Bibeln börjar med att Gud skapar allting. Och om detta allting sägs det att det var gott. Utom människan. Efter att Gud skapat människan sägs det att det var mycket gott. Det sägs också att människan skapades till att vara Guds avbild.

Direkt efter skapelsen så handlar det om människans förmåga att göra det som inte är gott. Människorna är olydiga mot Gud och är elaka mot varandra.

Skapelsen är något gott och vackert. Men den är också trasig och i behov av helande.

I slutet av Bibeln beskrivs hur Gud en gång kommer att låta himmel och jord förenas. Allt det trasiga ska lagas och alla tårar ska torkas. Till slut ska skapelsen bli hel genom att Gud besegrar döden, ondskan, synden och lidandet.

Det centrala i Bibeln är Gud inte vinner seger genom våld, makt, hot eller krig. Gud vinner sin seger över alla destruktiva krafter genom självutgivande kärlek.

Jesus är Gud som blivit människa. Gud och människa på en och samma gång. När Jesus dör på ett kors och sedan uppstår igen visar han hurdan Gud är. Gud är som Jesus. Gud har alltid varit som Jesus. Och Gud kommer alltid att vara som Jesus. Kärleksfull, barmhärtig, förlåtande, upprättande. Och det är på det sättet som världens mörker till slut kommer att skingras och himmel och jord att förenas.