Han säger härliga ting om dig,
du Guds stad:
4”Till mina bekännare räknar jag
Rahav och Babylonien,
Filisteen, Tyros och Kush.
Alla är de födda här.”
5Ja, om Sion skall det heta:
”Här är alla födda.”
Det är den stad som den Högste har grundat.
6Herren skriver i listan över folken:
”Alla är de födda här.”
7Överallt sång och dans,
alla besjunger dig.

Psalm 88

88 1En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren. En dikt av Heman, esrachiten.

2Herre, min Gud, om dagen ropar jag på hjälp,
om natten stiger mitt klagoskri till dig.
3Låt min bön nå fram,
lyssna till min klagan.
4Mitt liv är fyllt av elände,
jag står vid dödsrikets rand.
5Jag räknas till dem som lagts i graven,
jag är en man som har mist sin kraft.
6Jag multnar bland de döda,
likt de fallna som vilar i graven,
dessa som du inte längre minns
och som är avskurna från dig.
7Du har störtat mig ner i graven,
i det mörkaste djupet.
8Tung vilar din vrede på mig,
du låter dina bränningar slå över mig.
9Du har drivit bort mina förtrogna,
du har fyllt dem med avsky för mig.
Jag är inspärrad, jag kan inte komma ut.
10Mitt lidande gör blicken skum.
Varje dag ropar jag till dig, Herre,
jag sträcker mina händer mot dig.
11Gör du under med de döda?
Kan skuggorna resa sig och prisa dig?
12Talar man i graven om din godhet,
i avgrunden om din trofasthet?
13Blir dina under kända i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?

14Jag ropar till dig, Herre,
om morgonen stiger min bön till dig.
15Varför stöter du bort mig, Herre,
och döljer ditt ansikte för mig?
16Från min ungdom var jag plågad intill döden,
du fyller mig med skräck, min kraft är slut.
17Din vrede går fram över mig,
fasorna gör mig till intet.
18De sluter sig om mig som vatten,
de omger mig ständigt.
19Du har drivit bort mina vänner och fränder,
mina förtrogna tar du ifrån mig.

Psalm 89

89 1En dikt av Etan, esrachiten.

2Om Herrens nåd vill jag alltid sjunga,
för alla tider göra din trofasthet känd.
3Jag säger: Din nåd är befäst för evigt,
i himlen består din trofasthet.

4”Jag slöt ett förbund med min utvalde,
min tjänare David gav jag min ed:
5Din ätt skall bestå för evigt,
för alla tider befäster jag din tron.”

6Herre, himlen prisar dina under,
de heligas församling din trofasthet.
7Ty vem i skyn kan mäta sig med Herren,
vem av gudasönerna är Herrens like?
8Fruktansvärd är Gud i de heligas råd,
stor och fruktad mer än alla omkring honom.
9Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Nåd och trofasthet omger dig.
10Du råder över det trotsiga havet,
du tvingar dess mäktiga vågor till ro.
11Du krossade Rahav, slog honom till döds,
du skingrade dina fiender med din starka arm.
12Din är himlen och din är jorden,
du har grundlagt världen och allt den rymmer.
13Du skapade norr och söder.
Tabor och Hermon jublar över dig.
14Din arm är full av kraft,
din hand är segerrik och stark.
15På rätt och rättfärdighet vilar din tron,
nåd och trofasthet finns hos dig.
16Lyckligt det folk som vet att hylla dig,
Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus.
17De gläder sig ständigt över ditt namn
och jublar över din rättfärdighet,
18ty du är deras styrka och glans.
Genom din ynnest vinner vi seger,
19ty vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.

20Du talade en gång i en syn,
du sade till dina trogna:
”Jag kröner en hjälte,
jag upphöjer en yngling ur folket.
21Jag har funnit David, min tjänare,
och smort honom med min heliga olja.
22Min hand skall vara hans fasta stöd,
min arm skall ge honom styrka.
23Ingen fiende skall överrumpla honom,
ingen våldsman skall kuva honom.
24Jag skall krossa alla fiender i hans väg
och slå ner dem som hatar honom.
25Min trofasthet och nåd skall följa honom,
i mitt namn vinner han seger.
26Jag skall lägga havet under hans hand,
floderna under hans välde.
27Han skall säga: Du är min fader,
min Gud och min räddande klippa.
28Han skall vara min förstfödde,
den högste bland jordens kungar.
29För evigt skall jag visa honom nåd,
mitt förbund med honom skall stå fast.
30Hans ätt skall jag låta bestå för alltid,
hans tron så länge himlen är till.
31Om hans söner överger min lag
och inte följer mina bud,
32om de kränker mina stadgar
och inte gör vad jag befallt,
33då skall jag straffa deras synd med ris,
deras brott med hårda slag.
34Men jag skall inte ta tillbaka min nåd
och inte svika min trofasthet,
35jag skall inte kränka mitt förbund
och inte ändra det jag har sagt.
36Detta har jag svurit vid min helighet:
David skall jag aldrig svika,
37hans ätt skall råda för evigt.
Hans tron skall bestå som solen,
38finnas för evigt som månen,
det trovärdiga vittnet i skyn.”

39Men nu har du stött bort din smorde
och förkastat honom i vrede.
40Du har brutit förbundet med din tjänare,
du har trampat hans krona i stoftet.
41Du har rivit alla hans murar
och lagt hans borgar i grus.
42Han plundras av alla som kommer förbi,
han blir hånad av sina grannar.
43Du låter hans motståndare triumfera,
alla hans fiender glädja sig.
44Du hejdar hans skarpa svärd
och ger honom inte styrka i striden.
45Du har släckt hans glans,
störtat hans tron till marken.
46Du har förkortat hans ungdoms dagar
och höljt honom i skam.

47Hur länge, Herre, skall du hålla dig dold
och låta din vrede brinna som eld?
48Tänk på hur kort min livstid är,
hur förgängliga du skapat alla människor.
49Vem bland de levande skall inte se döden?
Vem räddar sitt liv undan dödsrikets makt?
50Herre, var är nu din nåd från förr,
som du i trofasthet lovade David?
51Herre, tänk på din tjänares vanära,
på de smädelser jag får utstå från folken.
52Dina fiender hånar mig, Herre,
de hånar din smorde var han går fram.


53Lovad vare Herren i evighet.
Amen, amen.

Psalm 90

90 1En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt
från släkte till släkte.
2Du fanns innan bergen föddes,
innan jorden och världen blev till.
Du är Gud från evighet till evighet.

3Du låter människan bli mull igen,
du säger: Bli vad du en gång var!
4Tusen år är i dina ögon
som den dag som förgick i går,
som en av nattens timmar.
5Människorna sveper du bort,
de är som morgonsömnen.
De förgås som gräset.
6Fast det frodas om morgonen är det förgängligt:
mot kvällen vissnar det och torkar bort.
7Din harm förtär oss,
vi slås av skräck när du vredgas.
8Du granskar våra synder,
allt vi dolt ligger öppet för din blick.
9Våra dagar rinner bort under din vrede,
våra år försvinner som en suck.
10Sjuttio år varar vårt liv,
åttio, om krafterna står bi.
De flyende åren är möda och slit,
snart är allt förbi, och vi är borta.
11Vem känner styrkan i din vrede,
vem inser hur tungt den drabbar?
12Lär oss hur få våra dagar är,
då vinner vårt hjärta vishet.

13Kom tillbaka, Herre! Hur länge skall du vredgas?
Förbarma dig över dina tjänare!
14Mätta oss var morgon med din nåd,
så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.
15Gläd oss lika länge som du plågat oss,
lika många år som vi har lidit.
16Visa din makt för oss som tjänar dig,
visa din härlighet för våra barn.
17Herre, vår Gud, låt oss känna din ljuvlighet.
Låt allt vi gör krönas med framgång!

Psalm 91

91 1Den som bor i den Högstes skydd
och vilar i den Väldiges skugga,
2han säger: ”Herren är min tillflykt och min borg,
min Gud som jag förtröstar på.”

3Han räddar dig från jägarens nät
och från den förhärjande pesten.
4Han täcker dig med sina vingar,
under dem finner du tillflykt,
hans trofasthet är en sköld och ett bålverk.
5Du behöver inte frukta nattens fasor
eller pilen som flyger om dagen,
6inte pesten som smyger i dunklet
eller farsoten som härjar i middagshettan.
7Tusen kan falla bredvid dig,
ja, tiotusen vid din sida,
men du skall inte drabbas.
8Du skall själv få bevittna
hur de gudlösa får sitt straff.
9Din tillflykt är Herren,
du har gjort den Högste till ditt värn.
10Inget ont skall drabba dig,
ingen olycka komma nära ditt hus.
11Han skall befalla sina änglar
att skydda dig var du än går.
12De bär dig på sina händer,
så att du inte stöter foten mot någon sten.
13Över lejon och ormar går du fram,
du trampar på vilddjur och drakar.

14Han håller fast vid mig, och jag räddar honom,
jag skyddar honom, ty han känner mitt namn.
15Han åkallar mig, och jag svarar honom,
jag är med honom i nöden,
jag befriar honom och ger honom ära.
16Jag skall mätta honom med ett långt liv
och låta honom erfara min hjälp.

Psalm 92

92 1En psalm, en sång för sabbatsdagen.

2Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
3att var morgon förkunna din nåd
och var natt din trofasthet
4till toner av tiosträngad harpa,
till lyrans klang.
5Dina gärningar, Herre, ger mig glädje,
jag jublar över vad du har gjort.
6Herre, vilken storhet i ditt verk,
vilket djup i dina planer!
7Den enfaldige kan inte förstå det,
en dåre fattar inte detta:
8om än de gudlösa växer som gräs
och ogärningsmännen blomstrar,
skall de ändå förgöras för alltid.
9Men du, Herre, är upphöjd i evighet.
10Ja, dina fiender, Herre,
dina fiender skall gå under
och ogärningsmännen skingras.
11Du gör mig lik vildoxen med lyfta horn,
du svalkar mig med uppfriskande olja.
12Jag får se hur mina fiender går under,
höra hur de onda angriparna förgås.
13De rättfärdiga grönskar som palmer,
växer höga som cedrar på Libanon.
14De är planterade i Herrens hus
och grönskar på vår Guds förgårdar.
15Ännu i hög ålder skjuter de skott,
de är fulla av sav och kraft
16och vittnar om att Herren är rättvis,
min klippa – i honom finns ingen orätt.

Psalm 93

93 1Herren är konung! Han har klätt sig i höghet.
Herren har klätt sig i makt, spänt om sig sitt bälte.
Världen står fast, den kan inte rubbas.
2Din tron står fast sedan urminnes tid,
du är till från evighet.
3Floderna höjde, o Herre,
floderna höjde sin röst,
höjde sin dånande röst.
4Väldigare än de stora vattnens brus,
väldigare än havets bränningar,
ja, väldig är Herren i höjden.
5Dina bud skall bestå,
ditt hus skall vara heligt,
Herre, för alltid.

Psalm 94

94 1Herre, du hämndens Gud,
du hämndens Gud, träd fram!
2Res dig, du jordens domare,
straffa de högmodiga som de förtjänar!
3Herre, hur länge,
hur länge skall de gudlösa få jubla,
4deras tal flöda av fräckhet,
alla ogärningsmän förhäva sig?
5Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din egendom.
6De dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa.
7”Herren ser det inte”, säger de,
”Jakobs Gud märker det inte.”

8Ni oförnuftiga i vårt folk, tänk efter,
ni dårar, när skall ni få förstånd!
9Skulle han som gett er öron inte höra,
han som skapat ögat inte se?
10Skulle han som fostrar folken inte straffa,
han som undervisar människorna inte veta?
11Herren känner människornas planer,
han vet att de är idel tomhet.

12Lycklig den som du, Herre, fostrar
och undervisar genom din lag.
13Du ger honom ro i onda dagar,
medan graven grävs åt de gudlösa.
14Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin egendom.
15Den rättfärdige skall få sin rätt
och alla redbara ha en framtid.
16Vem försvarar mig mot de onda,
vem tar mitt parti mot ogärningsmän?
17Om inte Herren kom till min hjälp
skulle jag snart få bo i tystnaden.
18När jag är rädd att tappa fotfästet
håller din godhet mig uppe, Herre.
19När mitt hjärta är fullt av bekymmer
gör din tröst mig glad.
20Partiska domare har inte ditt stöd,
dessa som gör orätt i lagens namn.
21De gaddar sig samman mot den rättfärdige
och dömer den oskyldige till döden.
22Men Herren är min trygga borg,
min Gud är min klippa och min tillflykt.
23Han skall straffa dem för deras brott
och krossa dem för deras ondska.
Herren, vår Gud, skall krossa dem.

Psalm 95

95 1Kom, låt oss jubla till Herrens ära
och hylla vår klippa, vår räddning!
2Låt oss träda fram inför honom och tacka,
hylla honom med sång och spel!
3Ty en stor Gud är Herren,
en stor konung över alla gudar.
4I hans hand är jordens djup,
och bergens toppar är hans.
5Hans är havet, som han har gjort,
och fasta landet, som hans händer format.
6Kom, låt oss falla ner och tillbe,
knäböja inför Herren, vår skapare,
7ty han är vår Gud
och vi hans folk, fåren i hans hjord.

Om ni ändå ville lyssna till honom i dag!
8Förhärda er inte som vid Meriva,
som den gången vid Massa i öknen,
9där era fäder satte mig på prov,
prövade mig fast de sett vad jag gjort.
10I fyrtio år var jag led på det släktet
och sade: Detta folk far vilse,
de känner inte mina vägar.
11Och jag svor i min vrede:
Aldrig skall de nå fram till min viloplats.

Psalm 96

96 1Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång,
sjung till Herrens ära, hela världen!
2Sjung till Herrens ära, prisa hans namn,
ropa ut hans seger dag efter dag!
3Förkunna hans ära bland folken,
bland alla människor hans under!
4Ty stor är Herren, högt är han prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
5Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6Han omges av prakt och glans,
av makt och härlighet i sitt tempel.

7Ära Herren, alla folkslag,
ära Herrens majestät,
8ära Herrens höga namn!
Kom till hans förgårdar, kom med offer,
9fall ner inför Herren i helig skrud!
Darra inför honom, hela jorden!
10Förkunna bland folken: Herren är konung!
Världen står fast, den kan inte rubbas.
Han dömer folken med oväld.
11Må himlen fröjdas och jorden jubla,
havet brusa och allt det rymmer,
12marken och allt den bär må glädja sig.
Då skall alla träd i skogen jubla
13inför Herren – se, han kommer,
se, han kommer för att råda över jorden,
råda rättvist över världen,
råda trofast över folken.

Psalm 97

97 1Herren är konung! Må jorden jubla,
de fjärran kusterna glädja sig.
2Moln och töcken omger honom,
på rätt och rättfärdighet vilar hans tron.
3Eld går framför honom
och förbränner alla hans fiender.
4Hans blixtar lyser upp hela världen,
jorden ser dem och skälver.
5Bergen smälter som vax inför Herren,
inför hela jordens härskare.
6Himlen förkunnar hans rättfärdighet,
hans härlighet skådas av alla folk.
7Avgudadyrkarna står med skam,
de som skryter med sina maktlösa gudar.
Alla gudar faller ner inför honom.
8Sion hör och gläder sig,
Juda städer jublar
över dina domslut, Herre.
9Ty du, Herre, är den Högste,
upphöjd över jorden,
högt över alla gudar.
10Herren älskar dem som hatar det onda,
han bevarar sina trognas liv
och räddar dem ur de gudlösas våld.
11Ljus bryter fram för de rättfärdiga
och glädje för de redbara.
12Ni rättfärdiga, gläd er över Herren
och prisa hans heliga namn.

Psalm 98

98 1En psalm.

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång,
ty han har gjort underbara ting.
Han vann seger med sin starka hand,
med sin heliga arm.
2Herren har visat att han räddar,
folken fick skåda hans seger.
3Med godhet och trofasthet
har han tänkt på Israels folk.
Hela jorden har sett att vår Gud räddar.

4Hylla Herren, hela världen,
brist ut i jubel och sång!
5Sjung till lyra för Herren,
låt lyrans strängar klinga!
6Blås i trumpeter och horn,
hylla konungen, Herren!
7Havet skall brusa och allt det rymmer,
världen och alla som bor i den.
8Floderna skall klappa händer,
bergen skall jubla tillsammans
9inför Herren: se, han kommer
för att råda över jorden,
råda rättvist över världen,
råda med oväld över folken.

Psalm 99

99 1Herren är konung! Folken bävar,
han tronar på keruberna, jorden skälver.
2Herren är stor i Sion
och upphöjd över alla folk.
3De prisar ditt namn,
det stora och fruktade.
Helig är han.

4Mäktig är konungen som älskar det rätta:
du håller rättvisan vid makt,
du fäller rättfärdiga domar i Jakob.
5Ära Herren, vår Gud,
fall ner inför hans fotapall.
Helig är han.

6Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade honom.
De ropade till Herren, och han svarade.
7Ur molnpelaren talade han till dem,
och de höll hans bud,
den lag som han gav dem.
8Herre, vår Gud, du svarade dem,
du var en Gud som förlät dem
men också hämnades deras gärningar.
9Ära Herren, vår Gud,
fall ner inför hans heliga berg.
Helig är Herren, vår Gud.

Psalm 100

100 1En tacksägelsepsalm.

Hylla Herren, hela världen,
2tjäna Herren med glädje,
träd fram inför honom med jubelrop!
3Besinna att Herren är Gud,
han har gjort oss och vi är hans,
hans folk, fåren i hans hjord.
4Gå in genom hans portar med tacksägelse,
kom till hans förgårdar med lovsång.
Tacka honom, prisa hans namn,
5ty Herren är god,
evigt varar hans nåd,
från släkte till släkte hans trofasthet.

Psalm 101

101 1Av David, en psalm.

Om godhet och rätt vill jag sjunga,
Herre, jag vill sjunga till din ära.
2Jag vill lära mig att leva oförvitligt
– när kommer du till min hjälp?

Med oförvitligt sinne
skall jag leva i mitt hus.
3Det som vållar fördärv
skall inte vara mitt mål.
Jag avskyr dem som gör orätt,
med dem har jag inget att skaffa.
4Den falske visar jag bort,
de onda vill jag inte kännas vid.
5Den som baktalar sin nästa,
honom skall jag krossa.
Den som är övermodig och uppblåst,
honom kan jag inte tåla.
6Mina ögon vilar på de trofasta i landet,
de skall vara nära mig.
Den som lever oförvitligt,
han skall få tjäna mig.
7Den som är svekfull
får inte vistas i mitt hus,
den som far med lögn
består inte provet inför mig.
8Varje ny dag skall jag krossa
de brottsliga i landet
och utrota alla ogärningsmän
i Herrens stad.

Psalm 102

102 1En bön av en betryckt, som är modlös och utgjuter sin sorg inför Herren.

2Herre, hör min bön,
låt mitt rop nå fram till dig.
3Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Lyssna till mig,
skynda att svara när jag ropar.
4Mina dagar svinner bort som rök,
och mitt inre glöder som en ugn,
5mitt livsmod är brutet, vissnat som gräs.
Jag är för matt för att äta,
6jag har magrat av min suckan,
är bara skinn och ben.
7Jag liknar en uggla i öknen,
är som en uv bland ruiner.
8Jag måste vaka,
är som en ensam fågel på taket.
9Mina fiender hånar mig dagen lång,
de gör narr av mig,
brukar mitt namn i förbannelser.
10Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar
11för din häftiga vredes skull,
du som tog mig och kastade bort mig.
12Min levnad är som aftonskuggan,
jag vissnar som gräset.

13Men du, Herre, härskar för evigt,
och släkte efter släkte åkallar dig.
14Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,
det är tid att visa det nåd.
Ja, stunden är inne,
15ty dina tjänare älskar Sions stenar,
lider av att se det ligga i grus.
16Folken skall frukta Herrens namn
och jordens alla kungar hans härlighet,
17när Herren har byggt upp Sion
och visat sig i sin härlighet.
18Han har hört de utblottades bön,
deras bön har han inte föraktat.
19Detta skall skrivas ner för kommande tider,
och nya släkten skall prisa Herren,
20när han ser ner från sin heliga höjd,
när Herren från himlen blickar mot jorden,
21lyssnar till fångarnas jämmer
och friger dem som är dömda att dö.
22Herrens namn blir ärat i Sion,
man sjunger hans lov i Jerusalem,
23när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.

24Han bröt i förtid min kraft,
han förkortade mina dagar.
25Jag säger: Min Gud,
ryck inte bort mig i livets mitt,
du vars år varar från släkte till släkte.
26En gång lade du jordens grund,
och himlen är ett verk av din hand.
27De skall förgås, men du består,
de är plagg som slits ut,
du byter ut dem som kläder
och de är borta.
28Men du är densamme,
dina år har inget slut.
29Dina tjänares barn skall bo här
och deras barn leva trygga hos dig.

Psalm 103

103 1Av David.

Lova Herren, min själ,
hela mitt jag vill prisa hans heliga namn!
2Lova Herren, min själ,
minns allt det goda han gör:
3han förlåter alla mina synder
och botar alla mina sjukdomar,
4han räddar mig från graven
och kröner mig med nåd och barmhärtighet,
5han fyller mitt liv med allt gott,
och jag blir ung på nytt som en örn.

6Herren handlar rättfärdigt
och ger de förtryckta deras rätt.
7Mose fick lära känna hans gärningar,
Israels folk hans verk.
8Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och rik på kärlek.
9Han går inte ständigt till rätta med oss,
hans vrede varar inte för evigt.
10Han handlar inte mot oss som vi förtjänat,
han ger oss inte våra synders lön.
11Ty så hög som himlen välver sig över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
12Så långt som öster är från väster,
så långt från oss förvisar han vår synd.
13Som en far visar ömhet mot barnen,
så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom.
14Ty han vet hur vi är skapade,
han minns att vi är mull.

15Människans dagar är som gräset:
hon spirar som blomman på marken,
16så sveper vinden fram, och den är borta,
platsen där den stod är tom.
17Men evigt varar Herrens nåd
mot dem som fruktar honom.
Hans trofasthet når till kommande släkten,
18när man håller hans förbund
och minns vad han befallt och lyder.

19Herren har rest sin tron i himlen,
allt är underlagt hans välde.
20Lova Herren, ni hans änglar,
starka hjältar, som gör vad han befallt!
21Lova Herren, hela hans härskara,
ni som tjänar honom och gör hans vilja!
22Lova Herren, alla hans verk,
överallt i hans välde!
Lova Herren, min själ!

Psalm 104

104 1Lova Herren, min själ!
Mäktig är du, Herre, min Gud,
i höghet och härlighet är du klädd,
2du sveper dig i ljus som i en mantel.
Himlen har du spänt ut som ett tält,
3ovan skyn har du timrat din sal.
Du gör molnen till din vagn
och far på vindens vingar.
4Du gör vindar till dina sändebud
och eldslågor till dina tjänare.
5Jorden har du ställt på stadig grund,
den kan aldrig i evighet rubbas.
6Urhavet täckte den som en klädnad,
vattnet stod högt över bergen.
7Det flydde för ditt rytande,
när du dundrade tog det till flykten,
8uppför bergen, ner i dalarna,
och stannade där du bestämt.
9Du satte en gräns för vattnet:
aldrig mer skall det täcka jorden.

10Du låter källor rinna upp och bli till strömmar
som forsar fram mellan bergen.
11De ger vatten åt alla markens djur,
vildåsnor släcker där sin törst.
12Vid dem häckar himlens fåglar
och sjunger bland täta löv.
13Du vattnar bergen från din sal,
jorden mättas av allt vad du ger.
14Du låter gräs växa för boskapen
och örter till människans tjänst.
Så frambringas föda ur jorden
15och vin, som gör människan glad,
olja, som ger hennes ansikte glans,
och bröd, som ger henne styrka.
16Libanons cedrar släcker sin törst,
Herrens träd, som han planterat.
17Där har fåglar sina reden,
i deras kronor har hägern sitt bo.
18De höga bergen är stengetens hem,
klyftorna ger klippgrävlingen skydd.

19Du gjorde månen, som visar årets tider,
och solen, som vet när den skall gå ner.
20Du sänder mörker, och det blir natt.
Då myllrar alla djur i skogen fram,
21de unga lejonen ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
22Solen går upp, och de drar sig undan
och lägger sig ner i sina hålor.
23Människan går ut till sina sysslor
och arbetar tills kvällen kommer.

24Otaliga är dina verk, o Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du skapat.
25Där är havet, det väldiga, vida,
med en myllrande skara utan tal
av djur både stora och små.
26Där stävar skeppen fram, där är Leviatan,
som du skapat till att tumla om i djupet.
27Alla sätter sitt hopp till dig,
du skall ge dem föda i rätt tid.
28Du ger dem, och de tar emot,
du öppnar din hand, och de äter sig mätta.
29Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande, och de dör
och blir åter till mull.
30Du sänder din ande, då skapas liv.
Du gör jorden ny.

31Må Herrens ära bestå för evigt,
må Herren glädja sig över sina verk.
32När han ser på jorden skälver den,
rör han vid bergen börjar de ryka.
33Jag vill sjunga till Herrens ära så länge jag lever,
lovsjunga min Gud så länge jag är till.
34Må min bön behaga Herren,
må jag få glädjas över honom.
35Må syndarna försvinna från jorden,
de onda inte längre finnas till.
Lova Herren, min själ!

Halleluja!

Psalm 105

105 1Tacka Herren, åkalla honom,
berätta för folken om hans verk!
2Sjung och spela till hans ära,
tala om alla hans under!
3Prisa stolt hans heliga namn,
de som söker Herren må glädja sig.
4Sök er till Herren och hans makt,
träd ständigt fram inför honom.
5Tänk på de under han har gjort,
hans tecken och hans domslut,
6ni barn till Abraham, hans tjänare,
söner till Jakob, hans utvalde.

7Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8För evigt minns han sitt förbund,
i tusen släktled det bud han gav,
9förbundet han slöt med Abraham
och sin ed till Isak.
10Han gav det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund:
11Ӂt dig skall jag ge Kanaans land
till arv och egendom.”
12Fastän de var så få,
en liten skara främlingar
13som vandrade från folk till folk,
från det ena riket till det andra,
14lät han inte någon förtrycka dem.
Han tuktade kungar för deras skull:
15”Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!”
16Han sände hungersnöd över landet,
tog deras bröd ifrån dem.
17Före dem hade han sänt en man,
Josef, som blev såld till slav.
18Man satte hans fötter i bojor
och fjättrade honom med halsjärn,
19tills det han hade sagt slog in
och Herrens ord gav honom rätt.
20Kungen lät frige honom,
folkens härskare släppte honom fri.
21Han gjorde honom till herre över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22för att stormännen skulle fostras efter hans vilja
och de äldste skolas i vishet.
23Israel kom till Egypten,
i Hams land fick Jakob bo.
24Sitt folk gjorde Herren fruktsamt,
han lät dem bli flera än deras fiender.
25Han fick egypterna att hata hans folk
och handla listigt mot hans tjänare.

26Han sände sin tjänare Mose
och Aron som han hade utvalt.
27I Egypten gjorde han sina tecken,
i Hams land sina under.
28Han sände mörker och allt blev mörkt,
men de trotsade hans ord.
29Han förvandlade vattnet till blod
och dödade all deras fisk.
30Deras land vimlade av grodor,
ända in i kungagemaken.
31Han befallde, och flugsvärmar kom,
myggor över hela deras rike.
32Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor över landet.
33Han slog ner deras vinstockar och fikonträd,
knäckte träden i deras rike.
34Han befallde, och gräshoppor kom,
gräshoppsyngel utan tal.
35De slukade allt grönt i landet,
förstörde markens gröda.
36Han dräpte allt förstfött i deras land,
det först avlade bland dem.
37Han lät Israel dra ut med silver och guld,
i dess stammar sviktade ingen.
38Egypterna gladde sig när de drog bort,
ty de hade gripits av skräck för dem.
39Han bredde ut ett moln till skydd
och sände en eld att lysa om natten.
40De bad, och han skickade vaktlar
och mättade dem med bröd från himlen.
41Han öppnade klippan, och vatten flödade,
det rann som en ström i det torra landet.
42Ty han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham
43och lät sitt folk dra ut med fröjd,
sina utvalda dra ut med jubel.
44Han gav dem andra folks länder,
de övertog frukten av deras möda,
45för att de skulle hålla hans bud
och lyda hans lagar.

Halleluja!

Psalm 106

106 1Halleluja!

Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
2Vem kan beskriva Herrens storverk,
vem kan prisa allt han har gjort?
3Lyckliga de som ger akt på det rätta
och alltid handlar rättfärdigt.
4Tänk på mig, Herre,
när du visar nåd mot ditt folk,
ta dig an mig
när du räddar dem.
5Låt mig känna dina utvaldas lycka
och dela ditt folks glädje,
vara stolt att höra till dina egna.
6Vi har syndat som våra fäder,
vi har handlat orätt och brottsligt.

7Våra fäder i Egypten
förstod inte dina under,
de tänkte inte på allt gott du gjort
utan trotsade den Högste vid Sävhavet.
8Han räddade dem, sitt namn till ära,
för att uppenbara sin makt.
9Han röt åt Sävhavet, och det blev torr mark,
han förde dem genom djupen som genom en öken.
10Han räddade dem från deras motståndare,
befriade dem från deras fiender.
11Vattnet dränkte deras förföljare,
inte en enda blev kvar.
12Då trodde de på hans ord
och sjöng hans lov.

13Men de glömde snart vad han gjort
och litade inte på hans plan.
14De greps av lystnad i öknen
och satte Gud på prov i ödemarken.
15Han gav dem vad de begärde,
han sände dem föda som stillade hungern.
16De fylldes av avund mot Mose i lägret
och mot Aron som var helgad åt Herren.
17Jorden öppnade sig och slukade Datan,
slöt sig över Avirams män.
18Eld slog upp mot deras anhang,
lågorna förbrände de skyldiga.
19De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en gjuten bild.
20De bytte bort den som var deras ära
mot bilden av en gräsätande tjur.
21De glömde Gud, sin räddare,
som hade gjort stora ting i Egypten,
22underbara verk i Hams land,
märkliga dåd vid Sävhavet.
23Han tänkte förinta dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att hindra hans vrede att förgöra dem.
24De försmådde det ljuvliga landet
och litade inte på hans ord.
25De knotade i sina tält
och ville inte lyssna på Herren.
26Då lyfte han handen och svor
att han skulle låta dem falla i öknen,
27skingra deras efterkommande bland folken,
sprida ut dem över alla länder.
28De slöt sig till Baal-Pegor
och åt av offren till gudar utan liv.
29De väckte Herrens vrede med sina gärningar,
och en hemsökelse bröt ut.
30Pinechas trädde fram och skipade rätt,
och hemsökelsen upphörde.
31Därför har han räknats som rättfärdig
i alla tider, från släkte till släkte.
32De väckte Guds harm vid Merivas vatten,
och Mose fick lida för deras skull,
33ty de gjorde honom så förbittrad
att han talade tanklösa ord.

34De utplånade inte folken,
som Herren hade befallt dem.
35De beblandade sig med främmande folk
och lärde sig deras seder.
36De tjänade deras avgudar
och lät sig snärjas av dem.
37Sina söner och döttrar
offrade de åt demonerna.
38De utgöt oskyldigt blod
– blodet av sina söner och döttrar,
som de offrade åt Kanaans avgudar –
och landet blev vanhelgat av blodet.
39De blev orena genom sina gärningar
och var otrogna i allt de gjorde.
40Då blev Herren vred på sitt folk
och kände avsky mot sin egendom.
41Han utlämnade dem åt andra folk,
deras fiender härskade över dem.
42Motståndarna förtryckte dem,
och de fick böja sig för deras makt.
43Gång på gång räddade han dem,
men de trotsade hans planer
och gick under genom sin synd.
44Han såg till dem i deras nöd,
när han hörde dem ropa.
45Han tänkte på sitt förbund med dem
och ändrade sig i sin stora godhet.
46Han lät dem möta barmhärtighet
hos alla som fört dem i fångenskap.

47Rädda oss, Herre, vår Gud,
hämta hem oss från folken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.


48Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet.
Hela folket skall säga: Amen.

Halleluja!

Psalm 107

107 1Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
2Så skall de befriade säga,
de som Herren befriat ur nöden
3och som han har hämtat hem från alla länder,
från öster och väster, norr och söder.
4Några gick vilse i öde öknar,
de fann ingen väg till bebodda städer.
5De var hungriga och törstiga,
och deras krafter sinade.
6Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
7Han lät dem finna den rätta vägen
till en stad där människor bodde.
8De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.
9Han ger de törstande att dricka
och mättar de hungriga med allt gott.

10Andra satt i djupaste mörker,
fångna i fjättrar av järn.
11De hade trotsat Guds befallningar
och förkastat den Högstes råd.
12De var modlösa av vedermödor,
de stapplade utan att få hjälp.
13Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han hjälpte dem ur deras trångmål.
14Han förde dem ut ur det djupa mörkret
och bröt sönder deras bojor.
15De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.
16Han krossar kopparportarna,
järnbommarna slår han sönder.

17Andra var sjuka för sina synders skull
och fick lida för sina brott.
18De ville inte se åt någon föda
och närmade sig dödens portar.
19Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han hjälpte dem ur deras trångmål.
20Han gav en befallning och botade dem
och räddade dem från graven.
21De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor,
22de skall frambära tackoffer
och berätta om hans verk med jubel.

23Andra for på skepp över havet
och drev handel på de stora vattnen.
24De såg Herrens verk,
hans under i havets djup.
25Han befallde, och en storm blåste upp,
som fick vågorna att gå höga.
26De kastades mot himlen och mot djupen,
modet svek dem i faran.
27De vinglade och raglade som druckna,
deras färdighet var till ingen nytta.
28Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han förde dem ut ur deras trångmål.
29Han stillade stormen,
och vågorna tystnade.
30De gladdes när det blev lugnt,
han lät dem nå hamnen de ville till.
31De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor,
32de skall lovsjunga honom i tempelskaran
och prisa honom i de äldstes krets.

33Han förvandlar floder till öken
och vattenkällor till torr mark,
34fruktbart land till saltjord
för invånarnas ondskas skull.
35Han förvandlar öknen till sjö
och det torra landet till vattenkällor.
36Han låter de hungrande slå sig ner där
och bygga sig en stad att bo i.
37De sår sina åkrar och planterar vingårdar,
och de får riklig skörd.
38Han välsignar dem, och de förökar sig,
och deras boskap blir talrik.
39Om de blir få och tyngs ner
av förtryck, av olycka och bekymmer,
40öser han förakt över furstarna
och leder dem vilse i väglös ödemark.
41Men de fattiga lyfter han ur deras betryck
och gör familjerna stora som hjordar.
42De rättrådiga ser det och gläder sig,
all ondska tvingas till tystnad.
43Den som är vis skall ge akt på detta
och besinna Herrens godhet.

Psalm 108

108 1En sång, en psalm av David.

2Mitt hjärta är redo, Gud,
jag vill sjunga och spela.
Vakna, min själ,
3vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden.
4Jag vill tacka dig, Herre, bland folken,
jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.
5Ty högre än himlen når din godhet,
till skyarna din trofasthet.
6Visa din höghet i himlen, o Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7Hjälp oss med din starka hand, bönhör mig,
så att de som du älskar blir räddade!

8Gud har talat i sin helgedom:
”I triumf skall jag utskifta Shekem
och mäta upp Suckotdalen.
9Mitt är Gilead, mitt är Manasse.
Efraim är min hjälm
och Juda min härskarstav.
10Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko,
mot filisteerna höjer jag stridsrop.”

11Vem för mig till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12Gud, du har ju förkastat oss,
du drog inte i fält med våra härar.
13Bistå oss nu mot fienden,
människors hjälp är ingenting värd.

14Med Gud skall vi utföra stora dåd.
Han trampar ner våra fiender.

Psalm 109

109 1För körledaren. Av David, en psalm.

Gud, som jag prisar, var inte tyst!
2De gudlösa och svekfulla anklagar mig
och ljuger öppet för mig.
3Jag omges av deras hatfulla ord,
de angriper mig utan skäl.
4De lönar min kärlek med fiendskap,
fast jag inte gjort dem illa.
5De ger mig ont för gott
och hat för min kärlek.

6Utse åt honom en orättfärdig domare,
och låt en åklagare träda upp mot honom.
7Låt honom prövas och dömas skyldig,
låt hans bön vara fåfäng.
8Må hans liv bli kort
och en annan överta hans syssla.
9Må hans barn bli faderlösa
och hans hustru bli änka.
10Må hans barn stryka runt som tiggare,
fördrivna från ett hem i ruiner.
11Må fordringsägarna ta allt han har
och främlingar plundra hans egendom.
12Må ingen visa honom vänlighet
och ingen bry sig om hans faderlösa barn.
13Må hans efterkommande utrotas
och deras namn utplånas i nästa släktled.
14Må Herren minnas hans fäders skuld,
inte utplåna hans moders synd,
15må den alltid stå för Herrens ögon.
Må hans minne försvinna från jorden,
16eftersom han inte ville visa mildhet
utan förföljde de hjälplösa och fattiga
och de förtvivlade för att döda dem.
17Han älskade att förbanna,
må förbannelsen drabba honom,
han ville inte välsigna,
må välsignelsen fly honom.
18Han klädde sig i förbannelse som i en dräkt,
må den tränga in i hans inre som vatten
och som olja in i hans ben.
19Må den hölja honom som en klädnad,
vara som ett bälte han ständigt bär.

20Låt dem som anklagar mig lönas så av Herren,
dessa som talar ont om mig.

21Men du, Herre, min härskare,
gör väl mot mig, ditt namn till ära,
befria mig i din trofasta godhet.
22Jag är hjälplös och fattig,
och mitt hjärta är fyllt av ångest.
23Jag försvinner som aftonskuggan,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24Mina knän är svaga av fasta,
min kropp är mager och torr.
25Jag är utsatt för deras hån,
de skakar på huvudet när de ser mig.
26Rädda mig, Herre, min Gud,
hjälp mig i din godhet.
27Låt dem inse att det är ditt verk,
att det är du, Herre, som handlar.
28Må du välsigna när de förbannar,
må mina motståndare stå med skam
men din tjänare glädjas.
29Låt dem som anklagar mig kläs i vanära
och höljas i sin skam som i en mantel.

30Jag vill tacka och lova Herren,
prisa honom i den stora skaran,
31ty han står vid den fattiges sida
och räddar honom från dem som dömer.

Psalm 110

110 1Av David, en psalm.

Så lyder Herrens ord till min härskare:
Sätt dig på min högra sida,
så skall jag lägga dina fiender
som en pall under dina fötter.
2Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion:
härska nu bland dina fiender!
3Villigt samlas ditt folk
i dag då makten blir din.
På heliga berg har jag fött dig
som dagg ur gryningens sköte.
4Herren har svurit en ed
som han inte skall bryta:
Du är präst för evigt
i Melkisedeks efterföljd.
5Herren är vid din sida,
han krossar kungar på sin vredes dag,
6han dömer bland folken i sitt majestät,
han krossar hövdingar vida kring jorden.

7Han dricker ur bäcken vid vägen.
Så lyfter han huvudet högt.

Psalm 111

111 1Halleluja!

Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta
i de rättrådigas krets, i menigheten.
2Stora är Herrens verk,
de begrundas av alla som älskar dem.
3Höga och majestätiska är hans gärningar,
hans rättfärdighet varar för alltid.
4Han låter oss minnas sina under.
Nådig och barmhärtig är Herren,
5han ger föda åt dem som fruktar honom,
han minns för evigt sitt förbund.
6Han visade sin makt för sitt folk
när han gav dem andra folks arvedel.
7I alla sina gärningar är han trofast och rättvis.
Allt han bestämt är orubbligt
8och står fast för evig tid,
det förverkligas i rättrådighet och sanning.
9Han befriade sitt folk,
slöt för evigt sitt förbund.
Heligt är hans namn och värt att frukta.
10Att frukta Herren är vishetens begynnelse,
insikt vinner de som gör hans vilja.
För alltid ljuder hans lov.

Psalm 112

112 1Halleluja!

Lycklig den som fruktar Herren
och finner sin glädje i hans bud.
2Hans barn skall bli mäktiga i landet,
ja, de rättrådigas släkte blir välsignat.
3Välstånd och rikedom bor i hans hus,
hans lycka varar för alltid,
4för de rättrådiga bryter ljus fram i mörkret.
Den rättfärdige är nådig och barmhärtig,
5det går väl för den som gärna ger lån
och är redlig i allt han gör.
6Han bringas aldrig på fall,
den rättfärdiges minne skall alltid bestå.
7Olycksbud behöver han inte frukta,
hans hjärta är tryggt, han förtröstar på Herren.
8Hans hjärta är lugnt, han är utan fruktan,
han får se sina fienders fall.
9Han strör gåvor över de fattiga,
hans lycka varar för alltid,
han blir upphöjd och ärad.
10Den gudlöse ser det med grämelse,
han skär tänder och tynar bort.
De gudlösas hopp blir till intet.

Psalm 113

113 1Halleluja!

Prisa Herren, ni hans tjänare,
prisa Herrens namn!
2Lovat vare Herrens namn
nu och för evigt!
3Från öster till väster
skall Herrens namn bli prisat.
4Herren är upphöjd över alla folk,
högre än himlen når hans härlighet.
5Vem är som Herren, vår Gud,
han som tronar så högt,
6han som ser så djupt ner –
vem i himlen, vem på jorden?
7Den hjälplöse reser han ur gruset,
den fattige lyfter han ur dyn.
8Han ger dem rum bland furstar,
bland furstarna i sitt folk.
9Han ger den ofruktsamma ett hem
som lycklig mor till söner.

Halleluja!

Psalm 114

114 1När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs släkt från främlingars land,
2då blev Juda Guds heliga egendom,
Israel hans välde.
3Havet såg det och flydde,
Jordans vatten vek undan,
4bergen hoppade som baggar
och höjderna som lamm.
5Hav, vad fick dig att fly?
Jordan, varför vek du undan?
6Berg, varför hoppar ni som baggar,
och ni höjder som lamm?
7Bäva för Härskaren, du jord,
bäva för Jakobs Gud,
8han som gör klippan till sjö
och flintan till källsprång.

Psalm 115

115 1Inte oss, Herre, inte oss
utan ditt namn skall du ge ära,
du som är god och trofast!
2Varför skall folken få säga:
”Var är deras Gud?”
3Vår Gud är i himlen,
allt vad han vill, det gör han.
4Deras gudar är silver och guld,
verk av människohänder.
5Mun har de men kan inte tala,
ögon men kan inte se.
6Öron har de men kan inte höra,
näsa men känner ingen lukt.
7De har händer men kan inte gripa
och fötter men kan inte gå.
Ur deras strupe kommer inga ljud.
8De som gjort dem skall bli som de,
ja, alla som sätter sin lit till dem.

9Israel, förlita dig på Herren,
han är er hjälp och er sköld.
10Arons släkt, förlita dig på Herren,
han är er hjälp och er sköld.
11Ni gudfruktiga, förlita er på Herren,
han är er hjälp och er sköld.
12Herren har tänkt på oss och välsignar,
han välsignar Israels släkt,
han välsignar Arons släkt.
13Han välsignar dem som fruktar honom,
både mäktiga och ringa.
14Må Herren göra er talrika,
er och era barn.
15Må ni välsignas av Herren,
han som har gjort himmel och jord.
16Himlen är Herrens,
men jorden gav han åt människorna.
17De döda prisar inte Herren,
de som farit ner i tystnaden.
18Men vi skall lova Herren
nu och för evigt.

Halleluja!

Psalm 116

116 1Jag älskar Herren, ty han har hört
min bön om förskoning.
2Han lyssnade till mig
när jag ropade.
3Dödens snaror omgav mig,
dödsrikets fasor nådde mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
4Jag åkallade Herren:
Herre, rädda mitt liv!
5Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6Herren bevarar de oskyldiga,
jag var hjälplös, och han räddade mig.
7Kom till ro, min själ,
Herren har varit god mot mig.
8Han räddade mig från döden,
mitt öga från tårar,
min fot från att snava.
9Jag får vandra inför Herren
i de levandes länder.
10Jag trodde att jag skulle gå under,
jag plågades svårt
11och tänkte i min oro:
Alla människor sviker.
12Hur skall jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13Jag lyfter räddningens bägare
och åkallar Herren.
14Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15De trognas liv
är dyrbart i Herrens ögon.
16Herre, jag är din tjänare,
bara din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina bojor.
17Jag vill frambära tackoffer åt dig,
jag vill åkalla Herren.
18Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk
19på förgårdarna till Herrens tempel,
inne i Jerusalem.

Halleluja!

Psalm 117

117 1Prisa Herren, alla folk,
lova honom, alla länder!
2Väldig är hans godhet mot oss,
Herrens trofasthet är evig.

Halleluja!

Psalm 118

118 1Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
2Sjung, du Israels folk:
evigt varar hans nåd.
3Sjung, du Arons ätt:
evigt varar hans nåd.
4Sjung, ni som fruktar Herren:
evigt varar hans nåd.

5Jag ropade till Herren i mitt trångmål.
Herren svarade, han förde mig ut i frihet.
6Herren är med mig – jag har ingenting att frukta:
vad kan människor göra mig?
7Herren är med mig, han hjälper mig,
jag skall triumfera över mina fiender.
8Det är bättre att ty sig till Herren
än att lita på människors hjälp.
9Det är bättre att ty sig till Herren
än att lita på mäktiga män.
10Jag var kringränd av främmande folk,
men jag höll dem från livet med Herrens hjälp.
11Jag var kringränd på alla sidor,
men jag höll dem från livet med Herrens hjälp.
12De kringrände mig som en bisvärm
men slocknade som eld i törne.
Jag höll dem från livet med Herrens hjälp.
13De trängde mig hårt, jag var nära att falla,
men Herren kom mig till hjälp.
14Herren är min kraft och mitt värn,
han blev min räddning.
15Hör hur segerropen skallar,
jubel stiger från de trognas läger:
Herrens hand har visat sin kraft.
16Herrens hand är höjd till seger,
Herrens hand har visat sin kraft.
17Jag skall inte dö, jag skall leva
och vittna om Herrens gärningar.
18Hårt har Herren tuktat mig,
men han gav mig inte i dödens våld.
19Öppna för mig rättfärdighetens portar!
Jag vill gå in och tacka Herren.
20Här är Herrens port,
här får hans trogna gå in.
21Jag tackar dig för att du hörde min bön
och blev min räddning.

22Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en hörnsten.
23Detta är Herrens eget verk,
det står för våra ögon som ett under.
24Detta är dagen då Herren grep in.
Låt oss jubla och vara glada!
25Herre, hjälp oss!
Herre, ge framgång!
26Välsignad den som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.
27Herren är Gud. Han gav oss ljus.
Ordna er till procession, med kvistar i händerna,
ända till altarets horn!
28Du är min Gud, jag vill tacka dig.
Min Gud, jag vill höja ditt lov.
29Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.

Psalm 119

119 1Lycklig den vars liv är fläckfritt,
den som följer Herrens lag.
2Lycklig den som lyder hans lagbud
och helhjärtat vänder sig till honom,
3som aldrig gör något orätt
utan lever efter hans ord.
4Du har gett dina befallningar,
de skall följas noga.
5Om jag bara kunde stå fast i min strävan
att hålla dina stadgar!
6Då behövde jag inte blygas
när jag betraktar alla dina bud.
7Jag tackar dig av hjärtat
när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.
8Dina stadgar skall jag hålla.
Överge mig aldrig!

9Hur kan en ung man bevara sitt liv rent,
så att han håller sig till ditt ord?
10Helhjärtat vänder jag mig till dig,
låt mig aldrig villas bort från dina bud.
11Vad du har sagt bevarar jag i mitt hjärta,
så att jag aldrig syndar mot dig.
12Herre, lovad vare du!
Lär mig dina stadgar.
13Jag förkunnar alla de lagar
som har utgått från dig.
14Jag gläds åt att följa dina lagbud,
så som man gläder sig åt rikedom.
15Jag skall begrunda dina befallningar,
jag skall ge akt på dina vägar.
16I dina stadgar har jag min lust,
aldrig glömmer jag ditt ord.

17Förunna din tjänare att få leva
och villigt lyda ditt ord.
18Öppna mina ögon, låt mig skåda
det underbara i din lag.
19Jag är en främling i ditt land,
dölj inte dina bud för mig.
20Längtan efter dina lagar
förtär mig dag och natt.
21Du kväser de fräcka,
förbannad är den som viker från dina bud.
22Lyft av mig vanära och förakt,
jag har följt dina lagbud.
23Om än furstar sammansvärjer sig mot mig,
så begrundar din tjänare dina stadgar.
24Jag har min lust i dina lagbud,
de är mina rådgivare.

25Jag ligger nedtryckt i stoftet,
skänk mig liv, som du har sagt.
26Jag berättar hur jag levt och du ger mig svar,
lär mig dina stadgar.
27Låt mig förstå den väg du befallt,
så kan jag begrunda dina under.
28Jag är bedrövad och gråter,
res mig upp, som du har sagt.
29Låt mig aldrig slå in på lögnens väg,
och ge mig i nåd din lag.
30Sanningens väg har jag valt,
dina lagar har jag för ögonen.
31Jag håller mig till dina lagbud,
svik mig inte, o Herre.
32Jag löper den väg dina bud visar,
ty du har vidgat min insikt.

33Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
och jag skall följa den till slutet.
34Ge mig förstånd att lyda din lag,
att hålla den helt och fullt.
35Led min vandring efter dina bud,
den stigen går jag med glädje.
36Vänd min håg till dina lagbud
och inte till snöd vinning.
37Vänd min blick från det meningslösa,
skänk mig liv, som du har sagt.
38Håll ditt löfte till din tjänare,
så kan jag leva i gudsfruktan.
39Ta bort vanäran som skrämmer mig,
dina lagar är alltid goda.
40Jag längtar till dina befallningar,
låt din rättfärdighet skänka mig liv.

41Herre, låt mig få del av din kärlek
och den räddning du lovat mig.
42Jag kan ge mina smädare svar,
ty jag litar på dina ord.
43Ryck inte sanningens ord ifrån mig,
jag hoppas på dina domslut.
44Din lag vill jag alltid hålla,
nu och för evigt.
45I frihet kan jag vandra,
ty jag fördjupar mig i dina befallningar.
46Jag kungör dina lagbud för kungar
och behöver inte blygas.
47Jag har min lust i dina bud,
ja, jag älskar dem.
48Jag sträcker mina händer mot dig
och begrundar dina stadgar.

49Minns vad du sagt till din tjänare,
du har ju gett mig hopp.
50Det tröstar mig i mitt elände
att ditt löfte skänker liv.
51De fräcka hånar mig grovt,
men jag viker inte från din lag.
52Jag minns dina urgamla lagar,
Herre, de ger mig tröst.
53Brinnande vrede fyller mig
när de gudlösa överger din lag.
54Dina stadgar är min lovsång
var jag än befinner mig.
55Om natten tänker jag på ditt namn,
Herre, jag håller din lag.
56Det har blivit mig förunnat
att följa dina befallningar.

57Min andel är Herren,
jag lovar att lyda dina ord.
58Jag vädjar till dig av hela mitt hjärta,
visa mig nåd, som du har lovat.
59Jag tänker på hur jag levt mitt liv
och söker mig till dina lagbud.
60Utan dröjsmål skyndar jag
att lyda dina bud.
61De gudlösas snaror omger mig,
men jag glömmer inte din lag.
62Mitt i natten stiger jag upp
för att tacka dig för dina rättfärdiga lagar.
63Alla som fruktar dig är mina vänner,
de som lyder dina befallningar.
64Din kärlek, Herre, fyller hela jorden,
lär mig dina stadgar.

65Du har varit god mot din tjänare,
Herre, som du har sagt.
66Ge mig klokhet och kunskap,
ty jag litar på dina bud.
67Innan jag fick lida for jag vilse,
men nu håller jag mig till ditt ord.
68Du är god och vad du gör är gott,
lär mig dina stadgar.
69De fräcka svärtar ner mig med lögner,
men jag lyder villigt dina befallningar.
70Deras sinne är trögt som fett,
men jag har min lust i din lag.
71För mig var lidandet till gagn,
då lärde jag mig dina stadgar.
72För mig är den lag du förkunnat
mer värd än mängder av guld och silver.

73Dina händer har gjort mig och format mig,
ge mig förstånd att lära dina bud.
74De gudfruktiga ser mig och gläds,
ty jag sätter mitt hopp till ditt ord.
75Jag vet att dina domslut är rättfärdiga, Herre,
i din trofasthet lät du mig lida.
76Låt din kärlek bli min tröst,
så som du har lovat din tjänare.
77Låt mig få möta din barmhärtighet och leva,
ty din lag är min lust.
78Låt de fräcka stå med skam, de ljuger om mig,
men jag skall begrunda dina befallningar.
79De som fruktar dig skall vända sig till mig
och lära känna dina lagbud.
80Må jag obrottsligt följa dina stadgar,
så att jag aldrig står med skam.

81Längtan efter din hjälp förtär mig,
jag sätter mitt hopp till ditt ord.
82Jag längtar efter att se det du lovat.
När skall du trösta mig?
83Jag är som en vinsäck, skrumpnad i rök,
men dina stadgar glömmer jag inte.
84Din tjänares dagar är få,
när skall du döma dem som förföljer mig?
85De fräcka gräver fallgropar för mig,
de följer inte din lag.
86Alla dina bud är sanna.
Hjälp mig, de förföljer mig med lögner.
87De har nästan gjort slut på mig,
men jag viker inte från dina befallningar.
88Skänk mig liv i din kärlek,
då skall jag följa de lagbud du gett.

89Herre, för evigt
står ditt ord fast i himlen.
90I alla tider gäller vad du har sagt.
Du skapade jorden, och den blev till.
91Enligt dina lagar består den ännu,
allting tjänar dig.
92Om inte din lag vore min lust
skulle jag förgås i mitt lidande.
93Dina befallningar skall jag aldrig glömma,
du skänker mig liv genom dem.
94Jag är din, rädda mig,
ty jag fördjupar mig i dina befallningar.
95De gudlösa väntar på att förgöra mig,
men jag vill ge akt på dina lagbud.
96Jag har sett att allting har ett slut,
men dina bud är utan gränser.

97Vad jag älskar din lag!
Jag begrundar den dagen lång.
98Dina bud gör mig visare än min fiende,
de finns alltid hos mig.
99Jag äger mer vishet än alla mina lärare,
ty jag begrundar dina lagbud.
100Jag är klokare än de gamla,
ty jag följer dina befallningar.
101Det ondas väg beträder jag aldrig,
jag vill lyda ditt ord.
102Jag viker inte från dina lagar,
ty du ger mig undervisning.
103Vad ditt löfte är ljuvt för min gom,
det smakar sötare än honung!
104Av dina befallningar får jag förstånd,
därför hatar jag lögnens alla vägar.

105Ditt ord är en lykta för min fot,
ett ljus på min stig.
106Jag har svurit och hållit min ed
att följa dina rättfärdiga lagar.
107Svårt har jag plågats,
skänk mig liv, Herre, som du har sagt.
108Herre, ta emot min sång som ett offer,
och lär mig dina lagar.
109Mitt liv är ständigt i fara,
men jag glömmer aldrig din lag.
110De gudlösa gillrar fällor för mig,
men jag villas inte bort från dina befallningar.
111Dina lagbud är min egendom för alltid,
de är mitt hjärtas glädje.
112Jag har föresatt mig att följa dina stadgar,
alltid, ända till slutet.

113Jag hatar vankelmod
men älskar din lag.
114Du är mitt skydd och min sköld,
jag sätter mitt hopp till ditt ord.
115Gå bort från mig, ni som är onda,
jag vill hålla min Guds bud.
116Stöd mig, som du har lovat, så att jag får leva,
låt inte mitt hopp bli sviket.
117Styrk mig, så att jag blir räddad
och ständigt kan betrakta dina stadgar.
118Du förkastar dem som viker av från dina stadgar,
deras svek leder till intet.
119Jordens alla gudlösa räknar du som slagg,
därför älskar jag dina lagbud.
120Jag ryser av fruktan för dig,
jag räds för dina domar.

121Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt,
lämna mig inte åt mina förtryckare.
122Ge ditt ord som säkerhet för mitt bästa,
låt inte de fräcka förtrycka mig.
123Jag längtar efter att se din hjälp,
den räddning som du har lovat.
124Visa kärlek mot din tjänare
och lär mig dina stadgar.
125Jag är din tjänare, ge mig förstånd,
så att jag lär känna dina lagbud.
126Tiden är inne för Herren att handla,
man har brutit din lag.
127Därför älskar jag dina bud
mer än guld, ja, renaste guld.
128Därför rättar jag mig efter dina befallningar,
jag hatar lögnens alla vägar.

129Underbara är dina lagbud,
därför lyder jag dem.
130När dina ord öppnar sig ger de ljus,
åt de oerfarna ger de förstånd.
131Jag lyssnar begärligt, med öppen mun,
ty jag längtar efter dina bud.
132Vänd dig till mig och visa mig nåd,
som du gör med dem som älskar ditt namn.
133Led mina steg, som du har lovat,
låt ingen ondska få makt över mig.
134Befria mig från människors förtryck,
så att jag kan följa dina befallningar.
135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare
och lär mig dina stadgar.
136Tårar strömmar från mina ögon,
för att man inte håller din lag.

137Rättfärdig är du, Herre,
och rättvisa dina lagar.
138Dina lagbud ger du i rättfärdighet
och i stor trofasthet.
139Jag förtärs av lidelse och harm
när mina fiender glömmer dina ord.
140Ditt löftesord är fritt från slagg
och din tjänare älskar det.
141Jag är ringa och föraktad,
men jag glömmer inte dina befallningar.
142Din rättfärdighet är en evig rätt
och din lag är sanning.
143Nöd och elände drabbar mig,
men dina bud är min lust.
144Dina lagbud är rättfärdiga för evigt,
ge mig förstånd så att jag får leva.

145Jag ropar av all min kraft, svara mig, Herre,
jag vill hålla dina stadgar.
146Jag ropar till dig, rädda mig,
så att jag kan lyda dina lagbud.
147När morgonen gryr ropar jag,
jag hoppas på ditt ord.
148När natten bryter in vakar jag
och begrundar dina löften.
149Herre, hör mitt rop i din kärlek,
skänk mig liv, som dina lagar lovar.
150Mina skändliga förföljare närmar sig,
de är fjärran från din lag.
151Men du, Herre, är nära,
och alla dina bud är sanna.
152Sedan länge vet jag genom dina lagbud
att de stadgats av dig för evigt.

153Se min nöd och rädda mig,
ty jag har inte glömt din lag.
154Ta dig an min sak och befria mig,
skänk mig liv, som du har lovat.
155För de gudlösa är hjälpen långt borta,
de frågar inte efter dina stadgar.
156Herre, stor är din barmhärtighet,
skänk mig liv, som dina lagar lovar.
157Mina förföljare och fiender är många,
men jag viker inte från dina lagbud.
158Jag vämjes när jag ser de trolösa,
de lyder inte dina ord.
159Se hur jag älskar dina befallningar,
Herre, låt din kärlek skänka mig liv.
160Summan av ditt ord är sanning,
dina rättfärdiga lagar består för evigt.

161Furstar förföljer mig utan skäl,
men mitt hjärta fruktar blott dina ord.
162Jag gläds åt ditt löfte
likt den som vunnit rikt byte.
163Jag hatar och avskyr lögn,
men din lag älskar jag.
164Sju gånger om dagen prisar jag dig
för dina rättfärdiga lagar.
165De som älskar din lag är fullkomligt trygga,
inget kan få dem att falla.
166Herre, jag hoppas på din hjälp
och uppfyller dina bud.
167Jag följer dina lagbud,
och jag älskar dem högt.
168Jag följer dina befallningar och lagbud,
ty allt jag gör kan du se.

169Herre, låt mitt rop tränga fram till dig,
ge mig förstånd, som du har sagt.
170Låt min bön nå fram till dig,
rädda mig, som du har lovat.
171Över mina läppar skall lovsång flöda,
ty du lär mig dina stadgar.
172Min mun skall besjunga ditt ord,
ty alla dina bud är rättfärdiga.
173Låt din hand bli mig till hjälp,
ty jag har valt dina befallningar.
174Jag längtar efter din räddning, Herre,
din lag är min lust.
175Låt mig leva för att prisa dig,
låt dina lagar vara min hjälp.
176Jag har gått vilse som ett bortsprunget får.
Sök rätt på din tjänare,
ty jag har inte glömt dina bud.

Psalm 120

120 1En vallfartssång.

Till Herren ropade jag i min nöd,
och han svarade mig.

2Rädda mig, Herre, från lögnarna,
från deras svekfulla tungor.
3Må Herren straffa dig,
nu och framgent,
du svekfulla tunga,
4med krigarens vässade pilar
och med glödande ginstkol.
5Ve mig, som måste bo i Meshek
och leva bland Kedars tält.
6Alltför länge har jag bott
bland dem som hatar freden.
7Så snart jag talar om fred
är de redo till krig.

Psalm 121

121 1En vallfartssång.

Jag ser upp emot bergen:
varifrån skall jag få hjälp?
2Hjälpen kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3Han låter inte din fot slinta,
han vakar ständigt över dina steg.
4Han sover aldrig, han vakar ständigt,
han som beskyddar Israel.
5Herren bevarar dig,
i hans skugga får du vandra,
han går vid din sida.
6Solen skall inte skada dig om dagen,
inte månen om natten.
7Herren bevarar dig från allt ont,
från allt som hotar ditt liv.
8Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt.

Psalm 122

122 1En vallfartssång av David.

Jag blev glad när man sade till mig:
Kom, vi skall gå till Herrens tempel.
2Nu står vi i dina portar, Jerusalem.
3Jerusalem, du välbyggda stad,
där husen står tätt tillsammans!
4Dit går stammarna upp,
Herrens stammar.
Det är en plikt för Israel
att prisa Herrens namn.
5Där finns domarsäten,
troner för Davids ätt.

6Be om välgång för Jerusalem!
Må de som älskar dig leva i trygghet.
7Må välgång råda inom dina murar,
trygghet i dina palats.
8För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig välgång.
9För templets skull, Herrens, vår Guds, tempel,
vill jag söka ditt bästa.

Psalm 123

123 1En vallfartssång.

Jag lyfter blicken mot dig,
du som bor i himlen.
2Som tjänaren ser
mot sin herres hand,
som tjänarinnan ser
mot sin husmors hand,
så ser vi mot Herren, vår Gud,
och hoppas på hans nåd.
3Förbarma dig, Herre, förbarma dig,
vi har fått nog av förakt.
4Vi har fått nog av de självsäkras hån,
av de högmodigas förakt.

Psalm 124

124 1En vallfartssång av David.

Om inte Herren stått på vår sida
– så skall Israel säga –
2om inte Herren stått på vår sida
när människor anföll oss,
3då hade de slukat oss levande
i sin brinnande vrede mot oss,
4då hade vattnet ryckt bort oss,
en ström hade sköljt över oss,
5då hade det brusande vattnet
sköljt över oss.

6Lovad vare Herren,
han lät oss inte bli ett rov för deras käftar.
7Vi kom undan som en fågel
ur jägarens nät.
Nätet gick sönder
och vi kom undan.
8Vår hjälp finns hos Herren,
som har gjort himmel och jord.

Psalm 125

125 1En vallfartssång.

De som litar på Herren är som Sions berg,
det rubbas inte, det står fast för evigt.
2Liksom bergen omger Jerusalem,
så omger Herren sitt folk
nu och för evigt.
3De gudlösas spira får inte sträckas
över de rättfärdigas land,
ty då kan de rättfärdiga gripa till orätt.
4Herre, var god mot de goda,
mot dem som har ett redbart sinne.
5Men de som slår in på avvägar,
dem må Herren föra bort
tillsammans med alla ogärningsmän.

Må det gå Israel väl!

Psalm 126

126 1En vallfartssång.

När Herren vände Sions öde,
då var allt som om vi drömde:
2vi skrattade, vi sjöng av glädje,
och jublet steg från våra läppar.
Då sade man bland folken:
Herren har gjort stora ting med dem!
3Ja, Herren gjorde stora ting med oss,
och därför var vi glada.
4Herre, vänd vårt öde,
liksom du ger liv åt bäckarna i Negev.
5De som sår under tårar
skall skörda med jubel.
6Gråtande går de
och sår sin säd.
Jublande kommer de
och bär sina kärvar.

Psalm 127

127 1En vallfartssång av Salomo.

Om inte Herren bygger huset
är byggarnas möda förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
är väktarens vaka förgäves.
2Förgäves stiger ni tidigt upp
och går sent till vila,
ni som sliter för ert bröd.
Men sina vänner ger Herren framgång.

3Barn är en gåva från Herren,
livsfrukt är en lön.
4Som pilar i krigarens hand
är söner födda då man är ung.
5Lycklig den vars koger
är fyllt med dem.
De kommer inte till korta
inför motparten i rätten.

Psalm 128

128 1En vallfartssång.

Lycklig den som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2Du skall njuta frukten av din möda.
Lycklig du! Det skall gå dig väl.
3Som en vinstock som bär frukt
är hustrun i ditt hus,
som plantor av olivträd
är barnen kring ditt bord.
4Så blir den man välsignad
som fruktar Herren.
5Må Herren välsigna dig från Sion,
så att du får se Jerusalems lycka
i alla dina dagar
6och får se barn till dina barn.

Må det gå Israel väl!

Psalm 129

129 1En vallfartssång.

Hårt har de ansatt mig ända från min ungdom
– så skall Israel säga –
2hårt har de ansatt mig ända från min ungdom,
men de har inte besegrat mig.
3De plöjde min rygg
och drog långa fåror.
4Men Herren är rättfärdig,
han skar av de gudlösas rep.
5Alla som hatar Sion
skall vika tillbaka med skam.
6De skall bli som gräset på taken,
som vissnar innan det spirat.
7Den som skördar får inte handen full,
den som binder får inte en kärve.
8Ingen som går förbi
skall önska dem Herrens välsignelse.

Vi välsignar er i Herrens namn.

Psalm 130

130 1En vallfartssång.

Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2Herre, hör mitt rop,
lyssna när jag bönfaller dig!
3Om du lade synder på minnet,
Herre, vem kunde då bestå?
4Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.
5Jag väntar på Herren,
jag längtar,
jag hoppas få höra hans ord.
6Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
än väktarna efter morgonen.

7Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd
och makten att befria.
8Han skall befria Israel
från alla synder.

Psalm 131

131 1En vallfartssång av David.

Herre, jag är inte övermodig,
har inga stolta later.
Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt det som övergår mitt förstånd.
2Nej, jag har lugnat och stillat min själ,
jag är som ett litet barn,
som barnet i moderns famn.

3Hoppas på Herren, Israel,
nu och för evigt.

Psalm 132

132 1En vallfartssång.

Kom ihåg David, Herre,
tänk på allt han fick utstå,
2han som gav Herren sin ed,
ett löfte åt Jakobs Mäktige:
3”Jag skall inte gå in i mitt hus
och inte lägga mig på min bädd,
4inte unna mig någon sömn,
inte ge mig någon ro,
5förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige.”

6Vi hörde om arken i Efrata,
vi fann den på Jaars fält.
7Låt oss gå till hans boning,
falla ner inför hans fotapall.
8Kom, Herre, till din viloplats,
du och din mäktiga ark.
9Må dina präster vara klädda i rättfärdighet,
må dina trogna jubla.
10För din tjänare Davids skull –
avvisa inte din smorde!

11Herren gav David sin ed,
ett ord han aldrig skall svika:
Ӏttlingar till dig
skall jag sätta på din tron.
12Om dina söner håller mitt förbund
och de bud jag lär dem,
skall också deras söner
för alltid sitta på din tron.”

13Ty Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning.
14”För evigt är detta min viloplats,
här vill jag bo, det är min önskan.
15Rikt skall jag välsigna Sion med föda
och mätta de fattiga med bröd.
16Dess präster skall jag klä i seger,
de trogna skall jubla högt.
17Där låter jag Davids ätt växa i makt,
jag har tänt en lampa åt min smorde.
18Hans fiender skall jag klä i skam,
men på hans huvud skall kronan stråla.”

Psalm 133

133 1En vallfartssång av David.

Vad det är gott och ljuvligt
att bröder är tillsammans!
2Det är som när den fina oljan på huvudet
rinner ner i skägget, i Arons skägg,
som faller ner över dräktens linning.
3Det är som när Hermons dagg
faller över Sions berg.
Där skänker Herren välsignelse,
liv i alla tider.

Psalm 134

134 1En vallfartssång.

Kom, lova Herren,
alla ni Herrens tjänare,
ni som står i Herrens tempel natt efter natt.
2Lyft era händer mot helgedomen
och lova Herren.

3Må Herren välsigna dig från Sion,
han som har gjort himmel och jord.

Psalm 135

135 1Halleluja!

Prisa Herrens namn,
prisa Herren, ni hans tjänare,
2ni som står i Herrens tempel,
på förgårdarna till vår Guds hus.
3Prisa Herren, ty han är god,
lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt.
4Jakob har Herren utvalt åt sig,
Israel är hans dyrbara egendom.
5Jag vet att Herren är stor,
vår härskare är större än alla gudar.
6Allt vad Herren vill, det gör han
i himlen och på jorden,
i haven och de stora djupen.
7Han får regnmoln att stiga vid världens ände,
han låter blixtar ljunga och regnet falla
och sänder ut vindar från sina förråd.
8Han dödade de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap.
9Han sände tecken och under
inne i Egypten
mot farao och alla hans män.
10Han besegrade många folk
och dräpte mäktiga kungar:
11Sichon, amoreernas kung,
och Og, kungen av Bashan,
och alla Kanaans kungadömen.
12Han gav deras land som egendom,
som egendom åt sitt folk Israel.
13Herre, ditt namn är evigt,
Herre, i alla tider skall man åkalla dig.
14Herren skaffar rätt åt sitt folk
och förbarmar sig över sina tjänare.
15Folkens gudar är silver och guld,
verk av människohänder.
16Mun har de men kan inte tala,
ögon men kan inte se.
17Öron har de men ingen hörsel,
ingen andedräkt finns i deras mun.
18De som har gjort dem skall bli som de,
ja, alla som sätter sin lit till dem.
19Israels släkt, lova Herren,
Arons släkt, lova Herren!
20Levis släkt, lova Herren,
ni gudfruktiga, lova Herren!
21Lovad vare Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.

Halleluja!

Psalm 136

136 1Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
2Tacka gudarnas Gud,
evigt varar hans nåd.
3Tacka herrarnas Herre,
evigt varar hans nåd.
4Han ensam gör under,
evigt varar hans nåd.
5Han skapade himlen med vishet,
evigt varar hans nåd.
6Han bredde ut jorden på vattnen,
evigt varar hans nåd.
7Han gjorde de stora ljusen,
evigt varar hans nåd,
8solen till att härska över dagen,
evigt varar hans nåd,
9måne och stjärnor till att härska över natten,
evigt varar hans nåd.
10Han slog Egypten, dräpte de förstfödda,
evigt varar hans nåd.
11Han förde Israel ut därifrån,
evigt varar hans nåd,
12med stark hand, med lyftad arm,
evigt varar hans nåd.
13Sävhavet klöv han mitt itu,
evigt varar hans nåd,
14och lät Israel gå rakt igenom,
evigt varar hans nåd.
15Han vräkte farao och hans här i havet,
evigt varar hans nåd.
16Han ledde sitt folk i öknen,
evigt varar hans nåd.
17Han fällde stora kungar,
evigt varar hans nåd,
18han dräpte väldiga kungar,
evigt varar hans nåd,
19Sichon, amoreernas kung,
evigt varar hans nåd,
20och Og, kungen av Bashan,
evigt varar hans nåd.
21Han gav deras land åt Israel,
evigt varar hans nåd,
22som egendom åt Israel, sin tjänare,
evigt varar hans nåd.
23Han tänkte på oss i vår förnedring,
evigt varar hans nåd,
24och ryckte oss ur våra fienders grepp,
evigt varar hans nåd.
25Han ger bröd åt allt levande,
evigt varar hans nåd.
26Tacka himlens Gud,
evigt varar hans nåd.

Psalm 137

137 1Vid Babylons floder
satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2I pilträden som växte där
hade vi hängt våra lyror.
3De som höll oss fångna
bad oss att sjunga,
de som släpat bort oss
bad om glada visor:
”Sjung för oss en sång från Sion!”
4Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger
i ett främmande land?
5Om jag glömmer dig, Jerusalem,
må min högra hand förlamas.
6Må min tunga fastna vid gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte sätter Jerusalem
högre än all annan glädje.
7Herre, tänk på Jerusalems olycksdag,
hur edomeerna ropade:
”Riv ner, riv ner till grunden.”
8Babylon, du förstörerska,
lycklig den som får vedergälla
vad du har gjort mot oss.
9Lycklig den som får ta dina späda barn
och krossa dem mot klippan.

Psalm 138

138 1Av David.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
inför gudarna sjunga ditt lov.
2Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,
och prisar ditt namn, du som är god och trofast.
Du har gjort långt mer än du lovat.
3Du svarade mig när jag ropade,
du fyllde mig med kraft.
4Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre,
ty de har hört dina ord.
5De skall sjunga om Herrens vägar,
ty stor är Herrens härlighet.
6Hög är Herren, men han ser de låga,
upphöjd och fjärran känner han allt.
7När jag drabbas av nöd
bevarar du mitt liv.
Mot mina fienders vrede
sträcker du ut din hand,
din starka hand räddar mig.
8Herren skall fullborda vad han gör för mig.
Herre, din godhet varar för evigt.
Upphör inte med ditt verk!

Psalm 139

139 1För körledaren. Av David, en psalm.

Herre, du rannsakar mig och känner mig.
2Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
3Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
4Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
5Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
6Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.

7Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
8Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
9Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
10skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
11Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
12så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.

13Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
14Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
15min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
16Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
17Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
18Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig.

19Döda de onda, Gud!
Låt mördarna försvinna,
20de som trotsar dig med sina ränker
och fåfängt höjer sin röst mot dig.
21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,
och avsky dem som reser sig mot dig?
22Jag hatar dem med glödande hat,
mina fiender har de blivit.
23Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,
pröva mig och känn min oro,
24se om min väg för bort från dig,
och led mig på den eviga vägen.

Psalm 140

140 1För körledaren. En psalm av David.

2Rädda mig, Herre, från onda människor,
skydda mig mot våldsmän,
3de som har ont i sinnet
och alltid vållar strid.
4De gör sin tunga vass som ormens,
de har etter på sina läppar.
5Bevara mig, Herre, för de gudlösa,
skydda mig mot våldsmän
som försöker få mig att falla.
6De högmodiga gillrar fällor för mig,
de illvilliga lägger ut sina nät,
längs vägen sätter de snaror för mig.
7Jag säger till Herren: Du är min Gud,
hör, Herre, när jag bönfaller dig.
8Herre, min härskare, min starke hjälpare,
du skyddar mitt huvud på stridens dag.
9Uppfyll inte de gudlösas önskningar,
Herre, låt inte deras planer lyckas.
10Låt inte dem som omringar mig triumfera,
låt deras hotfulla tal drabba dem själva.
11Låt glödande kol regna över dem,
låt dem falla i gropar de inte kan ta sig ur.
12Den som sprider förtal får inte leva i landet,
våldsmännen skall jagas av olyckor, slag på slag.
13Jag vet att Herren tar sig an de hjälplösas sak
och skaffar de fattiga rätt.
14De rättfärdiga skall tacka dig,
de redbara bo i din närhet.

Psalm 141

141 1En psalm av David.

Herre, jag ropar till dig, skynda till min hjälp,
lyssna på mig när jag ropar.
2Låt min bön vara rökelse för dig,
mina lyfta händer ett kvällsoffer.
3Herre, sätt en vakt för min mun,
en dörrvakt för mina läppar.
4Låt mig inte få lust till onda ord
och utföra gudlösa handlingar
tillsammans med ogärningsmän.
Deras läckerheter vill jag inte smaka.
5De rättfärdiga kan slå mig,
i kärlek kan de tukta mig,
men de gudlösa får inte gjuta olja på mitt huvud.
[—]
6
[—]
7
[—]

8Herre, min härskare, mot dig vänder jag blicken,
hos dig söker jag min tillflykt.
Låt inte mitt liv gå till spillo!
9Bevara mig för fällorna de lägger ut,
för ogärningsmännens snaror.
10Låt de gudlösa snärjas i sina egna nät
medan jag går oskadd förbi.

Psalm 142

142 1En dikt av David när han var i grottan. En bön.

2Med hög röst ropar jag till Herren,
med hög röst bönfaller jag Herren.
3Jag utgjuter mina bekymmer för honom,
till honom bär jag fram min nöd.
4När modet sviker mig
vet du hur jag har det ställt.
På den väg jag vandrar
gillrar de fällor för mig.
5Jag ser mig omkring,
men ingen bryr sig om mig.
Ingenstans kan jag fly,
ingen vill veta av mig.

6Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7Lyssna till min klagan,
ty jag står utan hjälp.
Rädda mig från förföljarna,
ty de är starkare än jag.
8För mig ut ur mitt fängelse,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga samlas kring mig,
ty du är god mot mig.

Psalm 143

143 1En psalm av David.

Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop, du som håller ord,
svara mig, du som är rättfärdig.
2Ställ inte din tjänare inför din domstol,
ingen människa kan få rätt mot dig.
3Fienden förföljer mig,
han har krossat mig
och låter mig bo i mörker
som de sedan länge döda.
4Modet sviker mig,
hjärtat förlamas i bröstet.
5Jag minns förgångna tider
och tänker på allt du har gjort,
jag begrundar vad din hand förmått.
6Jag sträcker mina händer mot dig,
öppnar mig som törstig jord.

7Herre, skynda att svara mig,
jag orkar inte mer.
Dölj inte ditt ansikte för mig,
då blir jag lik dem som lagts i graven.
8Låt mig var morgon möta din trofasthet,
ty jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag skall gå,
jag sätter mitt hopp till dig.
9Herre, rädda mig från mina fiender,
jag flyr till dig.
10Lär mig att göra din vilja,
ty du är min Gud.
Må din goda ande leda mig
på jämn mark.
11Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära,
tag mig ur nöden, du som är rättfärdig.
12Förinta mina fiender, du som är trofast,
förgör dem som står efter mitt liv,
ty jag är din tjänare.

Psalm 144

144 1Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,
han som övat min arm för krig
och lärt min hand att strida,
2min klippa och min borg,
min fristad och min räddare,
min sköld, min tillflykt,
han som lägger folken under mina fötter.
3Herre, vad är en människa
att du bryr dig om henne,
en dödlig att du räknar med honom?
4Människan är som en vindfläkt,
hennes levnad en flyktig skugga.
5Herre, vik undan din himmel, stig ner,
rör vid bergen så att de ryker.
6Låt blixtar ljunga vida omkring,
skjut dina pilar, låt dem vina.
7Räck ut din hand från höjden,
befria mig och rädda mig
ur djupa vatten,
undan främlingar,
8som har munnen full av lögner
och med lyftad hand svär falska eder.

9Gud, jag vill sjunga en ny sång till din ära,
spela på tiosträngad harpa,
10/11du som ger seger åt kungar
och befriar din tjänare David.
Rädda mig från det grymma svärdet,
befria mig från främlingar,
som har munnen full av lögner
och med lyftad hand svär falska eder.

12Våra söner är som växande plantor,
i blomman av sin ålder.
Våra döttrar är som pelare,
skulpterade för palats.
13Våra förråd är fulla,
de rymmer föda av alla slag.
Fåren förökar sig tusenfalt,
ja, tiotusenfalt, på ängarna,
14och våra kor är feta.
Ingen anfaller oss, ingen fördriver oss,
på våra gator hörs ingen klagan.
15Lyckligt det folk som har det så,
lyckligt det folk som har Herren till Gud.

Psalm 145

145 1En lovsång av David.

Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung,
nu och för evigt prisar jag ditt namn.
2Dag efter dag vill jag prisa dig,
nu och för evigt sjunga ditt lov.
3Stor är Herren, högt är han prisad,
ingen kan fatta hans storhet.
4Släkte efter släkte skall hylla dina verk
och vittna om dina väldiga gärningar.
5De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät,
och de under som du gör vill jag besjunga.
6De skall prisa din fruktansvärda makt,
och din storhet vill jag förkunna.
7De skall ropa ut din stora godhet
och jubla över din trofasthet.
8Nådig och barmhärtig är Herren,
sen till vrede och rik på kärlek.
9Herren är god mot alla,
barmhärtig mot allt han har skapat.

10Herre, allt du har skapat skall tacka dig,
dina trogna skall lovsjunga dig.
11De skall tala om ditt rikes ära
och förkunna din väldiga kraft,
12så att alla lär känna din makt,
ditt rikes ära och härlighet.
13Ditt rike står i alla tider,
ditt välde från släkte till släkte.
13bGud håller sina löften,
kärleksfull i allt han gör.
14Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar.
15Allas ögon är vända mot dig,
och du ger dem föda i rätt tid.
16Du öppnar din hand
och stillar allt levandes hunger.
17Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar,
kärleksfull i allt han gör.
18Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom.
19Herren gör vad de fromma begär,
han hör deras rop och räddar dem.
20Herren skyddar dem som älskar honom,
men alla de onda förgör han.
21Herrens lov vill jag sjunga,
allt som lever skall prisa hans heliga namn
nu och för evigt.

Psalm 146

146 1Halleluja!

Prisa Herren, min själ!
2Jag vill prisa honom så länge jag lever,
lovsjunga min Gud så länge jag är till.

3Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
4De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
5Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
6Han som har gjort himmel och jord och hav
och allt vad som finns i dem,
han sviker aldrig sina löften.
7Han ger de förtryckta deras rätt,
han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna,
8Herren öppnar blinda ögon,
Herren rätar krökta ryggar,
Herren älskar de trogna,
9Herren ger främlingar skydd,
stöder faderlösa och änkor
men korsar de ondas planer.

10Herren härskar för evigt,
din Gud, o Sion, från släkte till släkte.

Halleluja!

Psalm 147

147 1Halleluja!

Det är gott att sjunga vår Guds lov,
lovsång är skön och ljuvlig.

2Herren bygger upp Jerusalem
och samlar det skingrade Israel.
3Han ger läkedom åt de förtvivlade,
han helar deras sår.
4Han bestämmer stjärnornas antal
och ger dem deras namn.
5Vår Herre är stor, hans kraft är väldig,
hans vishet är utan gräns.
6Herren stöder de svaga,
de gudlösa slår han till marken.

7Tacka Herren med sång,
lovsjung vår Gud till lyra,
8han som täcker himlen med moln,
som skänker regn åt jorden
och låter gräset gro på bergen,
9han som ger föda åt djuren,
åt korpens skrikande ungar.
10Han gläder sig inte åt stridshästars kraft
och soldaternas snabba steg.
11Nej, Herren älskar de gudfruktiga,
dem som hoppas på hans nåd.

12Lova Herren, Jerusalem,
Sion, prisa din Gud.
13Han gör bommarna för dina portar starka
och välsignar ditt folk där inne.
14Han ger fred och välgång åt ditt land
och mättar dig med finaste vete.

15Han sänder sitt bud till jorden,
snabbt löper hans ord.
16Han låter snö falla som ull,
rimfrost strör han ut som aska.
17Han kastar ner hagel som smulor,
hans köld får vattnet att frysa.
18Han sänder sitt ord, och isen smälter,
han andas, och vattnet strömmar.
19Han förkunnar sitt ord för Jakob,
sina stadgar och lagar för Israel.
20Så har han inte gjort för andra folk,
de känner inte hans lagar.

Halleluja!

Psalm 148

148 1Halleluja!

Prisa Herren i himlen,
prisa honom i höjden.
2Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här.
3Prisa honom, sol och måne,
prisa honom, alla strålande stjärnor.
4Prisa honom, du himlarnas himmel,
du vatten ovanför himlen.
5De skall prisa Herrens namn,
ty han befallde och de skapades.
6Han gav dem deras plats för evig tid,
bestämde en ordning som aldrig förgår.

7Prisa Herren på jorden,
havsdjur och väldiga djup,
8blixt och hagel, snö och dimma,
du stormvind som gör vad han befaller,
9alla höjder och berg,
alla fruktträd och cedrar,
10vilda djur och boskap,
kräldjur och flygande fåglar,
11alla jordens kungar och folk,
alla dess furstar och domare,
12ynglingar och flickor,
gamla och unga.
13De skall prisa Herrens namn,
hans namn är det enda upphöjda,
över jord och himmel är hans majestät.
14Han har gjort sitt folk mäktigt,
till ära för alla sina trogna,
för Israel, det folk som står honom nära.

Halleluja!

Psalm 149

149 1Halleluja!

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång,
sjung hans lov i de trognas församling.
2Israel skall glädjas över sin skapare,
Sions folk skall jubla över sin konung.
3Med dans skall de prisa hans namn,
till tamburin och lyra skall de sjunga hans lov.
4Ty Herren älskar sitt folk
och skänker de maktlösa seger.
5I triumf skall de trogna jubla
och höja glädjerop om natten.
6Ur deras strupar stiger lovsång till Gud,
i deras hand är ett skarpslipat svärd.
7De skall ta hämnd på folken,
straffa främmande folkslag,
8binda deras kungar med kedjor,
deras stormän med bojor av järn.
9De skall verkställa den dom som är fälld.
Det är en ära för alla hans trogna.

Halleluja!

Psalm 150

150 1Halleluja!

Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans höga himmel.
2Prisa honom för hans mäktiga gärningar,
prisa honom för hans väldiga storhet.
3Prisa honom med hornstötar,
prisa honom med harpa och lyra,
4prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängaspel och flöjt,
5prisa honom med klingande cymbaler,
prisa honom med jublande cymbaler.
6Allt som lever och andas skall prisa Herren.

Halleluja!